Teresa: Blommorna räddade min hälsa

Dagen då antagningsbeskedet till sjuksköterskeutbildningen kom glömmer jag aldrig. Jag dansade runt på köksgolvet av ren glädje. Jag hade arbetat som barnskötare på en förskola i många år, men nu ville jag vidare.

Jag såg fram emot att arbeta med människor, att få hjälpa sjuka och att ha ett arbete med varierande arbetsuppgifter. Dessutom visste jag att det alltid skulle finnas jobb för mig.

Efter reklamen: Se också: Stina brände ut sig - och blev biodlare

Det blev tre roliga studieår, även om mina kurskamrater var betydligt yngre än jag. Men jag kände att min tidigare arbetslivserfarenhet bara var ett plus. Några år efter min examen flyttade jag och hade turen att få jobb på akuten på ett lasarett. Men det blev något av en chock för mig.

relationerLäsarberättelse: Min son skämdes för mig

Var underbemannade

Jag hade tidigare arbetat på en vårdcentral i en småort, men där var det inte på långa vägar sådant kaos som på lasarettet. Visst var vissa dagar stressigare än andra, men det blev aldrig ohanterligt.

På akuten var var vi ständigt underbemannade, sjuka patienter låg i korridorerna och personalen gick på knäna. Eftersom jag var ny ville jag visa mig duktig och arbetade alltid övertid. Dessutom tog jag extrapass eftersom chefen knappt fick ihop schemat. Jag trodde att jag gjorde alla en tjänst, men av ren ­utmattning fick jag till slut säga upp mig.

Jag sökte en ny tjänst, på en avdelning den här gången. Nu hade jag bestämt mig för att inte hamna i ­samma fälla. Jag skulle inte låtsas vara duktigare än jag var och inte dra mig för att be om hjälp.

Men min nya arbetsplats var minst lika stressig som min förra och snart var jag inne i samma karusell. Jag kämpade och försökte utföra ett bra arbete, men blev bara tröttare och tröttare. När jag kom hem slängde jag mig i soffan och sov någon timme innan jag ens orkade tänka på mat.

relationerLäsarberättelse: Jag blev pappa mot min vilja

Jag orkade ingenting

Jag orkade heller inte med släkt och vänner, och kom alltid med undanflykter när de ville träffas. Jag satt hemma i min ensamhet och tittade på tv all min lediga tid, tvätten blev liggande och diskberget bara växte i diskhon.

Till slut gick det inte längre. En morgon när jag vaknade hade jag inga krafter kvar. Jag blev sjukskriven och fick kontakt med en terapeut. Jag fick hjälp med att lära känna varningstecken för utmattning och lärde mig att sätta gränser för mig själv.

Efter ett par månader var jag trött på att gå hemma och kände att jag ville börja jobba igen. Men blotta tanken fick hjärtat att börja rusa. Jag insåg att jag inte skulle kunna gå tillbaka till vården och gick till Arbetsförmedlingen för att få råd.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Fick en praktikplats i en blomsterhandel

Mitt första steg tillbaka ut i arbetslivet blev en praktikplats i en blomsterhandel, där jag arbetade ett par timmar i veckan. Jag njöt av alla färger och dofter. Kollegorna var hjälpsamma och trevliga, de hade alltid tid att svara på mina frågor och bjöd alltid med mig när de gick ut och åt på lunchen. Ganska snart fick jag börja göra buketter och så småningom började jag också arbeta med kunderna ute i butiken.

Men när det blev för många som stod i kö kände jag den gamla ångesten komma tillbaka. Hjärtat började slå snabbare och jag fick yrsel.

Tack och lov hade min chef stor förståelse och jag kunde säga ifrån när det blev för mycket. Någon timme i lugn och ro med bukettbindning fick mig att hämta krafter igen.

När min praktiktid var slut blev jag erbjuden att jobba kvar. Det kändes som om jag fick en chans att bygga ett nytt liv utan ständig press, med ett arbete som jag kunde hantera så att jag orkade leva ett normalt liv. Man kan säga att blommorna räddade min hälsa.

/Teresa