Karin är bästa vän med hermelinen Lill-Nisse – se bildspelet här
Karin Thorell från Överkalix har tagit bilder på djur så länge hon kan minnas. Resultaten lägger hon upp på sin fotoblogg som är fylld med bilder på fåglar, insekter och alla sorters däggdjur som finns i den vackra norrbottniska naturen.
Hennes varsamma sätt har gjort att djuren har lätt för att närma sig henne.
– Viktigt är att möta dem på deras villkor. Inte att tränga sig på, säger Karin.
Men det är absolut inte fråga om att försöka tämja några vilda djur.
– Jag ger dem mat, men jag klappar inte dem.
På senare tid har hon fått två domherrar att närma sig. Dessa har fått namnen Kurt och Kajsa. Ekorren Kurre-Lina dyker också gärna upp så fort den anar att Karin Thorell är i närheten.
Se också: Ekorren går loss i baren
Och i våras lyckades hon få syn på en vit hermelin. Rättare sagt uppmärksammade Karin först några spännande spår i snön. Det fick henne att bli nyfiken och undersöka saken närmre.
– Jag placerade lite fryst fisk som sedan försvann. Efter det började jag sitta kvar där maten fanns. Då kom den – hermelinen.
Lika söt som snabb, var han. Och därmed svår att fotografera.
– Ser du en tror du att du ser tio. De kan fara runt som ett yrväder.
Genom tid, tålamod och tillit fick hon relationen att utvecklas. Till slut kom den lilla krabaten, som fått namnet Lill-Nisse, fram och tog en bit fryst fisk ur Karins hand och sprang iväg.
– Det skedde inte över en dag. Först stod den bara och tittade på mig. Den ville nog förstå vem jag var.
Upplevelsen beskriver Karin som fantastisk. Det är unikt att en hermelin känner att den vill närma sig människor på det sätt som Lill-Nisse har gjort.
– Den är absolut inte tam och det vill jag aldrig att den ska bli. Den är ett rovdjur som ska vara vild i naturen.
Vad ger det dig att komma nära djuren?
– Det värmer mitt hjärta och min själ att vara i naturen. Och att få uppleva detta med djuren ger en obeskrivlig känsla.
Var kommer ditt djurintresse ifrån?
– Från barnsben. Min pappa lärde mig mycket om naturen som liten och under alla år har jag lärt mig att det viktigaste är att visa respekt och hänsyn till den. Då får man uppleva naturen på ett fantastiskt sätt. Den ger så mycket tillbaka.
