Utbrända Åsa: Jag lämnade ekorrhjulet och blev hemmafru
Är det verkligen nödvändigt att gå till frisören för att klippa håret? Klarar man sig inte med att duscha i bara fem minuter? Är det inte både klimatsmart och ekonomiskt att köpa kläderna på second hand, istället för att köpa nytt? Hur mycket motsvarar besparingarna i arbetstid?
Vi levde som de allra flesta och jag skulle aldrig ha drömt om att sluta jobba
Åsa Axelsson, 50, har räknat ut allt ifrån hur mycket kalcium ett växande barn behöver till hur mycket frisörbesök och långa duschstunder kostar i arbetstid!
Psykologen Siri Helle: Det här kan du göra om din vän bränner ut sig
– Vi levde som de allra flesta och jag skulle aldrig ha drömt om att sluta jobba. Vi gjorde karriär, köpte större hus som vi renoverade ännu mer, handlade fina kläder och barnen hade flera dyra aktiviteter i veckan. Det kändes viktigt att alla barn skulle ha ett eget rum och tonåringarna ett eget allrum. Det var självklart att barnen redan under småbarnsåren skulle erbjudas flera olika aktiviteter och att de skulle ha den bästa tänkbara utrustningen, säger Åsa.
Ständig renovering
Hon himlar med ögonen när hon berättar om hur de ständigt renoverade sitt hus, precis som alla andra som inspirerades av hemmafixarprogram på tv:n, och hur de köpte större och större hus…
Efter arbetsdagarna kraschade vi i soffan
– Min man Jan jobbar som fysiker och jag är gymnasielärare. Efter arbetsdagarna kraschade vi i soffan. Det fanns ingen energi att ägna sig åt någon egen hobby. Det fanns ingen ork att vara en rolig mamma till våra fyra barn, Albin, 19, Karin, 16, Frida, 13 och Ellen, 10 år, säger Åsa.
Det enda som fanns var ett gnagande dåligt samvete över elevernas prov som ännu inte var rättade och ett dåligt stresshumör som gick ut över familjen.
Svårt sjuk
Inte blev det bättre när Åsas mamma, som alltid varit hälsan själv, ringde och berättade att hon blivit svårt sjuk i cancer. Åsa ville räcka till även för att finnas hos sin mamma och för att trösta sin pappa. Men till slut satte kroppen stopp.
Jag mådde till slut så dåligt att jag grät öppet i skolans korridorer
– Jag hade haft halsbränna tre år i sträck och nu plågade migränen mig var tredje dag. Dessutom drabbades jag av magkatarr och artros i käkarna som gjorde att hela hakan halkade snett. Utöver det så hade livet blivit färglöst, jag var deprimerad. Jag stressade mellan jobbet, barnens aktiviteter och onkologen och mådde till slut så dåligt att jag grät öppet i skolans korridorer och i personalrummet, berättar Åsa.
Till slut sa hennes chef åt henne att gå hem.
– ”Det går inte, jag ska ju ha prov med min klass på måndag” protesterade jag, säger Åsa med ett snett leende.
Men hon gick hem.
Åsa erbjuder oss varsin värmande filt när vi sätter oss i vardagsrummet i familjens rymliga villa i Umeå. Det är ju inte helt nödvändigt att hålla en inomhustemperatur som är över 20 grader!
Fena på att spara
Åsa har blivit en fena på att spara och när hon ska berätta vilka åtgärder hon satt in i hemmet blir listan lång. Mjölken ransoneras till två glas om dagen, hon bakar eget matbröd och odlar egna grönsaker. När det vankas kalas knåpas hemmagjorda födelsedagspresenter ihop. Tomma papperspåsar från havregryn och potatis får nya funktioner som matlådor. Trasiga tröjor blir tygtrasor – istället för hushållspapper. Som sagt, listan är lång – och den är en konsekvens av att Åsa kraschade.
Jag frågade Jan om jag inte kunde få bli hemmafru
– När jag hade varit sjukskriven för utmattningsdepression i ett år insåg jag att jag snart riskerade att bli utförsäkrad från Försäkringskassan, trots att jag aldrig skulle ha klarat av att gå tillbaka till jobbet. Jag var inte redo! Det kändes ungefär lika troligt som att jag skulle klara av att åka till månen. Dessutom tog cancern min mammas liv. Hon blev bara 72 år och det fick mig att tänka på vilken sorts liv jag vill leva, säger Åsa som började fundera på en plan B.
Räknade på det
Hur skulle hon ha råd att fortsätta vara hemma?
– Jag frågade Jan om jag inte kunde få bli hemmafru. Men nej, det skulle vi inte ha råd med, dessutom trodde han att jag skulle bli uttråkad. Men han sa: ”okej, räkna på det, om vi skulle kunna klara oss på bara min inkomst”. Och jag räknade, skrattar Åsa och berättar att det första hon räknade ut var hur mycket familjen skulle spara om mjölken ransonerades.
Det har gått mycket bättre än jag trodde
Om de slutade att köpa 25 liter mjölk varje vecka och alla bara fick dricka två glas om dagen? Hon räknade ut att de kunde spara 6 500 kronor om året bara på det – och tappade miniräknaren i golvet, så överraskad blev hon! Den slanten motsvarade ju tio arbetsdagar. Bara genom att ransonera mjölken kunde hon alltså vara hemma två extra veckor per år!
– Barnens första reaktion var ”neej, vad är du för en mor som tar mjölken ifrån dina egna barn?” Men de vande sig snabbt och såg andra fördelar med vår nya livsstil, berättar Åsa.
Uppskattat brödbak
Frida och Ellen nickar och säger att de alltid har hembakat bröd nuförtiden. Det uppskattas mycket! Liksom familjens gemensamma pysselstunder, som även mamma har ork med nuförtiden. Tidigare stressade Åsa så mycket att hon knappt hann se sina egna barn.
Även maken Jan intygar att experimentet var smärtfritt.
– Det har gått mycket bättre än jag trodde. Man ändrar sina vanor allteftersom och det märks inte så mycket i vardagen, säger Jan, som också är glad över att Åsa mår bra.
Den positiva summan av mjölkransoneringen gav Åsa blodad tand och hon kunde lägga till sparåtgärd efter sparåtgärd som möjliggjorde att hon kunde stanna hemma. Men det handlar inte om att ligga i soffan och äta praliner! Att spara pengar tar tid.
Åsa började odla grödor i trädgården, åkte runt på loppisar, gick på klädbytardagar och höll ögonen på bortskänkes-sajter där det kunde finnas saker familjen behövde. Dessutom gjorde hon en djupdykning i de egna gömmorna.
– Istället för att köpa nya skor bestämde jag mig för att se vad vi redan hade undanstoppat i vår egen källare. Där fanns mängder av bortglömda favoritskor. Med två vuxna och fyra barn i huset så har vi ju alla sorters skor i storlekar från 27 till 47. Jag gjorde iordning en ”skoaffär” i vår källare och radade upp alla gummistövlar, sandaler, vinterskor och så vidare i storleksordning. Sedan fick alla pröva sig fram, fanns där några skor som passade? Det blev som en rolig lek och de yngre barnen var stolta när de kunde ha sitt storasyskons fina skor som de alltid beundrat.
Rutin med snabbdusch
Familjen bestämde också att alla bara fick gå till frisören en gång per år. Däremellan skulle håren toppas hemma. Åsa berättar att storasyster brukar klippa de yngstas hår. Ingen har protesterat!
Det enda som mötte riktigt motstånd hos tonåringarna var vattenransoneringen.
– När jag sa att vi nu alla bara fick en vattenpott på fem minuter om dagen blev det protester, men man kan ju å andra sidan välja att duscha tio minuter varannan dag istället, säger Åsa och berättar att det ganska snart blev en självklar rutin med snabbduschar.
Vi har skapat en helt ny livsstil och ett liv i balans
Året efter Åsas utmattningsdiagnos blev ett testår där alla sparåtgärder prövades. Facit visar att familjen sparade 333 333 kronor genom alla små punktinsatser tillsammans! Det är mer än Åsa får i handen när hon jobbar. Hon har en 70 procents tjänst som gymnasielärare och får ut 200 000 kronor om året.
Frisk igen
Under året med det ekonomiska experimentet, 2016, tillfrisknade Åsa från både utmattningsdepression och sjukdomssymtom. Hon gick från att känna sig som en otillräcklig mamma, fru och lärare till att finna livsglädjen igen.
– Vi har skapat en helt ny livsstil och ett liv i balans. Efter det där året gick jag tillbaka till gymnasieskolan, men märkte hur tröttheten kom tillbaka och hur mina egna krav på fina kläder och fixad frisyr smög sig på igen, säger Åsa.
Hon har nu tagit ännu ett ”friår” tack vare att bokförlaget Norstedts nappade på hennes bokidé om det ekonomiska experimentet.
Reaktionerna är olika. En del blir inspirerade, andra blir provocerade
Åsa började skriva mest för sin egen skull, förde anteckningar under hela det år som experimentet pågick. När materialet växte till flera hundra sidor tyckte hennes vänner att hon borde ge ut en bok.
Boken inspirerar och provocerar
Åsa skickade iväg manuset och ett synopsis till ett förlag och fick napp direkt. Boken Jag lämnar ekorrhjulet – ett liv utan lönearbete, som kom ut i januari i år, har fått stor uppmärksamhet både i massmedia och bland vänner och bekanta.
– Reaktionerna är olika. En del blir inspirerade, andra blir provocerade. Det finns ju en norm som säger att vi ska jobba heltid och konsumera.
Åsa säger att hon tror att en del provoceras av att hon som kvinna tagit en paus från lönearbetet.
– Hade det varit en man som gjort experimentet och skrivit boken tror jag att han hade setts som en jämställd hjälte och en fantastisk pappa.
Just nu har Åsa fullt upp med att lansera boken. Hur det blir med lönearbete sedan får framtiden utvisa. Men en sak är Åsa helt på det klara med: hon tänker inte ge sig in i ekorrhjulet för ännu en kapplöpning med tiden.
Nu kommer hälsan och familjen först!
– Det är tiden tillsammans med de nära och kära som räknas.
Exempel på sparåtgärder:
- Max två glas mjölk per person/dag
- Egengjorda presenter
- Max 5 minuters dusch/dag
- Tygtrasor istället för hushållspapper
- Max en hårklippning hos frisör/år per person
Av Birgitta Lindvall Wiik