Madeleine förväxlades som bebis – hamnade i Sverige
Det är en tidig morgon i slutet av november 2016. Hemma i Vikbolandet utanför Norrköping vaknar Madeleine In Hwa Björk, 36, och sträcker sig efter mobiltelefonen. Där ser hon att hon under natten har fått ett mejl från den sydkoreanska adoptionsbyrå hon har haft kontakt med för att få reda på mera om sitt ursprung.
Hon öppnar mejlet och läser. Men det som står där går inte riktigt att ta in, så Madeleine läser en gång till. Sedan ropar hon på sin man Per-Åke Björk, som precis ska iväg till jobbet. Han kommer springande till sovrummet och hittar sin fru chockad och uppriven i sängen.
– Allt är fel, säger hon medan tårarna börjar rinna.
”En klassisk adoptionshistoria”
Drygt 30 år tidigare, i mitten av 1980-talet, står två förväntansfulla blivande föräldrar på Arlanda och väntar på sin dotter. De har adopterat henne från Sydkorea och hemma i Norrköping väntar storebror, adopterad från samma land. Flickan heter In Hwa, men får nu namnet Madeleine.
Jag växte upp med känslan att det låg kärlek bakom beslutet och det har varit trösterikt för mig
Madeleine In Hwa Björk växer upp i Norrköping och beskriver sin barndom som ganska vanlig. Hon får tidigt höra historien om sina biologiska föräldrar. Mamma och pappa var unga, förälskade och nygifta när Madeleine föddes. De hade alla intentioner att behålla sin dotter, men så blev mamman allvarligt sjuk.
– Det står i adoptionspappren att min mamma inte hade långt kvar att leva så jag antog att hon var död. Sedan står det att pappa kallades in i militären och då skulle min farfar ta hand om mig. Men han var taxichuafför och var med om en olycka som gjorde honom halvsidesförlamad, säger Madeleine.
Familjen stod handfallen och såg inget annat alternativ än att adoptera bort den lilla flickan. Madeleine hörde historien otaliga gånger under sin uppväxt, det var en berättelse som gjorde henne trygg.
– Det är en ganska klassisk adoptionshistoria, där jag blev lämnad med kärlek. Föräldrarna önskar barnet all lycka, det står beskrivet väldigt fint i pappren. Jag växte upp med känslan att det låg kärlek bakom beslutet och det har varit trösterikt för mig.
Ville hitta sin biologiska pappa
Madeleine hade inga tankar på att söka upp sin biologiska pappa förrän hon själv blev förälder. Då väcktes något inom henne.
– När jag satt där med mitt lilla barn så dök det upp en massa tankar. Vem höll i mig när jag var så där liten? Och hur känns det att lämna ifrån sig en liten bebis?
Men småbarnslivet upptog mycket tid och det skulle dröja flera år innan Madeleine till sist bestämde sig för att leta upp sin pappa. Hon vände sig till Facebook utan att egentligen tro på att det skulle ge något.
Men efter bara någon timmes efterforskningar satt hon med sin pappas Facebookprofil framför sig. Allt stämde – pappans namn, hans yrke och det faktum att han brukade gratta en person vid namn In Hwa med en bild på Instagram varje år den 13 maj. Samma dag som Madeleine fyller år. Hon skrev ett meddelande till mannen.
Jag var så säker på att han var min pappa och att han skulle bli överlycklig över att jag hade hittat honom
Svaret kom en vecka senare.
– Jag var så säker på att han var min pappa och att han skulle bli överlycklig över att jag hade hittat honom. Men så skrev han att han inte var min pappa, men att han visste vem jag var. Han skrev att jag hette In Young, inte In Hwa. Han kunde inte så bra engelska utan sa till mig att kontakta den koreanska adoptionsbyrån.
Madeleine står som ett frågetecken, men gör som mannen säger och tar kontakt med adoptionsbyrån. Svaret kommer per mejl – adoptionsbyrån skriver att det finns en del att förklara.
Madeleine förväxlades med ett annat barn
Efter att Madeleine skickat in kopior på pass och adopotionspapper för att styrka sin identitet, får hon det där mejlet som ska komma att skaka om henne i grunden. I mejlet står att hon och en annan flicka som anlänt till det koreanska barnhemmet samma dag, blandats ihop.
Madeleine skulle egentligen ha adopterats till ett par i USA och den andra flickan skulle ha kommit till Sverige. Men på något sätt har de förväxlats och det ursprung Madeleine trott sig haft tillhör egentligen någon annan.
– Det var en chock. Jag läser det och fattar först inte vad det står. Att ta in det faktum att allt du vet om dina första år i livet inte stämmer, det var för stort. Du heter inte det du tror, du fyller inte år den dag du tror. Allt ställs på sin kant, säger Madeleine.
Mitt i chocken drar hon sig till minnes att det är en kvinna som brukar kommentera de där födelsedagshälsningarna på Instagram. Madeleine har tolkat det som ett internt skämt, men förstår nu att den kvinnan måste vara ”den riktiga” In Hwa. Hon spiller ingen tid, utan skriver direkt till kvinnan – och svaret kommer snabbt.
– Hon skriver att hon bor i USA och att hon 2011 sökte efter sin biologiska familj. Hon hittar den, åker till Sydkorea och träffar den – men känner ingen samhörighet alls. Hon är lång och smal, den här familjen är korta och lite runda i ansiktet. Hon kände på sig att något inte stämde och bad att få göra ett dna-test.
Dna-test avslöjar sanningen
Testet visade att den amerikanska kvinnan inte var släkt med människorna som hade introducerats som hennes biologiska familj. De är i stället Madeleines familj.
– Hon berättar också en del av min bakgrundshistoria för mig. Och det är en historia som är så fundamentalt annorlunda mot den jag växt upp med. Det jag nu får höra är att min mamma blivit bestulen på sitt barn, säger Madeleine.
Hon får veta att hennes biologiska pappa lämnade hennes mamma när Madeleine bara var några månader. Madeleine och mamman bodde hos Madeleines mormor, och mamman hade svårt att få ihop ekonomin. Och skammen brände – att bli lämnad och vara ensamstående mamma i Korea på den tiden innebar ett stigma för hela familjen.
– Dessutom har min mamma något som kanske inte direkt är en lindrig utvecklingsstörning, men hon är lite långsam. Det går inte att sätta fingret på det, men något är det. Det var nog en kombination av de här sakerna som gjorde att min mormor fattade beslutet, säger Madeleine.
En dag när Madeleines mamma kom hem från jobbet var hennes dotter borta. Madeleines mormor hade lämnat bort sitt barnbarn till ett barnhem. Mormodern vägrade först avslöja var flickan befann sig och när hon väl berättade det begav sig Madeleines mamma och moster genast dit.
Det är så hjärtskärande, att jag fanns där precis intill men inte fick komma med dem
Men på barnhemmet blev det kalla handen – alla papper var påskrivna och flickan skulle adopteras bort. Trots att Madeleine befann sig bara några rum bort tvingades hennes mamma åka hem utan sin dotter.
– Det är så hjärtskärande, att jag fanns där precis intill men inte fick komma med dem.
Träffar sin biologiska mamma
Via kvinnan i USA får Madeleine kontakt med sin moster, som bor i Frankrike och talar bra engelska. Det visar sig att Madeleine varit en del av familjens vardag under alla år. De har firat hennes födelsedag och ofta pratat om henne.
Nu vill de träffas och bara några månader senare, i februari 2017, har den handlingskraftiga mostern arrangerat så att både Madeleine och hennes mamma ska komma på besök till Frankrike. Det första mötet sker i mosterns lägenhet.
– Då kommer en liten människa och slänger sig runt mig och hänger på mig med hela sin tyngd. Jag fattar inte först att det är hon, att det är min mamma. Hon är så förtvivlat ledsen, säger mitt namn om och om igen och sen börjar hon gråta. Och säger förtvivlat förlåt, förlåt för att hon inte tagit hand om mig.
Hon behandlar mig som ett barn, vill lägga upp mat på min tallrik och knäppa min jacka
Madeleine säger att hon till en början mest känner sig tom – mammans starka känslor tar över och hon kan inte fokusera på sina egna.
– Det är som att sitta med en liten boll av sorg. Hon är glad också, men jag känner hela tiden att det är sådan sorg i botten. Hon håller hela tiden i min hand. Hon behandlar mig som ett barn, vill lägga upp mat på min tallrik och knäppa min jacka. Hon har ett jättebehov av att få ta hand om mig.
Det visar sig att hennes mamma aldrig fått några fler barn. Hon har inte känt sig värd det då hon inte lyckades ta hand om sitt första.
Adoptionsbyrån erbjöd familjen pengar
Mitt i känlsostormen uppdagas också en rad märkligheter i Madeleines adoptionshistoria. Hennes biologiska familj säger att adoptionsbyrån 2011, när förväxlingen uppdagades, försökt muta dem med pengar i utbyte mot deras tystnad. Dessutom har de sagt till familjen att Madeleine inte har velat ha kontakt med dem, eftersom hon ”inte mår så bra”.
– Men jag har inte haft kontakt med byrån alls förrän då 2016. Och till mig har adoptionsbyrån sagt att de erbjudit sig att leta upp mig redan 2011, men att min biologiska mamma då sagt nej. Min teori är att när allt det här med förväxlingen uppdagades, ville adoptionsbyrån försöka undvika att vi fick kontakt.
Efter det första omtumlande mötet med sin mamma åker Madeleine hem till vardagen igen. Att skiljas åt är tufft – att lämna en människa som redan blivit lämnad en gång gör ont. Hemma i Vikbolandet fylls dagarna av familjeliv och jobbet som socionom och Madeleine har bara sporadisk kontakt med framför allt mostern. Hennes biologiska mamma kan ingen engelska och de två kan bara kommunicera med hjälp av mostern.
Första resan till Sydkorea
Men hösten 2018 ses de igen, när Madeleine tar med mannen Per-Åke, de två barnen Elliot och Theo samt sina adoptivföräldrar till Korea.
– Det var intensivt, fantastiskt och svårt på samma gång. Landet blev betydelsefullt på ett annat sätt när jag var där. Folk såg ut som jag, jag kunde känna igen mig i andra för första gången. Dofterna och maten var också speciella för mig, jag kände direkt att det var något välbekant över det.
Hon hinner fundera mycket över de parallella liv hon hade kunnat leva om inte allt hade blivit som det blev. Med mamman i Sydkorea, med mostern som erbjöd sig att ta hand om henne i Hongkong, eller med de människor i USA som hon egentligen skulle ha hamnat hos.
– Jag vill ju inte byta ut mitt liv, men jag hade nog varit någon annan om jag hade fått vara kvar i Sydkorea. Vissa svårigheter och oro som har med separation att göra, hade jag säkert sluppit om jag blivit kvar.
Under tiden i Sydkorea väcks också en stark frustration hos Madeleine. Hon har bokat ett möte med adoptionsbyrån för att få svar på frågorna som gnager inom henne – hur kunde förväxlingen gå till? Hur kunde man adoptera bort ett barn utan mammans tillåtelse? Vem ska ta ansvar för alla fel som begåtts?
Mötet blir en besvikelse, den unga kvinnan på adoptionsbyrån har inga svar att ge.
Vill se en statlig adoptionsutredning
De senaste årens erfarenheter har i grunden förändrat Madeleines syn på fenomenet adoption.
– Känslan av att jag blivit bestulen på möjligheten att känna mig hemma i mitt eget hemland väcktes när jag gick omkring på gatorna i Sydkorea. Det är en ilska och en sorg att tillhöra, men ändå inte tillhöra.
Det måste till ett barnrättsperspektiv i lagstiftningen och det måste till en oberoende utredning av adoptionsbyråerna
Hon, liksom många andra adopterade, vill att det ska tillsättas en statlig utredning som granskar svenska adoptioner. Nyligen uppdagades det att hundratals chilenska barn kan ha adopterats till Sverige på felaktiga grunder. Uppgifter om barn som har stulits från sina föräldrar och förfalskade adoptionspapper har kommit upp till ytan och just nu pågår en stor brottsutredning i Chile.
– Det har visat sig att det många gånger inte går rätt till. Barn har stulits eller så har föräldrarna trott att de lämnat sina barn på ett dagis och inte förstått vad de skrivit under på. Det måste till ett barnrättsperspektiv i lagstiftningen och det måste till en oberoende utredning av adoptionsbyråerna och deras processer, säger Madeleine.
Hon vill också se ett förbättrat postadoptionsstöd. Möjlighet att lära sig språket i hemlandet, hjälp med att hitta sina rötter, ett återresebidrag som underlättar för de adopterade att besöka hemlandet om de vill, subventionerade psykologbesök och bättre utbildningar för adoptivföräldrarna är några saker som Madeleine efterlyser.
– I dag vill man inte erkänna att många adopterade mår väldigt dåligt. Man skjuter bort det som är negativt med adoption, men man måste våga ta i det.
Tjänar stora pengar på adoption
Framför allt är Madeleine kritisk till att adoptionsbranshcen är så lukrativ, att privata aktörer kan tjäna stora pengar på att förmedla barn mellan länder. År 2005 dömdes flera personer i Kina för att ha stulit barn från deras föräldrar och sålt vidare för adoption.
– Jag är inte kritisk till adoption i sig, men vi måste så långt vi kan säkerställa att det sker på ett etiskt sätt. Och det går inte så länge det är privata organisationer som utför adoptionerna. Det borde finnas någon som granskar varje enkilt fall.
I hennes eget fall har nya uppgifter tillkommit bara de senaste månaderna. Madeleine har haft kontakt med Adoptionscentrum, Sveriges största adoptionsförmedlare, som skötte hennes adoption på 1980-talet. Där har hon fått en annan version av sin historia än den som hennes biologiska familj gett henne.
– De säger att det är min familj som krävt adoptionsbyrån i Sydkorea på pengar och att min mamma visst var med och lämnade mig på barnhemmet. De säger att jag inte ens bodde med min mamma som bebis. Allt det här kastar runt allting en gång till.
”Jag är inte arg för att mitt liv blev som det blev”
Madeleine har bestämt sig för att tro på sin koreanska familj och har samtidigt accepterat att hon kanske aldrig får veta exakt vad det var som hände hennes första tid i livet. Huvudsaken nu är att hon har hittat sina rötter och att hon har en relation med sin biologiska familj.
Däremot kan man sörja sådant som inte fick bli, och det gör jag
Hon känner ingen ilska gentemot sin mormor som fattade det ödesdigra beslutet för över 30 år sedan.
– Jag kan vara arg på staten Sverige och på staten Sydkorea. Jag kan vara ilsken på att vi inte ens får en statlig utredning. Men jag är inte arg för att mitt liv blev som det blev, jag har en otrolig priviligerad situation med ett bra jobb och en underbar familj. Däremot kan man sörja sådant som inte fick bli, och det gör jag.
Hösten 2019 reser hon till Sydkorea igen. För att hälsa på sin mamma men också för att turista i sitt gamla hemland. Hon ska också gå en kurs i koreanska.
– Jag vill så gärna kunna ha en grundläggande konversation med min mamma. Jag vill kunna ringa och fråga hur hennes dag har varit och förstå vad hon svarar.
Madeleine In Hwa Björk röstades fram som lyssnarnas sommarvärd 2019. Du kan höra hela hennes sommarprat i P1, Sveriges radio här.
Adoptionscentrum har, som en reaktion som sommarpratet, publicerat ett inlägg om sitt samarbete med den sydkoreanska adoptionsbyrån på sin hemsida.
Vem är Madeleine In Hwa Björk?
Ålder: 36 (enligt hennes officiella födelsedag) eller 35 (enligt hennes nya födelsedag).
Yrke: Socionom
Familj: Maken Per-Åke Björk och sönerna Elliot, 10, och Theo, 6
Aktuell: Som lyssnarnas sommarvärd i P1.