Nina: Min svärfar gjorde mig rasande
Jag var 35 år när min svärfar fick cancer. Min man Mattias, jag och vår dotter Sofia på fem var hårt knutna till mina svärföräldrar och vi var naturligtvis oroliga för hur det skulle gå.
Lyckligtvis blev Paul, min svärfar, friskförklarad och tiden som följde var frid och fröjd. Vi var lättade och Paul var på gott humör. Men några månader senare förändrades han.
Från blid och tålmodig blev han irriterad och hans dåliga humör gick ut över oss alla.
Jag trodde att Paul höll på att bli dement. Jag är sjuksköterska och kände igen symptomen – snabba humörsvängningar, brist på initiativ och sviktande minne. Han kunde bli rasande över minsta bagatell.
Vi hade länge planerat att semestra tillsammans i sommarstugan, men nu gruvade jag mig för det.
Jag fick nog när han skällde på min dotter
När dagen kom och vi skulle ge oss iväg stålsatte jag mig för att försöka få det bästa ut av semestern. Det dröjde bara några timmar innan det blev för mycket för Paul.
Vi höll på att packa ur bilen när han gav sig på min svärmor, sin fru Susanne. Hon hade inte påmint honom om att ta med mobilladdaren och han skällde och skrek på henne.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Mattias och jag tittade på varandra och Sofia frågade varför farfar skrek. Egentligen gillade jag Paul, men när det gick ut över Sofia fick jag nog.
Hon hade inte gjort något fel, tvärt om satt hon lugnt och stilla och tittade på en tecknad film på vår surfplatta, då Paul plötsligt skällde ut henne för att hon inte hörde vad han tänkte.
– Stäng den där idiotiska apparaten, sa han och slet plattan ifrån henne.
Jag blev rasande och sa vad jag tyckte om hans sätt gentemot både Sofia och Susanne. Sedan tog jag min jacka och gick till stranden.
Pratade om hur vi kunde hjälpa honom
Efter en kvart kom Paul och satte sig bredvid. Han bad om ursäkt och berättade hur han hade det.
–Jag är aldrig glad och fattar inte varför.
Han berättade om sin sjukdom och ångesten, om lättnaden och nu denna reaktion han inte förstod. Allt eftersom begrep jag. Paul var deprimerad.
På kvällen pratade vi om hur vi kunde hjälpa Paul. Jag visste att det finns rådgivning för cancerpatienter där den drabbades partner också kan vara med.
Paul och Susanne började på samtalsterapi och min svärfar fick gradvis tillbaka sitt goda humör till glädje för oss alla – och inte minst för honom själv.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]