Annika och Putte har ett retromuseum: ”Många känner igen sig från sin barndom”

Stora röda brandbilar från gamla tider, ambulanser från olika årtionden – från hästdraget till 1980-tal, en frisörsalong i klassisk 50-60-talsstil och alla detaljer och tillbehör som hör till har paret Annika och Putte Fredriksson i Upphärad, utanför Trollhättan, samlat på sig under flera år.

Efter reklamen: SE OCKSÅ: Här är godissorterna vi minns från förr

Allt är välordnat, genomtänkt och spännande för de besökare som letat sig hit. Miljön befolkas också av ett 30-tal fullstora skyltdockor som både ger liv och lite spöklik känsla åt byggnaderna. Till och med på toaletten får man finna sig i att bli övervakad av en kvinnlig figur som jobbat klart för dagen och är på väg ut.

– I mörkret kan de nog vara lite läskiga, erkänner Annika.

Agneta Helldal är guide i Florens

resorSvenska Agneta är guide i Florens: ”Jag älskar att visa de klassiska konstskatterna”

Hon och Putte har jobbat hårt för att uppnå allt de vill med sitt arbetslivsmuseum som började som brandmuseum, men som med tiden blivit så mycket mer. Varje år har nya fynd gjorts, både stora och små. En del har behövt restaurering, annat har behållit sin originalkvalitet ändå. En del har de letat aktivt efter, som nya skyltdockor, annat har dykt upp oväntat. Till slut har alla detaljer, unika objekt och historier gjort det möjligt att resa i tiden för en stund. Kanske är det därför folk söker upp dem.

Det första som möter besökaren är en stor byggnad – brandstationen, som innehåller ett garage för brandbilarna, rum för reparationer, flertalet andra rum och en klassisk brandstång. Där finns också brandutrustning från de flesta tidsåldrar och även brandmännens kläder från olika årtionden – lite mindre praktiska än i dag.

Ljusa tunga linnejackor från 30-40-talet hänger längs väggen och blanka plåtkaskar står uppradade ovanför. Där finns märkliga syrgastuber med olika brandstationers emblem, olika system för larm – som behövde fungera innan det fanns telefoner i varje hem och naturligtvis långt innan mobilerna.

– Det var stor skillnad. Tidigare fick man ta reda på var det fanns brandskåp där man kunde larma vid eldsvåda genom att till exempel dra i ett handtag som sedan sände en signal till brandstationen, berättar Putte.

Hoppas att historierna ska leva vidare

Hans kunskaper om hur man jobbade inom räddningstjänsten är oändliga och han berättar gärna och hoppas att historierna, precis likt föremålen ska leva vidare.

– Det finns mycket som slängs tyvärr, framför allt nu när allt ska bantas ner. Lokalerna på brandstationer runt omkring i Sverige har inte utrymme kvar för att visa det gamla.

Annika går den branta trappan upp till brandmännens personalrum – komplett med tillhörande äldre radio, tv-apparat, kylskåp och ett litet kök. Nedanför ligger förmannens övernattningskontor med mängder av tidsenliga föremål.

– Många gillar att se dem på riktigt. Speciellt rakgrejerna från 50-talet.

Överallt finns prylar från gångna tider inklusive cornflakespaket och pinupkalendrar från samma tid.

Numera finns också en nyare byggnad fylld med ambulanser, sjukvårdsartiklar och allt som använts inom detta område sedan tidigt 1900-tal.

En sköterska välkomnar och det finns ytterligare ett antal mannekänger som figurerar som ambulanspersonal och patienter. Dockan Janne skrattar glatt av okänd anledning och den andra ambulansföraren heter Ingemar.

De tre ambulanserna är från krigstidens 1939, från 1961 och 1985. Redan på 30-talet fanns tvättställ inne i ambulansen.

– Vikten av renlighet hade slagit igenom stort, säger Putte.

inredningEn nostalgisk inblick i 70-talet! Se lägenheten som får oss att minnas tillbaka

Inne i hallen finns också en vagn från 1905 som var hästdragen och där är bekvämligheten något begränsad, men det fanns en bår med smart fastlåsningsmekanism och bänkar av trä för övriga passagerare.

– Det var nog inte bekvämt, ler Annika.

– Men vi är glada att visa hur det såg ut för det finns nog inte många kvar.

Annika och Putte ha lagt ner oräkneliga timmar

Hon och Putte har verkligen lagt oräkneliga timmar på att bygga upp sin dröm.

– Vi gjöt plattan till det första huset 2002 och hade invigning 2005. Den här nya delen påbörjade vi 2012, berättar Putte.

Han och Annika har länge haft en fascination för historiska saker och om det började med brandbilar för Putte så började det med termosar för Annika.

– Jag är uppväxt på en bensinstation så bilintresset finns där, säger Putte.

Annika fick sin första retrotermos av en kompis och sedan var hon fast. Numera står den digra samlingen i kaféet som också ligger på gården. Här samsas den om plats med andra retrosaker, på väggarna hänger gamla glassaffischer och här bjuds på hembakat.

SE OCKSÅ: Skönhetsikonerna de senaste hundra åren – så har de sett ut

Efter reklamen: Skönhetsikonerna de senaste hundra åren - så har de sett ut

– Vi ville ha någonstans dit man kunde koppla av efteråt, säger Annika.

– Och det är bara hembakat som alla vill ha.

Intresset hon och Putte delar har med andra ord växt från en gemensam hobby till något storslaget. Det sociala livet är förändrat. Inte sällan kommer stora sällskap för att tillbringa många timmar på anläggningen och en del återkommer också med jämna mellanrum.

– De flesta blir förvånade över hur mycket det finns att titta på. Man behöver nästan komma hit mer än en gång för att se allt, förklarar Annika.

Hon och Putte älskar att glädja andra och hoppas de ser helheten som de lagt ner så mycket tid på.

– En del säger att vi har blick för det och det är roligt att höra förstås.

Samtalen med besökarna driver dem

En sak är säker och det är att verksamheten skapat liv åt gården de flyttade in i redan på 1980-talet. Nya människor och nya intryck fyller veckorna och nu hoppas de på en återgång till det normala efter pandemin.

– Samtalen med folk är det som driver oss, tror jag. Inte bara samlandet i sig för då hade vi inte behövt visa upp allt.

De känner hela tiden ett behov av fler lokaler och redan nu har de fyllt den nya byggnaden så inget mer får plats. Tiden de har lagt är omöjlig att räkna ut och kostnaderna likaså, men numera har de allt oftare hjälp från andra kunniga entusiaster som både fixar med prylar, fordon och som vägleder gästerna genom alla rum.

– Ibland får vi hit saker som gästerna tagit med sig. Det är också många som känner igen sig från sin barndom. Sedan är det många ungdomar som i stället får se något de aldrig sett förut.

För dem som inte är intresserade av utryckningsfordon, räddningstjänst, sjukvård och brandmän så finns även en frisörsalong strax intill – fullt bemannad med frisörer och kunder.

– Det är svårt att hitta rätt skyltdockor som passar in i tidsperioden så vi är alltid på jakt efter fler. Den nya sortens dockor passar inte alls och ofta har inte ens ett huvud, ler Annika.

Hon har gjort det mesta i salongen och är alltid glad när det dyker upp något nytt som kan passa in, framför allt kläderna är viktiga.

– En av tjejerna har på sig en brudklänning som en kompis mamma hade på 50-talet. Håret blev såklart en fin liten bruduppsättning.

Själv har Annika jobbat som sjuksköterska, så frisör har hon aldrig varit. Salongen är mycket populär.

– Periodvis har vi haft hundra besökare på en dag. Vi får besök av allt från hembygdsföreningar, motorklubbar, barnfamiljer och vilka som helst faktiskt.

Dessutom åker paret gärna ut med någon av bilarna till event och visar upp sig. Ibland blir det bröllop också.

– Fast då får dockorna stanna hemma.