Sofia: Jag är ensamstående med två söner – dyra matpriser gör att de knappt kan äta sig mätta

Efter reklamen: Se också: Det här ska du tänka på när du handlar – spara tusentals kronor

Jag har två söner som jag fått med en man som inte finns med i bilden. Var han bor vet jag inte. Det var många år sedan han lämnade familjen och försvann.

Ett tag var jag djupt besviken på honom, och framför allt orolig över om jag skulle klara av att ta hand om mina söner själv. Jag kommer själv från en trasig familj och tillbringade flera år i ett familjehem, och jag ville absolut inte att det skulle hända med mina pojkar.

Jag bestämde mig därför för att kriga på. Resa mig och fortsätta göra allt jag kan för att ge mina söner en fin uppväxt.

Skäms över hur det blev

relationerFelicia: Jag ångrar mina julklappar till barnen

Tuffare att klara ekonomin

Vår ekonomi har varit ansträngd längre. Mina söner är vana vid att maten inte blir särskilt näringsrik ett par dagar innan den 25:e. De är så snälla att de ofta ser till att äta extra mycket i skolan då eller hos vänner. Inte för att jag har bett dem att göra det, men för att de förstår hur jag kämpar.

Jag tycker ändå att vi har fått vårt lilla liv att fungera bra, även om vi har lite pengar. Mina söner har kunnat spela fotboll och de har fått kläder som de velat ha.

Semester utomlands har det inte varit tal om, men vi bor som tur var inte i ett område där folk åker iväg på lov.

Men de senaste åren har det blivit ännu tuffare med ekonomin. Jag har varit sjukskriven i perioder, samtidigt har hyran höjts och mitt bostadsbidrag har minskat.

Allt har blivit dyrare, elen, och för att inte tala om maten ...

Vänskapen började bli kylig

relationerFrida: Min väninna ammar fortfarande – ger mig skamkänslor

Mina söner är trots allt i början av tonåren och växer så det knakar. De kan lätt hälla i sig ett paket mjölk på stående fot. Jag får panik när jag ser det ske. Och samtidigt som jag säger åt dem att dricka vatten i stället, får jag så dåligt samvete att mina barn inte kan få äta sig mätta i sitt hem.

Jag kan inte minnas när jag köpte en ost senast. Eller ett paket kaffe. Sådana matvaror känns som en lyx jag helt enkelt inte har råd med.

Det mesta som jag köper är näringsfattig och billig mat. Jag önskar att jag hade kunnat ge mina barn fina, färska grönsaker.

Senast jag var i mataffären höll jag en paprika i ena handen och en gurka i den andra. I ett par sekunder övervägde jag att slänga ner dem i korgen, men stoppade mig själv och kastade ner ett par paket snabbnudlar.

Glad att det finns skolmat

Varje gång jag står i kassakön får jag ångest och ju närmare jag kommer till att betala desto sämre mår jag. Det där blippandet ljudet när kassörskan scannar varorna hemsöker mig i mina mardrömmar.

Tänk att för vissa människor är det lustfyllt att gå i mataffären och handla, de kan plocka på sig precis vad de vill. Det känns som en sådan lyx! Jag är så avundsjuk att det gör ont.

Kaffe dricker jag bara på jobbet. Jag åker inte kollektiv längre utan tar cykeln i ur och skur, vilket visserligen är bra för konditionen. Jag behöver kompensera för den näringsfattiga maten jag äter.

Jag är så trött på havregrynsgröt.

I julas vände jag mig till Röda korset och kyrkan och fick matkassar och presentkort. Det räddade julen.

Att vara stressad över ekonomin är något jag inte önskar någon. Mina söner förtjänar bättre, samtidigt vet jag att de mår bra ändå. De äter sig mätta i skolan, tack och lov. I vissa länder har man ju inte skolmat, det är tur att vi inte skurit ner på det ... Inte än i alla fall ...