Läsarberättelse: Vår blivande svärdotter stod inte ut med oss
Jag var så spänd på att träffa vår 32-årige son Joakims nya flickvän. De två hade lärt känna varandra genom jobbet på sjukhuset, där han var undersköterska och hon sjuksköterska.
Även om de hade varit ihop i månader var det tydligen först nu som deras förhållande var så pass officiellt att de var redo att presentera varandra för sina familjer, var slutsatsen jag drog. Vi hade heller inte sett mycket av honom på senare tid, från att förr ofta spontant ha kommit förbi. Tidigare hade han heller aldrig sagt nej när vi bjudit in honom och hans tre år yngre tvillingbröder på en kväll med god mat och sällskapsspel. Men nu hade han sällan tid.
Alltid umgåtts mycket i familjen
Vi hade alltid varit en tajt familj, som gillade att umgås med varandra. Även om vi hade saknat hans sällskap sedan han träffat Camilla så var det viktigaste förstås att han var glad och förälskad.
Kvällen då de skulle komma hade jag varit på jobbet hela dagen och därefter handlat det som behövdes till en god middag. Sedan hade jag en och en halv timme på mig att fixa allt. När jag började på maten kände jag att jag var lite nervös. Jag ville så gärna att detta första möte med vår blivande svärdotter skulle avlöpa väl, allra mest för Joakims skull.
Det var länge sedan han haft ett fast förhållande och han hade anförtrott mig att han ibland varit nära att ge upp hoppet om att hitta någon. Samtidigt ville han väldigt gärna bilda familj. De tjejer han hade träffat hade dragit sig undan när de tyckt att Joakim verkade alltför angelägen att hamna i ett fast parförhållande. Gång på gång hade jag försäkrat min son om att det inte var honom det var fel på, utan tajmingen.
Det verkade vara en "perfect match"
Nu när han träffat Camilla verkade det däremot vara en ”perfect match”. Som jag förstod på honom, de enstaka gånger han tittat förbi under de senaste månaderna, var Camilla en lugn tjej som också stod nära sin familj. Och även hon drömde om äktenskap och barn. I mitt stilla sinne började jag nu drömma om barnbarn.
När Joakim och Camilla anlände lite senare var mitt första intryck att hon först och främst var väldigt blyg. Efter att Joakim chevalereskt hjälp henne ur kappen, var det fortfarande omöjligt för både mig och min man att få någon som helst ögonkontakt med henne.
Under middagen försökte vi ihärdigt föra ett samtal mellan oss alla fyra, men det gick knappt att få ett ord ur Camilla. Kanske hade vi bara pratat lite väl mycket och varit lite väl ivriga att lära känna henne, kom jag och min man överens om efteråt. Ändå tyckte vi att det var lite märkligt, för helt ovan vid att möta nya människor kunde hon ju inte vara som sjuksköterska.
Hennes familj träffade de jämt
Ännu mer förvånade blev vi när det visade sig att Joakim sedan ett bra tag lärt känna hela Camillas familj. De träffade hennes föräldrar ofta, och ett antal gånger hade de åkt iväg med Camillas syster och svåger till deras fritidshus och tillbringat helgen där. Camillas föräldrar hade också bjudit med Joakim på en två veckor lång resa söderöver tillsammans med resten av familjen.
Camilla sa inte ett ord till någon annan än Joakim
När vi däremot försökte bjuda in Joakim och Camilla till oss svarade de nästan alltid att de tyvärr inte hade tid. De få gånger vi lyckades samla hela familjen hemma hos oss satt Camilla helt passiv, utan att säga ett ord till någon annan än Joakim. Sedan bröt de upp tidigt och Joakim ursäktade dem med att Camilla tyvärr återigen fått en hemsk huvudvärk.
På något sätt fick vi bara försöka glädja oss å Joakims vägnar över att han redan kände sig så hemma i hennes familj. Men det blev bara mer och mer förvirrande att ingen av dem gjorde någon insats för att även Camilla skulle lära känna hans familj lite bättre.
– Ärligt talat…, sa jag uppgivet till Joakim när vi pratade i telefon och han återigen tackat nej till en inbjudan från oss.
–… i stort sett varje gång jag försöker bjuda in er tackar ni nej för att ni ska göra något med Camillas familj. Vad ska vi göra för att få se mer av er?
Introvert och utmattad av att träffa nya människor
Joakim harklade sig och förklarade att Camilla var introvert. Jo, det hade jag ju upptäckt för länge sedan, tänkte jag medan han fortsatte:
– Hon blir helt utmattad av att vara tillsammans med människor hon inte känner, särskilt om de pratar högt och mycket, som vi gör i vår familj. Det dränerar henne på energi och ger henne huvudvärk.
Det var alltså anledningen till att han tvingades att ta hänsyn till henne, och nu bad han mig att visa samma hänsyn genom att inte pressa på med inbjudningarna hem till oss.
Se också: Så vet du att du är introvert – 5 tecken
Jag måste medge att jag tyckte att det lät väldigt underligt. Det är inget fel med att vara introvert, men när Camilla ständigt använde det som argument för att inte lära känna Joakims familj – och samtidigt skar av hans kontakt med oss – då lät det i mina öron som en form av omogen manipulation.
Vad Camilla föreställde sig att hon skulle uppnå med detta kunde jag inte förstå, men i slutändan var mitt förhållande till min son långt viktigare. Han var en vuxen man, och nu var det Camilla han hade valt att vara tillsammans med. Och av hänsyn till honom valde jag att respektera den hänsyn han själv tog till Camilla.
Hädanefter när jag bjöd in betonade jag alltid att Camilla självklart fortfarande var välkommen, men att vi också hade den största förståelse för om hon föredrog att låta honom gå själv, så att hon slapp den huvudvärk som hon alltid fick i vårt sällskap.
Han började tvivla på om hon var den rätta
Under det följande halvåret såg vi knappt till henne, medan vi i gengäld såg allt mer av Joakim. Nu när han inte längre måste ta hänsyn till Camillas toleranströskel blev han gärna sittande vid bordet och umgicks med oss, sina bröder och deras flickvänner.
I mitt stilla sinne undrade jag hur det skulle bli den dag då Joakim och Camilla var gifta och fick sin egen familj. Skulle vi överhuvudtaget bli hembjudna till dem?
Ännu hade de dock inte flyttat ihop, och en dag kom Joakim förbi på en kopp kaffe. Han anförtrodde mig att han hade börjat tvivla på om Camilla var den rätta för honom. Även om han fortfarande tyckte väldigt mycket om henne så hade han svårt att leva med att hon, medan han lärt känna hela hennes familj och umgängeskrets riktigt väl, fortfarande inte kände hans. Och när han hade försökt förklara detta för henne, hur mycket det hade betytt för honom om hon också ville lära känna den delen av hans liv bättre, så hade hon tvärt avvisat det och återigen skyllt på att hon var alltför introvert.
Visst drömde Joakim fortfarande om att de två skulle tillbringa resten av livet tillsammans, men inte till vilket pris som helst. Inte om det innebar att det bara var hennes liv som skulle delas, medan han skulle ge avkall på sitt.
Det var ett livsval som min son stod inför, och som mamma kunde jag bara konstatera att det i slutändan var han själv som måste fatta det beslut som kändes mest rätt för honom.
Även om det gjorde ont valde han att bryta med Camilla. För oss andra var det ingen större förlust då vi aldrig lärt känna henne.
Med Isabella är det helt annorlunda. När Joakim presenterade henne året därpå var det full fart på samtalet redan innan vi satt oss till bords.
Och idag, då Joakim och Isabella är både gifta och småbarnsföräldrar, är det ännu mer skratt, liv och rörelse när hela familjen är samlad.
/Monica