Vivvi: Ett snack om pengar
Ett par år efter min skilsmässa från Gustav och Nannas pappa hade jag turen att träffa Björn. Han var rolig, smart och hade Luna och Wilhelm i samma ålder som mina barn.
Det var egentligen meningen att det bara skulle vara ett varannan vecka-förhållande, men eftersom vi började sakna varandra tog vi mod till oss och lät barnen träffas.
Det var en succé. Nanna och Luna var båda 12 år och pratade som om de känt varandra hela livet, medan Gustav, 10, och Wilhelm, 11, fann varandra genom spel och fotboll.
Dyra upplevelser med barnen
Eftersom barnen trivdes med varandra föll det sig naturligt att vi gjorde saker tillsammans, men jag blev snart medveten om att min pojkvän med sitt chefsjobb hade en mycket bättre ekonomi än jag.
Jag var förskollärare, och även om jag älskade mitt jobb gav det mig inte direkt oändliga resurser till biobesök, hamburgare och shopping.
När Björn var med sina barn var det inte ovanligt att de gick på bio, spenderade en förmögenhet på läsk och popcorn och åt ute efteråt.
I början hängde jag med för att ge barnen trevliga upplevelser, men efterhand började det svida i plånboken. Jag föreslog billigare aktiviteter som att gå till simhallen, vilket alla tyckte var en bra idé.
När Björn sedan tog med hela gänget till ett kafé blev det ändå en dyr utflykt, och jag kunde inte förmå mig att vara den sura mamman som hellre ville äta lunch hemma.
Björn var väldigt generös och betalade ofta för oss alla, och han älskade att skämma bort sina nära och kära. Jag fick ofta spontana presenter. Det var självklart trevligt, men jag tyckte det var jobbigt att inte kunna ge tillbaka på samma sätt.
Konfirmationen kostade mycket
Samma sak gällde hans barn. De fick ofta nya kläder, mobiler eller datorutrustning, utan att det handlade om födelsedagspresenter, vilket var svårt för mina barn att se.
”Mamma, varför kan jag inte få samma tröja som Luna?” hördes ofta från Nanna, och jag var tvungen att gång på gång förklara för henne att jag helt enkelt inte tjänade lika mycket som Björn, vilket resulterade i sura miner och smällande dörrar.
Även om det gjorde ont måste hon förstå att vi inte hade råd med det. Men varför hade jag då så svårt att säga samma sak till Björn?
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
När flickorna skulle konfirmeras var det en helt annan budget för Lunas konfirmation jämfört med Nannas.
Hennes far och jag var överens om att hålla nere kostnaderna, men när Lunas konfirmation skulle äga rum på en slottskrog med 75 gäster, var Nanna plötsligt inte längre nöjd med en fest för de närmaste i en tält i pappas trädgård.
Hon ville också ha en stor tillställning och dessutom en spraytan, konstgjorda naglar och nya kläder till ett pris som motsvarade hela min årliga klädbudget.
– Nanna, jag är ledsen, men vi har helt enkelt inte råd att ge dig en fest som Lunas, sa jag ärligt till min dotter.
Björn betalar för Disneyland
Nanna muttrade lite över det, men accepterade att festen skulle bli som planerat, och vi hade faktiskt en riktigt trevlig dag. Stämningen var avslappnad och alla var glada. Helgen därpå var vi på Lunas konfirmation, och även om hennes tillställning var helt extraordinär var det varken en sämre eller bättre konfirmation än Nannas.
När Björn kort därefter började prata om en gemensam resa till Disneyland var jag tvungen att bromsa och vara ärlig.
– Vi vill verkligen umgås med er, men jag har inte råd med samma saker som du, och jag känner mig obekväm med att låta dig betala, sa jag.
– Julia, det borde du ha sagt tidigare, svarade Björn överraskat. Jag vill gärna betala, annars hade jag inte föreslagit det. Vi kanske kan komma överens om att den som bjuder in betalar? Då kan du planera alla gratisnöjen?
Så blev det. Jag blev den som planerade övernattningar i skog, eld i trädgården och turer till stranden, medan Björn tog hand om biobesök, nöjesparker och kafébesök.
Och visst, barnen klagade de första gångerna vi skulle på skogsutflykt, men när vi väl kom iväg tyckte de faktiskt att det var riktigt roligt.
I dag är det utflykterna som vi alla njuter mest av.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]