Med husbil på en resa över tid och rum
Det finns något tryggt i att resa med boendet med sig. Lite som att vara en snigel. Det går inte alltid så fort, men själen hinner med. Vi har puttrat fram med kanalbåt, ankrat små hamnar, utforskat och sen återvänt till båtens lilla hytt. På samma sätt har vi med större fartyg kryssat både Östersjön och Atlanten.
Länge har vi varit nyfikna på ett husbilsäventyr. Kanske är det barndomens jular med filmen om Musse Pigg och Långben på husvagnssemester som undermedvetet har lockat. Att ha ett helt hem med sig och ändå vara på väg.
Vi beslutar oss för att göra en sista utflykt innan hösten tar vid. Så här offseason är det bra priser på hyrbilar.
Vi är nybörjare och väljer en bekväm campingplats
Vi hämtar husbilen i Kristinehamn. Innan vi kan ge oss iväg får vi en genomgång av vad vi måste veta, som hur man ansluter bilen elektriskt, var man fyller på vatten och tömmer septiktankar. Själva körningen är inga problem, men bra att veta hur gasolen i köket fungerar. Kylen fyller vi med proviant. Våra cyklar hänger vi bakpå bilen. Sen är det bara att ge sig iväg!
Trästaden Nora blir vårt första mål, det verkar lagom nära och intressant. Jag påminns återigen om Musse Pigg när jag sitter vid matbordet i bilen och vecklar ut kartor, kollar internet alltmedan fotografen kör. Vi är nybörjare och väljer att ta in på en bekväm campingplats nära staden. Det kostar 250 kronor, men då får vi tillgång till dusch, wc, el och vatten. Vi skulle klara oss utan, men det känns lite tryggt såhär i starten.
Utsikt över sjön
Campingreceptionen anvisar oss en plats med utsikt över sjön. Vi parkerar och märker att elsladden är lite för kort. Det blir några omparkeringar innan sladden når fram till laddstationen. Bilen ska sen ställas i våg med hjälp av klossar. Allt är nytt och lite spännande. Nyfiket kikar vi runt bland husbilsgrannarna. Men alla är inne i sina bilar. Det brinner lite stearinljus i fönstren, det är middagstid. Ett par grillar under sin markis.
Vi lossar våra cyklar och på fem minuter tar vi oss in till stadskärnan. På anrika stadshotellet äter vi en riklig räksmörgås med lokalt bryggt öl. Skymningen har sänkt sig när vi cyklar åter till campingen och vår första natt i bilen.
Vi bäddar den väl tilltagna dubbelsängen och drar ner rullgardinerna för bilfönstren. Nog kan det kännas som en bättre hotellsvit, vi somnar tungt.
Dag 2
Det känns lite speciellt att vakna i bilen. Men bilsätena fram kan snurra 180 grader och bli fåtöljer till matbordet där vi ska äta frukost. Vi öppnar rullgardinerna och blickar ut över sjön. Några grannar vandrar i morgonrock till duscharna. Vi kokar te, gröt och ägg. Men vi är inte redo att åka vidare efter frukost. Det finns mer att upptäcka i Nora och det är upp till oss att bestämma hur länge vi stannar på varje stopp.
Turistbyrån hittar vi i det gamla stationshuset. Där och på Stadshotellets anslagstavla får vi bästa tipsen om vad som är på gång. Det är gratis yoga varje morgon och i kulturbryggeriet har ortens konstnärer en samlingsutställning. Det är charmen med att resa så här, ta del av ortens utbud. Bli en del av innevånarna, om än bara för en kort stund.
På torget finns Leon Sandbergs bosättningsaffär. Där träffar vi femte generationen Sandberg som driver affären vidare. Jag hittar ljuvliga burkar som jag genast köper. Det är småputtrigt i Nora.
De är kända för sin glass gjorda på lokala råvaror. Klart vi måste pröva dagens smak, vanilj, körsbär och hasselnöt.
I parken intill finns en staty av stadens stolthet, deckarförfattarinnan Dagmar Lange, som skrev under pseudonymen Maria Lang. Vid stationen stöter vi på hennes systerson Ove Heffner, som förvaltar mosters arv i en gammal tågvagn. Han är skådespelare och håller också i mordvandringar i mosters fotspår. Han kan allt om sin moster!
Vi är mycket förtjusta över vår dag i Nora, lite promenad, shopping, god glass, konst och möten med ortens personligheter, vad mer är att begära?
Tre sjöars väg
Vi lämnar Nora för att köra den erkänt vackra bilvägen längs tre sjöars väg mot Tällberg. Vi passerar på slingriga vägar först Norasjön, sen Fåsjön och Usken. Alla i Bergslagens hjärta. Vi är omfamnade av skog, sjö och vackra röda Bergsmansgårdar.
Underbart är kort som Povel Ramel sjöng. Tre mil av tre sjöars väg sveper snabbt förbi och lämnar mersmak. Tur att vi landar i Tällberg, medeltida bondbyn mellan Leksand och Rättvik.
Nu vill vi inte övernatta på camping, utan mer privat. Turistbyrån i Mora tipsar om att vi kan stå på ställplatsen Bergbacken, hemma hos Klockar Per i Tällberg. Vi får en fantastisk utsikt över Siljan och möts av självaste Klockar Per iförd hembygdsdräkt.
Han är full av humor, skrönor och säger att den kända turistsloganen ”Sverige är fantastiskt” föddes precis just här.
Per visar oss till den gamla telefonkiosken som visar hur kommunikationen i Tällberg utvecklats från näverlur till internet. Han blåser i sin lur. Sen bjuder han på en fantastisk tre rätters meny i sin egen Klockargård. Känns så mycket mer lockande än att tända gasolköket i husbilen. Tur att alternativ finns.
Tällberg är precis som Nora en plats som känns svår att lämna. Här finns många små charmiga fik, affärer och flera spa. Det är en av landets mest hotelltäta byar, utan att det märks. Privata härbren och dalastugor har gjorts om till trivsamma kryp in.
Men vi har ju vårt boende med oss!
Vi kommunicerar om vår roadtrip på Facebook och en gammal gymnasiekamrat som jag inte sett på 30 år hör av sig. Hon bor numera i Skattungbyn och inviterar oss på fika. Se där ytterligare en fördel med att använda sociala medier och att färdas på detta vis. Vägar till trots, det är ändå mötet med människor som gör resan minnesvärd.
Naturcamping
Nu hägrar nästa vackra bilväg, Tidernas Väg, med start i Ånge. Turistbroschyren om väg 83 mellan Ånge och Uppsala lockar med att vara fri från stress och full av upplevelser. Mottot är, målet är ingenting, vägen är allt.
Det är 5 timmars bilresa genom tät skog innan vi når Ånge. Det är lite speciellt att sitta och skriva vid matbordet medan landskapet rusar förbi utanför bilfönstret.
Vi rastar längs vägen och inser att vi har fiket med oss. Det är bara att koka kaffet i köket och ta ut stolar ur det rymliga bagagerummet längst bak. Där finns full utrustning med bord och stolar.
Det är kväll när vi anländer till Ånge, nu vill vi pröva naturcamping. Med hjälp av appen ställplatser så ser vi att flera rekommenderar Medskogshällan, vid en älv mellan Alby och Östavall. Älven ligger spegelblank och vi är helt ensamma på parkeringen.
Med husbil kan man bo nära vattnet med ständig förstklassig utsikt. Det är bara att fälla ut markisen, ta fram utemöblerna och ordna en liten kräftskiva på tumanhand. Lite senare tänder vi en eld i den strandnära grillplatsen. Kanske detta blir den finaste kvällen just för det naturnära. Vi behöver egentligen inte campingens förnödenheter, vi klarar oss bra med både dusch och toalett i husbilen.
På Lill-Babs caffär kan vi både äta mat och minnas den stora artisten
På morgonen regnar det. Då är det lätt att resa vidare. Vi tar oss söderut på riksväg 83 förbi sågverksorten Östavall, passerar lilla Ramsjö, vackert omgivet av blånande berg och sjöar. Sen Hennan, där vi gärna promenerat om inte regnet varit så intensivt. I Ljusdal ser vi spår av de omfattande skogsbränderna.
Järvsö är nu nära och det skulle passa bra med lite inomhusaktivitet. På Lill-Babs caffär kan vi både äta mat och minnas den stora artisten i hemmamiljö. Hon känns levande i den fina utställningen om hennes liv.
I Järvsö finns också Stenegården, ett av Hälsinglands främsta besöksmål med världsarvscentrum, bageri, galleri och butiker. Vi ägnar oss åt kultur hela dagen.
Mot kvällen är vi lite småfrusna efter regnet och åker mot Orbaden Spa. Vilken lyx att checka in på deras vackra spa och ligga i de varma källorna med en bedårande utsikt över Ljusnan. Bastu och mineralsaltpoolen mjukar upp lederna.
Nog för att husbilen innehåller mycket, men något spa är det förstås inte. Och när vi nu ändå slagit in på den lite lyxigare tillvaron så unnar vi oss en smakrik tre rätters meny i restaurangen. Visst är det skillnad på husbilsmiddag jämfört med att bli serverad på nymanglade linnedukar. Men allting har sin charm.
Mätta och trötta så tar vi oss tillbaka till husbilen som väntar på oss vid hotellets parkering.
Stolta entreprenörer
Med husbil blir aldrig den ena dagen den andra lik. Från naturupplevelse, kultur och lyx till möte med inspirerande entreprenörer.
Nära Orbaden ligger Växbo och där driver paret Bruce kända Växbo Lin. Det är inte bara en fabrik, utan en hel turistattraktion. På fabriken kan man ta del av historien om hur paret förvaltar och utvecklar ett svenskt kulturarv på den plats där linne producerats i århundraden.
Det är en trösterik berättelse hur inhemsk produktion av bruksföremål i ett naturmaterial kan göras lönsam och ge arbetstillfällen. Med glädje shoppar vi loss och fyller bilen med linnehanddukar och disktrasor.
I Bollnäs träffar vi glasblåsaren Anna Jernberg som i sin Återbrukshytta ger gammalt glas nytt liv. Hon tar vara på slängda glas, flaskor och blåser om dem till skålar och vaser. Ytterligare ett miljötänk i tiden.
Vår lilla resa börjar närma sig sitt slut. Det finns något lustbetonat i frågan, var ska vi sova inatt? Jag känner starkt för en final med vedeldad bastu och bad i vacker sjö. Fotografen kör, medan jag googlar mig fram.
Längs vår väg tillbaka till biluthyrningen i Kristinehamn, så finns Sörälgens camping och de har vad jag önskar. Vi bokar bastun, parkerar intill och njuter ett bastubad på finskt vis.
Nästa morgon är det bara att tömma tankarna på campingen och lämna tillbaka husbilen. Vi vinkar åt den och citerar Karin Boye: ”Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen, som är mödan värd”.
Det här är Tidernas väg
Tidernas väg, startar i Uppsala och slutar i Ånge. Lämna E4:an och kör lite långsammare på väg 272 och 83. Passera Dalälven, Storsjön, längs Ljusnan och Ljungan, genom Uppland, Gästrikland och Hälsingland och Medelpad. Det tar längre tid och vägen är krokigare, men fylld av upplevelser.
Mer än 48 mil av aktiviteter och sevärdheter väntar under färden.
För mer info om rutten och platserna vi besökte: www.tidernasvag.se
En nostalgitripp längs Retrovägen!
En tur längs Retrovägen är som att göra en tidsresa. Du kan rasta vid ett mack-museum, kliva in i en lägenhet från 1960-talet som är full av tidstypiska saker som stringhyllor, blommiga tapeter och musik av Hep Stars. Det här är vägen för dig som älskar nostalgi.
T re rum och kök inredda med 60-talsprylar, en ålderstigen bensinmack och en elaffär som stått orörd sedan 1969. Detta är några sevärdheter längs väg 190, Retrovägen, i Västergötland.
I flera byar längs vägen mellan Göteborg och Nossebro har tiden stått stilla. Att kliva in i Sven Liljeqvists nostalgimack i Sollebrunn är som att färdas tillbaka till 1950-talet. Här samsas bilar och mopeder med burkar och tidskrifter från svunna tider.
– Den äldsta är ”Med motorcykel” från 1924. Den är utgiven av Motorbolaget och kostade 50 öre när det begav sig, berättar Sven.
Han har jobbat på macken i hela sitt yrkesverksamma liv. 1953 började han som springpojke. 16 år senare startade han i egen regi tillsammans med sin fru Birgitta. De drev macken till 2011 när verksamheten lades ner. Då hade Sven samlat på sig så mycket prylar att han tyckte det var dags att öppna ett museum.
I dag är Svens bensinmack ett av stoppen på Essunga kommuns satsning på en ”retroväg”.
– Man får ta vara på det varje plats har att erbjuda. Det vore tråkigt om landsbygden dog ut helt.
Sven har många upplevelser förknippade med prylarna. En del av sakerna har han själv använt under sina 57 yrkesverksamma år. Som den kakifärgade Shell-uniformen från 1950-talet som hänger på en skyltdocka.
Öppna dörren till 60-talet
Utanför Svens museum står en komplett bensinmack från 1935. Han köpte macken i en by utanför Värnamo och fick pumpar och skyltar hemfraktade med lastbil. Innan dess var den rekvisita i tv-serien Sparvöga från 1989.
Jag skulle inte sälja om jag så fick en miljon
Sven har också ett tiotal veteranbilar. Hans dyrgrip är en svart Jaguar XK120 från 1951.
– Den skulle jag inte sälja om jag så fick en miljon, säger Sven och smeker den välputsade huven.
Vi säger adjö och jag far vidare mot nästa nostalgistopp. Nossebro, centralorten i Essunga kommun, ligger bara tio minuters bilresa från Sollebrunn. Fram till 2009 kunde ingen främling ströva obemärkt på gatorna.
Men sedan orten har profilerat sig som ”retrostad” har besökarna strömmat till.
Idén med retro fick kommunutvecklare Anna Margaretha Alströmer när hon funderade över vad som var unikt med Essunga kommun. Hon insåg då att det fanns mycket gammalt bevarat.
Här vimlar det av hus och affärer som ser ut som på 1950-, 60- och 70-talen.
”Retro Nossebro” startade som ett projekt, där Essunga kommun fick externa medel för att utveckla miljöer, aktiviteter och sevärdheter. Projektet blev en succé och hela byn hakade på. Sångkören sjunger retrosånger, julskyltningen går i retrostil och Ica-handlaren har tryckt upp gamla kassar.
En av Nossebros mest besökta sevärdheter är Andra våningen, en komplett inredd trerumslägenhet i 60-talsstil. Toner från popgruppen Hep Stars strömmar emot mig när jag stiger in på plastmattorna.
I vardagsrummet ligger en pågående stickning på den röda tygsoffan. Tapeterna är färgglatt blommiga och på en tvättlina i badrummet hänger ett par grön- och orangemönstrade kalsonger med Y-front.
– Man ska få känslan av att det är ett hem och att familjen bara är ute en stund, säger Monica Galle, en av initiativtagarna till lägenheten.
De flesta av prylarna tillhör henne och väninnan Kerstin Abelsson. De har samlat 50- och 60-talsprylar i decennier.
Stringhyllor designade av Nisse Strinning pryder väggarna och på finbordet står Mariekex och romerska bågar framdukade.
– Lägenheten fyller en funktion genom att väcka glädje. Många återupplever sin egen uppväxt här. De leker med dockor, bläddrar i gamla tidningar och fylls av nostalgi, säger Monica.
Butik blev museum
I Nossebro finns även en biograf och en restaurang i så gott som ursprungligt skick. Nossebro elektriska affär är en annan sevärdhet. Marianne Johansson möter mig i butiken som hennes farfar öppnade 1923.
– 1969 bommades affären igen. Ingen kom sig för att tömma butiken och alla sakerna blev kvar, säger Marianne.
I dag är affären museum och besökaren kan beskåda gamla tv-apparater, dammsugare, transistorradioapparater och diverse andra elprylar. Här finns till och med en så kallad Kurator, en högfrekvent vibrerande apparat som sas kunna bota allt från svartsjuka till hemorrojder.
Från taket dinglar lampor i diverse färger och utföranden, från 1920-tal till 60-tal.
– Min favorit är den här, säger Marianne och pekar på en blommig tingest som hängt i affären sedan 1925.
– Under alla år var det ingen som ville köpa den. Den finns med på ett foto från 1935 och hänger fortfarande kvar på samma ställe.
Även gamla beställningsböcker finns kvar.
– Man kunde bland annat beställa hem vinylskivor. Det var populärt med Televinken, Elvis och Hep Stars. Anita Lindblom var också eftertraktad, säger Marianne när vi bläddrar i boken.
Hon värnar om sina rötter, både till familjen och till Nossebro. När Stockholms auktionsverk erbjöd sig att köpa saker från affären för några år sedan tackade hon nej. I dag är hon stolt över sitt beslut.
– Både min far och min farfar var välkända profiler som engagerade sig i Nossebro. Det känns så roligt att deras gamla butik får nytt liv igen.
Här går Retrovägen
Retrovägen Norra: Från Nossebro/Essunga upp genom Skaraborg via Grästorp, Lidköping, Götene, Mariestad, Töreboda, Skövde, Skara, Falköping och Vara.
Retrovägen Södra: Från Nossebro/Essunga till Göteborg via Alingsås och Lerum.
Mer info och kartor på Retrovägens hemsida: www.retrovagen.se
Av Ann-Christin Mathiasson