7 vanor som fick oss att stressa ner på 80-talet – minns du detta tidsfördriv?
Skrivbordet ... vissa dagar en plats för ordning och kreativitet, andra en stressig röra med staplade måsten.
Prylarna på skrivbordet som gav en paus på 80-talet
Ibland behöves en pysslig paus bland gem och pennställ. Minns du när vi ...
1. Tuggade penna
En penna som bär tidens tand, bokstavligen, är blyertspennorna med tuggade märken i toppen. Små kvarlämnade spår från tonåringens läxstunder med kluriga mattetal och fundersamt penntuggande.
Eller från tillfällen då blicken vandrade bort från skrivhäftet ut genom fönstret, i en paus av dagdrömmeri och idisslande av tankar som också satte sin prägel på pennan.
2. Telefonklottrade
Cirklar, blommor, fyrkanter, streckgubbar. You name it. När vi inte kunde ta telefonerna med oss – lät vi pennan vandra i stället. Kluddet i telefonblocket, eller i kanterna på adressboken, var vad som fanns kvar när luren lagts på.
3. Snurrade sladd
Visst kom ett litet lugn av att reda ut och få snurret åt rätt håll på den korviga telefonsladden. Som likväl snurrades ihop igen under nästa samtal.
4. Kopierade mynt
Rofyllt på rulle? Svar: smörpapper. Det halvgenomskinliga arket var något att ta till för en avkopplande kreativ stund. Med det kunde du kalkera linjer från serietidningar eller lägga över mynt för att sedan gnugga med en penna – och häpnas över alla proffsiga bilder du lyckades göra … nästan själv.
5. Flätade gem
Trycka ut stift, borra ner pennan i mjuka sudd, fläta kedjor av gem, göra girlanger med pennvässaren och pricka pappersboll i papperskorg. Så kunde en kontorsbrejk se ut.
6. Knappade på kalkylatorn
Före smarttelefonerna fanns miniräknaren. Den var ju också smart, med tuff digital skärm, och kunde tryckas på för en kort loop av förströelse. Att klura ihop svårlösta tal med många decimaler och trycka på knappar med oklara tecken var dåtidens variant av scrollande.
7. Skruvade på klockan
Ibland jäktade tiden. Och visst, för oss som behövde skruva upp armbandsklockan fanns inget alternativ om en ville hålla tiden, men kanske fick det oss att hålla humöret lite också – och låta fingrarna fippla i en mikropaus.