Noors släkting var fånge i Saddam Husseins tortyrfängelse: ”Kvinnor våldtogs och blev gravida”

Krig och diktatorer har varit kusligt aktuella ämnen på senare tid och historien bjuder tyvärr på många andra exempel. Resultatet blir människor på flykt med historier i bagaget som ingen borde ha. Ofta förblir berättelserna dolda men ibland lyckas de ta sig upp till ytan. Frisören och företagaren Noor Majid hittade en sådan berättelse i sin släkt och hon kände att den behövde leva vidare.

– Jag hade ingen erfarenhet av att skriva böcker, men jag kände att den här historien förtjänade att bli en bok, säger Noor och tillägger att det inte är en bok som bygger enbart på en persons erfarenheter utan flera.

Efter reklamen: Se också: Mästerkocken Anja Allvins i tårar för familjen i krigets Ukraina

Själv föddes hon 1984 i Teheran dit hennes föräldrar flytt från Saddam Husseins Irak. Därefter tog sig familjen till Sverige och bosatte sig utanför Halmstad.

– Det var en fin barndom. Jag har två yngre systrar och jag följde mina drömmar.

Redan då var det en salong hon ville ha och att göra människor vackra var hennes mål.

– Jag sminkade mamma när hon sov, skrattar Noor.

Hon utbildade sig till hudterapeut och frisör i London under fyra år. Det var en tuff och lång utbildning med hård disciplin, men det gav verkligen en stark grund att stå på.

– Jag är glad för det i dag.

Noor blev också en ung mamma till de två äldsta barnen – sönerna är i dag 13 och 17 år gamla.

– Relationer har jag däremot inte varit så bra på och jag har gått isär från båda deras pappor. När jag var 25 år gammal var jag ensamstående mamma till båda mina barn samtidigt som jag drev eget. Som tur är fick jag mycket hjälp av mina föräldrar under den här tiden, berättar Noor.

För ett antal år sedan hade Noor mer tur och träffade sin nuvarande kärlek.

– Han var på besök i Halmstad och skulle fixa skägg och frisyr här på salongen. När han kom in för tredje gången på en vecka så sa jag till honom att det inte fanns mer att ta, skrattar Noor, som insåg att här fanns en man att satsa på.

– Han bjöd ut mig i stället.

Deprimerad men tackade ändå ja till släktträff

Några år senare under en tid då allt var riktigt turbulent i hennes liv med ohederliga människor som förstört mycket av hennes företag så fick hon ett samtal från sin syster som berättade att de blivit inbjudna till deras kusiner i Malmö.

– Vi hade inte sett dem på evigheter, säger Noor.

Det var hösten 2018 och en släktsammankomst kändes som ett välkommet avbrott i allt strul som Noor försökte ta sig ur. Hon hade drabbats av depression efter det som hänt när hon blev lurad av en person som hon litat på. Det kändes kanske inte som den bästa grunden för att ha roligt, men av någon anledning så tackade hon ändå ja.

– Att jag åkte med var verkligen avgörande för det var då jag fick min story till boken och jag blev också lyft i mitt mående. Vi blev direkt omhändertagna med mycket god mat och trevlig stämning. Men jag lade speciellt märke till min kusins mamma Boshra, för hon var gladast av alla. Jag undrade varför, eftersom jag visste att de haft det tufft där i Rosengård med sjuka barn och annat, berättar Noor.

– Hon bara skrattade och serverade mat.

Noor frågade Boshra hur hon lyckades med det, hur hon orkade och Boshra svarade att om Noor visste vad hon varit med om så skulle hon förstå.

– Det fanns inget dåligt efter det och inget svårt.

Sedan började Boshra berätta och hon fick alla runt omkring att gråta av händelserna som drabbat henne och hennes familj.

Boshra hade växt upp i en välbeställd miljö i Irak, men släkten var perser och därmed speciellt utsatta.

– Det var en ganska stor familj och hon hade flera syskon, berättar Noor.

Tiderna ändrades – allt stramades åt politiskt med kriget mot Iran och framför allt var det shiamuslimerna som utsattes eftersom de stöttades av Iran.

– En dag 1980 stormande Saddams trupper in i deras hem och tog Boshra och hennes syster till fängelse. Deras mamma fick stanna med de små barnen eftersom de inte skulle klara sig annars, säger Noor.

Tortyr och våldtäkter i fängelser

Fängelset var ett helvete på jorden och ingen av dem visste det då, men 16-åriga Boshra och systern skulle stanna ett helt år bakom murarna. Under tiden skulle flera i familjen antingen avrättas eller försvinna. Men detta visste inte Boshra något om. Hon hade fullt upp med att överleva fängelset.

– Det var trångt och alla satt på varandra i rummen. Det fanns bara en toalett och köerna dit var så långa att de ofta fick kissa och bajsa på golvet. Det stank något fruktansvärt, berättar Noor.

Det bråkades om den lilla mat som delades ut och tristessen däremellan var psykiskt nedbrytande. Alla var svaga och utsatta för vakternas välvilja. Svälten smög sig på och det förekom regelbunden tortyr och våldtäkter. De hängde upp kvinnor i armarna bara för skojs skull.

– Boshra tog hand om sin syster som var svagare. Trots att de levt ett bortskämt liv tidigare så lyckades de överleva.

Till slut blev trakasserierna till vardag. Vid ett tillfälle våldtogs en ung tjej som sedan blev gravid. Barnet föddes i fängelset, men hon ville inte veta av barnet och placerade det i en soptunna.

– Då tog vakterna upp barnet och sa att hon måste ta hand om det.

Under tiden systrarna var i fängelse fick deras mamma börja jobba för att klara sig. Bröderna avrättades medan pappan lyckades klara sig undan.

När ett år gått släpptes Boshra och systern i en öken ganska nära den iranska gränsen och där mötte pappan dem. Flykten från Irak började.

– De fick tillbringa sin första tid på sjukhus. De var helt utan kraft. Boshra gifte sig sedan med min farbror.

Har inte träffat sitt barn på 15 år.

relationerFarah tvingades lämna sin son för att kunna fly

Fortfarande rädd för Saddam Hussein

Noor förklarar att detta bara är en av många historier från Saddam Husseins Irak och att hennes egen mammas bror dödats genom att malas genom en köttkvarn.

– Jag tror att de verkligen ville plåga de anhöriga genom att döda på det sättet. Det skulle kanske sätta mer rädsla i folk.

Även i dag är många i hennes omgivning och bland flyktingar övertygade om att Saddam fortfarande lever och att det var en kopia av honom som avrättades 2006.

– Många är fortfarande rädda och min pappa var inte jätteförtjust över att jag skulle skriva boken. Han var orolig. Samtidigt firade vi den dagen Saddam skulle hängas.

När Noor berättade för Boshra att hon ville skriva en bok delvis baserad på hennes erfarenheter godkände hon det, men hon var tydlig med att hon aldrig ville prata om det mer och hon ville inte se eller läsa boken. Det skulle bli för jobbigt. Boshra var färdig med den delen av livet.

Noor ville skriva boken av två skäl – dels för att fler ska förstå hur bra vi har det i Sverige och dels för att hjälpa till att bearbeta det som hänt genom kunskap.

Det tog henne två och ett halvt år att bli klar med Vägen till Frihet. Ramen består av Boshras berättelse, men allt är inte hennes erfarenheter.

– Jag skrev mellan klockan åtta och tio på kvällarna efter jobbet och efter att barnen gått och lagt sig. Det var tufft, men det gick.

Knepet hon hade var att köpa några riktigt bra klassiska romaner och analysera hur de var skrivna. Hur hade de börjat och slutat. Hur såg mitten ut. Sedan gjorde hon en mindmap av vad hon ville berätta.

– Första kapitlet skrev jag om säkert 20 gånger och jag skickade regelbundet in mitt material till lektörer som fick läsa och ge mig råd.

Släkten blev förföljd av Saddam Husseins regim

Under tiden bearbetade Noor allt hon hört, som att Saddam begravde människor levande genom att tvinga ner dem i stora gropar ute i öknen och sedan fylla igen groparna med sand.

– Det finns dokumenterat hos olika människorättsorganisationer.

I arbetet med boken har Noor också pratat med andra släkter som blev förföljda under Saddam Husseins regim.

– Många har inte orkat, vågat eller velat prata, men andra har bidragit med information och egna minnen. Det är inte helt enkla ämnen att ge sig på, förklarar Noor.

Hon konstaterar att konflikterna lever kvar fortfarande, men att historierna behöver berättas även på svenska och nu har hon bidragit till det.

När boken var klar var det ett förlag i Lund som nappade direkt och som gav henne mycket beröm. Bokreleasen blev i hemstaden Halmstad i december 2021 och det var mycket folk som kom.

– Jag fick fina recensioner också. Det var roligt för jag hade verkligen varit nervös. Då kunde jag andas igen.

Hon har också fått nya vänner genom skrivandet och hon funderar redan på att fortsätta författarkarriären.

– Fast den här gången blir det något helt annorlunda. Jag vill skriva en barnbok som ska handla om min son – ett riktigt busfrö.