Sylvia: Jag stressade upp mig över min sons bröllop – allt blev fel

Efter reklamen: Se också: 8 oväntade kändispar som gift sig i Las Vegas

När min son Rasmus i julas berättade att han skulle gifta sig med sin Pernilla blev jag överlycklig. De hade hållit ihop i mer än fem år och båda hade hunnit fylla 29, och det var så roligt att det nu skulle bli ”allvar”, som jag skämtsamt sa till min man. Det var pirrigt redan nu, fast bröllopet inte skulle vara förrän efter midsommar.

Men tänk vilken jättefest att arrangera! Jag sa till det unga paret att jag gärna ville vara med och hjälpa till. De tackade ja, men till min stora besvikelse hade de redan bokat festlokal och meny. Jag erbjöd mig då att baka en bröllopstårta och det ville de gärna att jag gjorde.

När jag träffade dem nästa gång frågade jag Pernilla om hon ville ha hjälp med att välja brudklänning. Men då berättade hon att hon redan valt ut en tillsammans med sin bästis. Jag blev grymt besviken, men försökte dölja det så gott det gick.

Jag hamnade i ett riktigt kärleksdilemma

relationerUlrika: Min man älskade fortfarande sin förra fru

Hittade en fin klänning till bröllopet

Brudbuketten och knapphålsblomma var också valda, liksom smycken. Och även inbjudningskorten fixade de utan min hjälp. En av Rasmus vänner var riktigt duktig på scrapbooking och skulle pyssla ihop dem för hand.

Jag började känna att de nog ville hålla mig utanför, men försökte koncentrera mig på mina uppgifter. Dels måste jag ju hitta en fin klänning till mig själv och det var inte det lättaste.

Ju längre tiden gick, desto mer stressad blev jag. Och provbaket av bröllops-
tårtan misslyckades gång efter annan. Eller misslyckades … min man tyckte de var jättegoda varje gång, men jag ville att det skulle vara perfekt.

Svårt att få ekonomin att gå runt

relationerSofia: Jag har knappt råd med mat till mina barn

Jag tänkte tillbaka på min egen bröllopsdag med ho­nom och minns hur besviken jag varit över att det regnat. Vi hade gift oss i oktober, ett juni­bröllop var nog mer solsäkert.

För säkerhets skulle frågade jag Rasmus om de tänkt på att säkra de båda terrasserna med någon slags regnskydd, men han bara ryckte till och såg plågad ut.

– Du gör dem nervösa, sluta att stressa dem, sa min man när de gått hem.Jag suckade och lovade att hålla mig på min kant.

Bröllopscermonin var jättevacker

Efter midsommar blev vädret osäkrare och det regnade så det stod spön i backen på morgonen den stora dagen. Jag höll på att gå i bitar av nervositet. Nu skulle ju alla gästerna frysa!

Inget blev bättre när jag kom till kyrkan och Pernilla trädde in i en brudklänning som stramade! Och hon hade till och med fått ta till säkerhetsnålar för att hålla ihop den längst upp! Varför hade jag inte fått vara med och välja?

Förstör relationen

relationerTessan: Min väninna är den snålaste människan jag känner

Ceremonin var dock hur vacker som helst, det erkänner jag. När vi kom till festlokalen bad min man mig att sätta mig ner. Han hämtade ett glas champagne till mig, tog mig i andra handen och sa:

– Nu lugnar vi oss en stund, sitt ner och andas långsamt.

Efter en stund kändes det bättre. Och ännu bättre blev det under middagen, när Rasmus i sitt tal avslöjade att Pernilla var gravid och att vi skulle bli farföräldrar redan i oktober!

Jag grät av glädje. Och faktiskt så klaffade allt under festen, som blev jätterolig. Bröllopstårtan fick hur mycket beröm som helst, vädret klarnade upp och det blev en riktigt fin kväll.

I dag kan vi se tillbaka på ett riktigt vackert bröllop. Klänningen som inte gick att få igen fick ju bara dagen att bli ännu mer speciell. Efteråt bad jag om ursäkt för att jag stimmat så, men det unga äkta paret bara skrattade.

De visste ju att jag ville deras bästa. Och när det gällde födsel och dop av underbara lilla Saga som mycket riktigt föddes i oktober, så höll jag mig på min kant. Men de bad mig att baka tårtan till dopet – vilken ära!