Alice Kyteler anklagades för häxeri – var giftmörderska
I arkiven på British museum finns berättelsen om Dame Alice Kyteler. Den nedtecknade historien avslöjar en oväntad häxjakt år 1324. Vid den tiden hade ännu ingen dömts för häxeri på Irland och när sådana anklagelser riktades mot en förmögen kvinna i Kilkenny, ledde det till en maktkamp på liv och död.
Alice föddes i trakten år 1263. Hennes familj var flamländska köpmän, som emigrerat till Irland på 1200-talet. Fadern var bankman och Alice själv blev en framgångsrik affärskvinna. Hennes främsta talang tycks dock ha varit att gifta sig rikt – flera gånger om. Tack vare det, klättrade hon stadigt uppåt på samhällsstegen.
Så vitt man känner till var Alice gift fyra gånger. Det första bröllopet stod 1280 och brudgummen var en förmögen köpman och penningutlånare vid namn William Outlaw. De fick en son, som döptes till William efter sin far. Alice fick förmodligen fler barn, men den förstfödde sonen ska ha varit hennes favorit.
Efter Williams födelse lät Alice bygga ut familjens hem och öppnade ett värdshus. Åren gick. Affärerna blomstrade, men ett annat öde väntade äktenskapet. Maken avled hastigt under mystiska omständigheter och Alice gifte om sig med Adam le Blund of Callan, även han penningutlånare. Paret omgavs av rykten och 1302 anklagades de för att ha gjort sig av med Alice förste make.
Hon klarade sig undan anklagelserna den gången, förmodligen tack vare sin popularitet bland traktens inflytelserika män, men man kan förmoda att rykten förföljde henne genom åren. Hon bedrev en framgångsrik rörelse och var inblandad i penningutlåning. Många i trakten ska ha varit skyldiga henne pengar. Misstro och avundsjuka florerar därför i många av skildringarna av hennes livsöde.
Det kan också ha funnits fog för misstron. 1307 skrev Adam le Blund över sina tillgångar på styvsonen William och gjorde därmed sina egna barn arvlösa. Inte långt därefter blev Alice änka igen. Ett övermåttan intag av alkohol, uppgavs vara dödsorsaken. 1309 var hon redan gift på nytt. Richard de Valle var en välbeställd markägare i Tipperary och när han gick hädan 1316 efter en ”överdådig middag”, blev Alice en av de mest förmögna invånarna i Kilkenny.
Men allt var på väg att ta en dramatisk vändning. 1324 blev ett ödesår för Alice. Det började med att fjärde maken John le Poer, lord av Donhill, blev sjuk. Enligt sägnen ville han först inte tro på sina barns misstankar om att Alice hade förgiftat honom, men sedan hittade han gömda häxbrygder i hennes sovgemak.
Flera, kanske alla, av Alices makar hade skrivit över sina tillgångar på henne eller William innan de dog. När den fjärde maken avled, gick styvbarnen från hennes olika äktenskap samman. Inför biskopen av Ossory anklagade de Alice för häxeri och för att ha tillskansat sig sin förmögenhet med demonisk hjälp.
Richard de Ledrede var engelsman och inte särskilt populär i trakten. Han hade utsetts till biskop i Ossory stift av då nytillträdde påven John XXIII år 1317, en påve som var livrädd för häxor och utfärdade ett påbud om vilka olika ogudaktiga praktiker kyrkan skulle söka efter och straffa.
Anklagades för häxeri
Richard hade dessutom ett ont öga till Arnold le Poer, en av de mäktigaste männen på Irland och släkt med Alice fjärde make. Så för biskopen kom anklagelserna mot henne som en skänk från ovan. De gav honom en chans att bestraffa irländska kättare (vilket han ansåg dem vara allihop) och samtidigt utdela ett slag mot familjen le Poer.
Förutom biskopen kom två män att spela avgörande roller i det drama som följde; Arnold le Poer och lordkanslern Roger Outlaw. Båda var förmodligen bröder till två av Alices avlidna makar. Man kan spekulera i anledningarna till att de ställde sig på hennes sida, men de tog stora risker och kan vid flera tillfällen ha räddat hennes liv.
Häxeri var ett brott som egentligen föll under engelsk lag, men Ledrede menade att det hörde till kyrkans domän och således borde utredas av honom själv. Han skrev till lordkanslern Roger Outlaw och begärde att Alice skulle fängslas, misstänkt för kätteri och häxeri.
Det var en oerhörd anklagelse. Roger Outlaw nekade biskopens begäran och beslutade att Alice inte kunde fängslas förrän hon hade bannlysts och därefter 40 dagar passerat. Detta gav henne tid att undkomma och hon flydde till Roger Outlaw, som befann sig i Dublin.
Biskopen vägrade ge sig, och anklagade både Alice och hennes son William för kätteri. Vid det här laget var även William en betydelsefull man. Han hade varit borgmästare i Kilkenny och hade många inflytelserika vänner. En av dem var Arnold le Poer, som fattade ett drastiskt beslut för att stoppa biskopens framfart. Våren 1324 lät han spärra in Ledrede i en fängelsehåla i Kilkenny slott. Det var ett chockerande tilltag, som skulle stå le Poer dyrt.
Biskopen gjorde stort drama av sin fängelsevistelse. Han placerade sin församling under interdikt, vilket innebar att inga dop, bröllop eller begravningar kunde genomföras. När han släpptes fri efter sjutton dagar tågade han i spetsen för en procession till katedralen, och sedan iscensatte han sin skoningslösa hämnd.
Biskopen var inte bara ute efter att straffa Alice, utan alla som han misstänkte var hennes medbrottslingar. Han anklagade henne för att vara ledare för ett häxsällskap, där bland andra William och hennes tjänare Petronella de Meath ingick. Alice fick till en början stöd av parlamentet i Dublin, men efter de allvarliga övertramp som begåtts gentemot biskopen var det bara en tidsfråga innan sympatierna svängde till hans favör. Till slut lyckades han få Alice bannlyst och inspärrad i Kilkenny slott. Men Roger Outlaw kom till hennes räddning ännu en gång. Han iscensatte en fritagning där vakterna slogs medvetslösa och Alice flydde.
Biskopen var rasande. De sämst bemedlade av Alice påstådda medbrottslingar fängslades. Enligt engelsk lag var det förbjudet att tortera misstänkta brottslingar, men det var tillåtet att piska tjänare. Den som ska ha råkat värst ut för biskopens förhörsmetoder var Petronella. Hon erkände till slut allt han anklagade det så kallade häxsällskapet för; att ha haft nattliga möten i kyrkor liksom att ha bryggt häxbrygder på tuppblod och hjärnan från en odöpt pojke. Vid vägkorsningar skulle sällskapet även ha offrat djur till en demon, en demon som kallades Robin Artisson och var Alices älskare.
Domen föll
Alice dömdes i sin frånvaro för kätteri, häxeri och för att ha mördat alla sina äkta makar, men det var inte hon som råkade värst ut. Hennes stackars räddhågsna tjänare Petronilla de Meath pryglades och brändes på bål den 3 november 1324. Hon var den första på Irland som avrättades på detta sätt.
William erkände att han skyddat kättare och spärrades in på Kilkenny slott. Hans inflytelserika vänner fick straffet mildrat och han släpptes fri med åläggandet att göra en pilgrimsresa, delta i tre mässor varje dag och klä taket på St. Canice katedral i Kilkenny med bly. 1332 rasade dock samma tak ironiskt nog in och drog med sig kyrktornet. Att kläs med bly hade gjort det på tok för tungt.
Arnold le Poer dog 1329 i Dublin slott, där han hölls fängslad i avvaktan på rättegång för kätteri. Samma anklagelser framfördes mot Roger Outlaw, men han friades och förblev en respekterad statsman till sin död 1341.
Richard de Ledredes långa tjänst som biskop kantades av konflikter. Han gjorde sig ovän med kung Edward III och miste sitt stift två gånger. 1356 anklagades han av biskopen av York för att vara galen och förfölja sina församlingsbor. Förutom rättegången mot Alice är han känd för att ha skrivit 60 hymner på latin, som skulle sjungas av präster och munkar vid festliga tillfällen, så de slapp förgifta sina halsar med ogudaktiga visor.
De Lederede avled 1360 och begravdes i samma St. Canice katedral som han tidigare på grund av egen dumdristighet och ett svårstillat hämndbegär fått taket att rasa in och kyrktornet att falla på.
Men vad som egentligen hände med den socialt begåvade Alice Kyteler efter hennes flykt från Kilkenny slott är ett mysterium. Där försvann nämligen även alla spår efter henne. Det påstods att hon flytt till England och tagit med sig Petronellas unga dotter.
Vad som hände övriga i Alices påstådda häxsällskap är inte heller känt. Deras öden, har precis som Alices öde, gått förlorade med tiden. Och självfallet var inte Alice någon häxa i ordets rätta bemärkelse. Hon hade ingen demon som älskare och gjorde inga avkok på spädbarns hjärnor. Däremot talar mycket för att hon var en charmant, slipad och manipulativ giftmördare, med största sannolikhet också seriemördare, som såg till att göra sig av med sina förmögna äkta makar efter att de skrivit över sina tillgångar på henne.
Foto: TT, Wikmedia commons
