Läsarberättelse: Chili hjälpte mig ut ur mitt skal
Jag har alltid varit väldigt blyg av mig. På den tiden då jag var tonåring var jag den som gömde mig i ett hörn på festerna, eller så satt jag helt enkelt själv därhemma. Helt ensam kände jag mig nu inte, för jag hade mina kanariefåglar och familjens hund. Men min vana att dra mig undan följde liksom med när jag blev vuxen.
Se också: Vilken hundras passar dig?
Jag utbildade mig inom ekonomi och på min arbetsplats kom jag bara i kontakt med ett högst begränsat antal personer. Och det där med pojkvänner hade jag ingen erfarenhet av alls.
Köpte en chihuahua
För ett par år sedan bestämde jag mig för att jag måste göra något för att inte bli en total enstöring. Så jag köpte Chili, min lilla chihuahua, och plötsligt kändes det naturligt att ge sig ut bland andra när jag kom hem från jobbet.
Vi gick promenader i stadens park. Till en början tittade jag ner på Chili varje gång vi mötte någon, men med tiden blev jag bättre på att bekämpa min blyghet, möta folks blickar och hälsa.
En dag var där en kille som tränade på parkens utomhusgym. Han såg ut att vara i 25-årsåldern, precis som jag. När han såg mig och Chili log han och sa hej. Jag kände hur jag rodnade, samtidigt som Chili drog i kopplet, vilket förvånade mig för hon är normalt sett ganska reserverad – precis som sin ägare. Jag nickade bara och skyndade sedan vidare.
Två dagar senare var killen där igen. Jag la märke till, när han log, att han hade ett mellanrum mellan framtänderna. Det har jag alltid tyckt är så charmigt.
Då stelnade jag till
Under de följande veckorna hälsade vi allt oftare på varandra, och började även utbyta några ord. Han berättade att han hette Christian och jobbade som snickare. Han började även fråga om mig och mitt liv, men då kände jag hur jag riktigt stelnade till. Lyckligtvis gick han då över till att prata om hundar istället.
Det var mer min hemmaplan, och plötsligt hade jag pratat oavbrutet i tio minuter om hur hundar berikar ens liv. Christian log och sa att han själv också blev sugen på att skaffa hund när han lyssnade på mig. Han började även fråga mig om råd om vilken ras som skulle passa honom.
Det blev en öppning att lära känna honom bättre, för då behövde jag ju veta mer om honom och kunde fråga om hans vardag och intressen. Det blev lite som en lek vi lekte.
Även om jag inte kunde förstå varför, så räknade jag så småningom ut att han var intresserad av mig. Jag skulle själv aldrig våga ta första steget, och jag var rädd att våra pratstunder skulle avslutas när vi väl tjatat ut ämnet hundar. Då skulle han säkert inte längre träna på utomhusgymmet när jag gick förbi. Tanken gjorde mig ledsen.
Men en dag dök han plötsligt upp i parken med en engelsk bulldogg-valp i koppel! Hans kusin kände en person vars hund fått valpar. Kusinen hade själv tingat en, och då hade även Christian slagit till.
– Valpen heter Thomas, sa han och fick mig att skratta högt.
Tog mod till mig
Thomas och Chili började genast skutta runt och leka med varandra. Återigen kom jag att tänka på att min lilla hund inte var det minsta reserverad – och den här gången tog jag mod till mig och sa det högt. Att det var märkligt att hon var så trygg med Christian, och nu även med Thomas.
Det blev hans öppning. Då tog han chansen och sa att han tyckte att jag skulle lita på Chilis omdöme och gå på dejt med honom. Blodet rusade upp i mina kinder, men lyckligtvis kom jag mig för att säga ja.
Se också: Vi blev hundägare – trots allergi!
Detta hände för ett år sedan. Nu har vi precis flyttat ihop. Christian har med tiden erkänt att han till en början mest lyssnade på mitt hundsnack för att han var intresserad av mig. Men sedan blev han själv också sugen på hund. Det är både jag och Chili glada för. Nu bor vi ihop alla fyra och Chili är väldigt förtjust i sin ”bror”, om natten sover de ihop i samma korg.
Själv har jag äntligen kommit ut ur mitt skal. Jag är inte alls så blyg längre. Och jag är så glad att Chili visade vilken kille som var rätt för mig.