Alice Bah Kuhnke: ”Jag har tränat ett helt liv på att bli kritiserad”
EU-parlamentarikern är fem minuter sen när hon sveper in i ståndaktiga Galerie de la Reine med två tummar upp, jättehungrig.
– Är det okej om jag pratar med mat i munnen?
När Alice Bah Kuhnke förra våren, efter drygt fyra år som statsråd, förflyttade sin politiska karriär till EU:s högkvarter var det som att hitta hem. Som parlamentariker fortsätter hon sin kamp för klimatet och som gruppledare för jämställdhetsutskottet FEMM krigar hon för lika villkor mellan könen.
Och det finns att göra. Hon beskriver de patriarkala strukturerna inom EU ”som hemma fast upphöjt till 50”.
Hur märker du det?
– Män breder ut sig på ett sätt som gör en generad nästan. De upprepar sig, säger samma sak bara för att få höra sin egen röst, samtidigt som de förutsätter att kvinnor är assistenter som ska vara tysta och vackra. På vissa håll är det kontroversiellt att uttrycka att du är feminist. De översätter det till ”manshatare”.
Har du fått förfina dina härskartekniker?
– Ja. Men det har jag fått göra hela livet.
Alice Bah Kuhnke har alltid synts
Hon säger det utan att låta ett uns bitter. Mer härdad. Redan som barn hemma i lilla Horda utanför småländska Värnamo fick Alice vänja sig vid omgivningens ifrågasättande blickar.
– Allt jag har gjort har alltid synts. Sedan jag var tre år har människor haft åsikter om hur jag ser ut, hur jag låter och den plats jag tar. Om jag fick en huvudroll i skolpjäsen var det för att min mamma var lärare. När jag vann en 100 meters-tävling som friidrottare var det för att jag hade afrikanskt påbrå. Det fanns alltid något som bortförklarade den jag var eller det jag lyckades med.
– Det är klart att det har präglat mig. Samtidigt, väljer man att vara politiker måste man tåla att bli utsatt för kritik.
Fast inte när man är tonåring och en av de snabbaste i landet på 100 meter?
– Nej, och det är sorgligt att det var så. Men det gör att jag tränat ett helt liv på att bli kritiserad. Jag hör allt och lär mig av kritik men tar inte åt mig från människor som inte vill mig väl. Längre.
Hon betonar att hon fick enormt mycket kärlek och uppskattning från sina nära under uppväxten, men i ett kritvitt stationssamhälle på den småländska landsbygden fick hon vänja sig vid att vara ”den lilla bruna flickan”.
– Jag var något annat och den blicken blev jag också präglad av. Min hudfärg användes alltid som en förklaring eller en bortförklaring till varför något gick fel. Det räckte med att titta på klassfotot för att se den felande länken.
Men kritiken, konstaterar Alice Bah, gjorde henne så småningom till en människa som lättare kunde navigera och sätta ut en kurs för vad hon ville med sitt liv.
Dåligt samvete är världens mest meningslösa känsla
– Om jag hade lyssnat på dem som tyckte att jag var för mycket, för svart, för snabb och för jobbig hade jag bott kvar i Horda och varit en väldigt ledsen människa.
– Jag lyckades välja min egen väg.
Men har det gjort dig hård?
– Ja, det har påverkat mig i min relation till andra. Jag kan för lätt ibland avfärda andras känsla eller upplevelse av misslyckande. Om någon är ledsen över kritik kan jag säga: ”Äh, vem bryr sig? Hallå, det är en krönikör i en borgerlig tidning, det är hans jobb att tycka så.”
– Min man Johannes påminner mig om att man måste få vara ledsen och jag behöver möta människor i deras rätt att vara det, medger Alice, som också ser fördelar med den pansarhud hon byggde upp.
– Jag kan anpassa mig till vad som helst. När folk frågar ”ska du verkligen sova på en tågstation?” så är det ingen big deal för mig. Det är jobbigt att vara pjåkig, tror jag.
Har familjen med sig i Bryssel
Att hon ville bo i Bryssel och inte pendla till Sverige var ett beslut hon fattade redan när partiet uppmanade henne att kandidera. Alternativet, att flyga fram och tillbaka varje tisdag och torsdag, var alltför absurt. Men maken, skådespelaren Johannes Bah Kuhnke, och de tre döttrarna, var inte lika begeistrade.
– De hade kompisar, skolan och fotbollslag de inte ville lämna. Jag försökte förklara att vi inte har så många år på oss och att jag ville ta chansen att vara en del av de gröna i parlamentet. Jag bad dem tänka på saken och till slut sa de ”okej då”. Vi enades om att de skulle få ”sina år” efter mina fem här. Nu känner jag att jag har dem med mig helt.
Har hon dåligt samvete?
Alice skrattar åt frågan och skakar på huvudet.
– Det är klart att jag har haft det som förälder någon gång men då slår jag bort det snabbt. Dåligt samvete är världens mest meningslösa känsla, det gör ju inte mina barn gladare om jag ska sitta och ha ångest.
– Jag läser om barn varje dag, från flyktingläger på Lesbos som försöker ta sina liv på grund av att deras verklighet är ett helvete och består av övergrepp och trakasserier. Det är inte synd om mina barn.
Billie, Bessie och Nina, 8, 12 och 15 år gamla – med namn efter musikhistoriens stora och en mamma som var en ”kändis” redan innan hon blev den första ministern med tre barn under tio år, och en pappa som slog igenom brett med rollen i Ruben Östlunds storfilm Turist.
I perioder av ledighet känner jag mig meningslös
Att era döttrar har två offentliga föräldrar, får de höra det?
– Jo, men de har gått på ganska små skolor och bor man i Stockholm är det många som har kända föräldrar.
Utanför offentligheten
Strategin från dag ett har dock varit att skydda flickorna från uppmärksamheten.
– Som folkvald politiker kan man inte säga att man är privat ibland och offentlig ibland. Jag vill en massa saker, som att vara ett verktyg för en mer hållbar värld, och har därmed gett upp mitt privatliv. Men mina barn har inte valt och då ska jag inte heller använda dem som ett verktyg. Punkt slut. Min yngsta är bara åtta och hon är inte där än men det har varit perioder hos de två äldre där de har velat vara med och synas men då har jag sagt nej. De har lärt sig att det inte är någon mening att ens försöka förhandla.
– Jag har inte fött mina barn för att använda dem till vad jag tror på. Det vore ju fruktansvärt om jag hade exponerat dem på sociala medier och sedan när de är 18 kommer de och säger "jag ville inte vara med".
Att andra politiker som Annie Lööf eller Ebba Busch Thor har en annan strategi där de frikostigt delar med sig av livet utanför maktens korridorer har hon ingen åsikt om.
– Jag har blivit uppvaktad många gånger av olika "experter" som hävdar att jag skulle få massvis av fler följare om jag var mer öppen med min mammaroll och visade mina barn, "de som är så söta". Att andra gör så säger jag inget om, men för mig och Johannes var det enkelt.
Varning för plump fråga, men använder du "tänk på barnen i Afrika" som uppfostringsstrategi?
– Ja, ha ha, det har jag nog gjort ibland men de blir galna. Åttaåringen kan jag fortfarande försöka med men man gör det inte ostraffat till en 15-åring. Oj oj oj, vad jag får tillbaka. De har blivit väldigt bra på att argumentera. Inte minst i den ständiga polemiken om skärmtid.
– Jag sitter själv mycket uppkopplad, ibland också på sociala medier, och då säger de "men se på dig då!". Jag försöker försvara mig med att min hjärna faktiskt är färdigutvecklad, ha ha.
Jag läste en intervju med din man där han sa att han skulle få spela träd om han skulle ta en teaterroll i Belgien. Har Johannes stått tillbaka för din karriär?
– Vi har aldrig uttalat att någon ska backa men jag känner att han alltid har stöttat mig och är stolt och glad över att jag har engagerat mig politiskt.
Men för att han har backat?
– Ja, jo, kanske, men samtidigt tror jag inte att han känner att han har försakat sin egen karriär, säger Alice och nämner en ny Netflix-serie han medverkar i.
Barn dör när jag är ledig
– Det går bra för honom, han ser väldigt glad och nöjd ut, säger Alice Bah Kuhnke och brister ut i skratt igen.
– Men vem vet, det kanske kommer en bok sedan, Mitt helvete med Alice.
När är din man trött på dig?
– Vi ses inte så ofta att han har skäl att vara så trött på mig. Men han tycker att jag är petig med vissa saker. Löjliga grejer. Hur man rengör en tvättmaskin, till exempel. Jag är ganska pedant när det kommer till hur man städar en spis eller en toalett och hur man sorterar tvätten.
Har ni inte hjälp till det?
– Nej, jag har haft hjälp en gång när vi flyttade och vi kommer ha det igen, men inte löpande.
Vi är framme vid parlamentsbyggnaden som är hennes arbetsplats, med frisör, post, bank, kemtvätt och cykeluthyrning innanför väggarna. En värld uppbyggd för att politikerna ska gå in genom dörrarna måndag morgon och åka hem torsdag eftermiddag. Alice har helt andra arbetstider.
Måste du jobba dygnet runt eller är det du som person som behöver det?
– Det är en av min stora utmaningar. Framför allt för mina medarbetare. Jag har separationsångest varje fredag när vi ska ta helg och vill låsa in dem. Men för att att orka leva behöver jag känna att jag gör något och i perioder av ledighet känner jag mig meningslös. För barn dör när jag är ledig. Att jobba blir ett medel att hålla känslan av maktlöshet borta.
När sov du senast åtta timmar?
– Hmm, det gör jag inte. Aldrig. Jag har förstått att det är bra och kroppen vill nog men det går inte. Jag sover fem–sex timmar, men jag kanske kan ta igen det när jag blir pensionär.
Metoo kom nära
Alice Bah Kuhnke har över 60 000 följare på Instagram, merparten kvinnor. Hon ser det som ett förtroende – och det var det som gjorde att hon inte kunde väja när okända systrar hörde av sig och bad om hjälp under metoo-rörelsen.
– Jag fick veta saker och höra historier som inte lämnade mig. Jag kände att jag som vuxen, förälder och medmänniska hade ett ansvar, säger hon och berättar om en lärare på en skola.
– Det var ett rop på hjälp. Jag försökte få henne att anmäla men hon vågade inte gå till polisen. Jag vände och vred på det länge men till slut kom jag fram till att jag måste anmäla, och jag fick hennes godkännande.
Att hon reagerade så kraftfullt under hösten 2017 berodde på att rapporterna från utsatta kvinnor initialt hade en tydlig koppling till kultur-sektorn som var hennes ansvarsområde, men insikten "det här ska prioriteras nu" uppstod också för att metoo kom nära på ett personligt plan.
– Jag hade vänner som varit utsatta för de mest fruktansvärda saker som de inte hade talat med någon om. När jag frågade varför, svarade de: "för att jag inte ens har berättat för mig själv”, säger Alice som under sin karriär både i näringslivet och politiken också har drabbats.
– Jag har precis som andra mött alltifrån fysiskt tafs till kommentarer i min vardag. På krogen men även i andra sammanhang, efter möten bland annat.
Vad hände sedan med metoo?
– Mycket men inte tillräckligt, svarar Alice Bah Kuhnke.
– Den stora förändringen låg i att kvinnor fick kraften att våga berätta.
Bästa vänner
I hennes närmaste krets förkroppsligas systerskapet av de två bästa vännerna, skådespelaren Eva Röse och ledarskapscoachen Mia Törnblom.
– De betyder allt för mig, säger Alice. Att ha nära vänner som man kan säga allt till och blotta sitt fulaste mörkaste inför är en fantastisk ventil och en ynnest.
När ringde du till Mia Törnblom och grät senast?
– Förmodligen när jag var så arg så att jag grät, det händer titt som tätt. Häromdagen var det när jag läste en rapport om EU:s migrationspolitik. Hur kan våra medier inte fyllas av det faktum att människor blir våldtagna i EU:s flyktingläger?
Som Europarlamentariker får hon ut drygt 70 000 svenska kronor i månaden (som hon skattar för i både Belgien och Sverige). ”Jättehög lön”, konstaterar Bah Kuhnke som brukar påpeka att pengar inte är en drivkraft.
Är inte det lätt att säga när man har pengar?
– Jo, väldigt lätt. Men vid upprepade tillfällen har jag valt bort att tjäna ännu mer, påpekar hon.
– Jag tjänade väldigt mycket som programledare i tv och som hållbarhetschef på ett börsnoterat företag. Jag kunde ha fortsatt med det men valde bort det.
För 100 år sedan handlade kampen om rösträtt för kvinnor – vilken är den viktigaste jämställhetsfrågan i dag?
– För mig handlar det om den grundläggande rätten till trygghet. Att kvinnor ska kunna praktisera rätten att röra sig fritt i samhället. Gå hem på kvällen eller uttrycka sig på sociala medier utan att vara rädda för att utsättas för hot och övergrepp eller att mördas av en man i sin närhet.
Alice Bah Kuhnke om…
… att just Ursula von der Leyen blev första kvinna på posten som ordförande i EU-kommissionen:
– Att kvinnor kan nå den absolut högsta posten är i sig hurra, toppen! Det betyder inte att jag tycker att allt hon gör är bra. Man måste inte tycka att allt är bra bara för att hon är kvinna.
… backlashen efter metoo:
– Självklart har det funnits bakslag men vi får inte blanda ihop saker. Att Sverige är en rättsstat som dömer i förtal betyder inte att alla de våldtäkter som anmäls inte är ett problem. Många vill att det ska vara svart eller vitt, att antingen är allt dåligt med metoo eller så är allt bra, men detta är komplext.
"Kommer de att döda mig också…?"
Alice Bah Kuhnke har tagit initiativ till en resolution som EU antog på midsommarafton. Den fördömer rasismen och polisvåldet i USA, som en reaktion på protesterna efter afroamerikanens George Floyds död i samband med ett våldsamt polisingripande i Minneapolis i maj. Resolutionen erkänner också att liknande problem måste bekämpas även i Europa. I ett tal sa Alice så här:
– Ett par dagar efter att George Floyd dödats höll jag på att lägga min yngsta dotter. Hon pratade på, tystnade sedan och frågade mig; "Kommer de att döda mig också?".
Detta är Alice Bah Kuhnke
- Ålder: 48 år.
- Född: I Malmö men växte upp i Horda utanför Värnamo.
- Familj: Gift med skådespelaren Johannes Bah Kuhnke, tre döttrar.
- Bakgrund: Tv-programledare, generalsekretare för Fairtrade, hållbarhetschef ÅF, kultur- och demokratiminister.
- Aktuell: Europaparlamentariker (miljöpartist).
- Läser: Allt bokstavligen. Mycket bra, mycket jag gärna sluppit.
- Ser på: Människor jag möter eller som går förbi. Jag gör berättelser om dem i mitt huvud.
- Lyssnar till: Den som inte skriker.
- Bästa må bra-tips: Raska promenader och ansiktsbehandlingar.