Sathima sökte sina rötter – hittade flera okända halvsyskon
Under sina 18 första år hette hon Ellen Eva-Marie. Sathima hamnade på barnhem direkt efter att hon kommit till världen. Nio månader senare adopterades hon av ett äldre par som själva inte kunde få barn. Barndomen var trygg och kärleksfull.
– Mina adoptivföräldrar var snälla och behandlade mig med respekt. Eftersom jag var mörk visste jag tidigt att jag var adopterad, men de såg mig aldrig som annorlunda och förstod nog därför aldrig hur ensam jag var i min känsla av att vara den enda med annan hudfärg, säger Sathima om adoptivföräldrarna som är borta sedan länge.
Under sina sex första skolår fanns det ingen mer än Sathima på skolan som var mörk.
– Man såg knappt några mörkhyade människor i Stockholm över huvud taget på den tiden. Men förutom att jag hade en annan hudfärg reflekterade jag som barn konstigt nog inte över mina rötter. Inte förrän jag var i 15-årsåldern, berättar Sathima när vi ses en regnig dag i hennes hem i södra Stockholm.
När hon i 16–17-årsåldern frågade aktivt efter sina biologiska föräldrar svarade hennes adoptivföräldrar alltid: ”Du får vänta till din 18-årsdag”. Och så blev det.
Yusuf Williams pappa till Sathima
Sathima minns väl födelsedagen när hon fick reda på mer om sin bakgrund. Adoptivpappan drog fram en stol till bokhyllan och tog ner en EP som låg ovanpå hyllan. Sathima mindes skivan med den lilla trion. Hon hade som barn bett om att få lyssna på den, omedveten om att det var hennes pappa som sjöng och var på omslaget.
Sathimas musikminne är starkt och många känslor var kopplade till skivan. Hon kunde nu se på omslaget att hon var lik sin pappa och kunde också förstå varifrån hon fått sitt musikaliska arv. Det var en stor sak för henne, men när Sathima blev varse att adoptivföräldrarna undanhållit skivan för henne blev hon både arg och besviken för att de inte sagt något tidigare. I dag kan hon dock se det ur deras perspektiv.
På sin 18-årsdag krävde Sathima även att få träffa sin biologiska mamma, Birgitta.
– Jag ringde till en kvinna på barnavårdsnämnden i Falun. Hon ringde i sin tur upp Birgitta och frågade om hon ville träffa mig. Det ville hon.
Förutom att jag hade en annan hudfärg reflekterade jag som barn konstigt nog inte över mina rötter
Därefter hördes mor och dotter omgående. Sathima berättar om den varma rösten som hon möttes av i telefonen.
– Vi bodde inte alls långt ifrån varandra – jag i Enskede och hon i Årsta! Tänk att vi hade varit så nära varandra alla dessa år. Jag visste att detta innebar ett nytt steg i livet och innan vårt möte fanns det en påtaglig spänning i luften.
Fint möte med sin biologiska mamma
År 1979 träffade Sathima sin biologiska mamma för första gången. Innan signalen från ringklockan hunnit ringa klart slet Birgitta upp dörren och de möttes i en kram. Sathima minns inte om hon grät, men hon tror sig minnas att hennes mamma gjorde det. Sedan pratade de länge, om allt möjligt.
– Det var rätt osammanhängande och nu i efterhand minns jag ärligt talat inte alls vad vi sa, säger Sathima.
Parallellt inleddes också sökandet efter hennes biologiska far på allvar. Nu fanns det ett namn och en bild.
1959 kom gruppen Golden City Dixies från Sydafrika till Sverige under en turné som skulle ta dem till USA. De kom hit från England, där turnén startade. I Sydafrika var de uppmärksammade artister, men hittills bara den andra mörkhyade gruppen från Sydafrika som tillåtits turnera utanför sin kontinent, så det var stort på många sätt.
Golden City Dixies turnerade i Europa
Även här i Sverige var de pionjärer. Gruppen bestod av två kvinnliga och 22 manliga sångare, musiker och dansare. De reste runt i bussar till olika städer och uppträdde i ett före detta cirkustält. En av männen i denna stora grupp var Sathimas pappa – operasångaren Yusuf Williams, även kallad ”Kapstadens Caruso”.
Det var stor uppståndelse kring gruppen och de drog stor publik. Många kvinnor lockades också till dessa charmerande, välklädda och musikaliska män. Birgitta, Sathimas biologiska mamma, var en av gruppens stora fans.
– Min mamma och pappa träffades och mamma blev gravid, säger Sathima.
I Sveriges Radios P1-dokumentär Turnébarnen beskriver Sathimas mamma att Yusuf förmodligen aldrig tänkt ha en relation. Birgitta var väldigt ung och insåg att det skulle bli ekonomiskt svårt för henne att behålla sitt barn. Hon tog då beslutet att lämna bort sin dotter omedelbart efter förlossningen. Hon ville ge sin dotter ett ”riktigt” hem. Beslutet har följt henne under hela livet. Efter att
Sathima adopterades bort var Birgitta tvungen att förgäves efterforska Yusuf i två år för att få honom att skriftligen godkänna faderskapet.
Sin pappa har Sathima träffat en gång. Detta möte var helt annorlunda från mötet Sathima hade med sin mamma. En av gruppens medlemmar hörde av sig till Sathima och sa att Yusuf skulle komma dit på middag. Vännen menade att hon också kunde komma dit om hon ville träffa sin pappa. Det ville hon.
– Då var min andra etnicitet en sådan stor del av min identitet och i mitt sökande. Jag var 19 år och hade satt på mig mina finaste kläder. När Yusuf öppnade dörren kändes det fascinerande men märkligt. Vi verkade så olika. Jag var dessutom rätt så tonårsaktigt dömande gentemot honom.
Yusuf hade tagit med sig en parfym till Sathima, men hon svarade kort: ”Jag använder inte sådant”. Sathima och Yusuf bytte telefonnummer och hon ringde honom kort några gånger under ett till två års tid.
– Skulle vi mötas i dag så skulle jag gärna ha ett vuxet samtal med honom och ge honom en chans att själv förklara de val han gjort.
I dag är Yusuf Williams 83 år och bor i München i Tyskland. Han uppträder fortfarande och har genom åren turnerat runt om i Europa och Japan.
Kan finnas fler halvsyskon
Sathima har varit drivande i sökandet efter sina rötter. Hon tror att alla människor har ett behov av att veta sitt ursprung, hur lite det än finns att få – ett foto, en släkting, vad som helst.
– Till min glädje har jag fått träffa några av mina halvsyskon.
En dag 1979 såg Sathima en kille i en rulltrappa på Åhléns i Stockholm.
– Jag såg genast att han måste vara min bror. Han var både lik pappa från skivan, och min syster som jag hade kontakt med sedan tidigare. Jag frågade killen vad hans pappa hette och var han kom ifrån. Han svarade: ”Yusuf och från Sydafrika”. Men han var inte redo att knyta kontakt med mig just då.
Vid separationen, det vill säga adoptionen, stängde jag omedvetet av min innersta känslomässiga kärna för att skydda mig själv
Killen var 16 år och Sathima 18. Sedan dess har de träffats igen.
Vid ett annat tillfälle när Sathima satt på tunnelbanan kom en kvinna och hennes man fram, hejade och satte sig intill. Kvinnan började prata med Sathima i tron att hon var hennes arbetskamrat: ”Susanne som jobbar på Karolinska sjukhuset”.
– Uppenbarligen har jag någon på Karolinska som är väldigt lik mig, säger Sathima.
De halvsyskon som hittills har träffats har många gånger spekulerat i hur många halvsyskon det kan finnas.
– Vi gissar att fler kan komma att uppdagas, frågan är hur många som finns där ute.
Det Sathima tror sig veta via hörsägen, från socialkontor och barnavårdsmän, är att Yusuf fått tio barn eller fler under åren 1960–63. Många av barnen är bortadopterade. I dag har Sathima kontakt med fyra av dem.
– Tre av oss bor i Stockholm, en i Vänersborg och en i Borlänge, men för två år sedan fick vi reda på två nya halvsystrar i Göteborg, varav en bor i Köpenhamn. Deras adoptivpappa har fått uppgiften att det finns 20 barn.
Tog tid att bearbeta adoptionen
Vid två tillfällen har Sathima rest till Kapstaden i Sydafrika. Där har hon letat upp två halvsyskon och träffat andra släktingar som Yusuf blev tvungen att skiljas från när han och nio andra personer i musikgruppen hoppade av turnén och blev politiska flyktingar i Sverige 1959.
Sathima tror att det faktum att Yusuf blev tvungen att skiljas från sin fru och två barn i Sydafrika kan ha påverkat honom negativt och varit en bidragande orsak till den senare historien med alla barn i Sverige.
Birgitta och Sathima känner stor lycka över att de har funnit varandra. Samtidigt tror Sathima att det varit tufft för Birgitta.
– Mamma skaffade aldrig några fler barn. Hon ville inte att jag skulle känna den eventuella konkurrensen om jag skulle söka upp henne.
Att bli bortadopterad blev ett trauma för Sathima, vilket hon tror att hon delar med många med samma bakgrund.
– Vid separationen, det vill säga adoptionen, stängde jag omedvetet av min innersta känslomässiga kärna för att skydda mig själv.
I dag känner jag mig lyckligt lottad och är ytterst tacksam över mitt liv
Mellan 16 och 36 år föll stora pusselbitar på plats i livet, men det var inte tillräckligt för Sathima att våga öppna sig. Det krävdes mer. Hon gjorde en personlig resa och vågade av olika anledningar äntligen öppna upp det skydd hon byggt upp som barn.
– Jag var 36 år när jag läkte från min adoption. I dag känner jag mig lyckligt lottad och är ytterst tacksam över mitt liv.
Sathima har gått igenom fler svåra situationer sedan dess men har ändå känt sig hel, trots livets omständigheter. Däremot kommer hon inte att sluta leta efter fler halvsyskon.
– Så hör gärna av er till allas.se om ni ser den här artikeln och tror att vi kan vara släkt! utbrister Sathima.
Sathima driver Facebook-sidan Golden City Dixies friends and families för de som är intresserade av gruppen. Nu drömmer hon framåt.
– Jag har en tanke om att arrangera en jubileumssammankomst för att uppmärksamma att det var 60 år sedan Golden City Dixies landade i Sverige och den påverkan de haft på kulturlivet här. Det blir ett Golden City Dixies-tema i enkel form med uppträdanden, stor gemensam träff för alla intresserade och samvaro under en kväll i december.
Golden City Dixies – turnerade i Europa
- Sydafrikanskt band bestående av två kvinnliga och 22 manliga sångare, musiker och dansare.
- Golden City Dixies var den andra mörkhyade gruppen från Sydafrika som fick tillåtelse att turnera i Europa.
- 1959 turnerade de i Europa, och tio av medlemmarna hoppade då av turnén i Sverige.
- Även Graham Tainton, dansare och bland annat ABBA:s koreograf, var en av avhopparna som bosatte sig i Sverige. Han är pappa till bland annat sångerskan och dansaren Blossom Tainton och skådespelaren David Tainton.
- Flera av de sydafrikanska avhopparnas barn är aktiva inom musik- och kulturlivet i Sverige.
Vem är Sathima?
Yrke: Kanslist och stödperson på en folkhögskola.
Familj: Make, två barn och ett barnbarn.
Bor: I Stockholm.
Av Frida Funemyr
Foto: Frida Funemyr, Emma Cameron, privatbilder