Rita: Min exman var lat och snål
När jag blev mamma till min dotter Julia för 18 år sedan lovade jag mig själv att hon inte skulle vara ett skilsmässobarn som jag.
Tyvärr kunde jag inte hålla det löftet, eftersom Julias far Stefan och jag separerade när hon bara var fyra år gammal.
Det var en stor besvikelse och samtidigt en enorm lättnad, eftersom Stefan och jag verkligen inte passade ihop.
Jag har alltid haft en mycket avslappnad inställning till pengar, medan han var kontrollerande och restriktiv när det gällde ekonomin.
Det värsta var att han var lat. Det verkade som om han tyckte att när han tog hand om ekonomin var det rimligt att jag ansvarade för inköp, matlagning och städning.
Tackade inte för maten
När vi skilde oss kändes det därför som helt rätt beslut, men för att lindra mitt dåliga samvete gentemot Julia lovade jag mig själv att Stefan alltid skulle vara välkommen hos oss vid födelsedagar, högtider och vid hämtning och lämning av Julia.
Mina egna föräldrar kunde inte vara i samma rum efter deras skilsmässa. Det var en stor sorg för mig, och det ville jag inte utsätta min dotter för.
Stefan och jag hade kommit överens om att vi skulle skilja oss, men jag kände alltid att han bar lite agg mot mig, och det var kanske därför han fortsatte att bete sig som om vi inte var skilda.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
När han till exempel kom för att lämna Julia på söndagseftermiddagar frågade jag, för Julias skull, om han ville äta med oss, vilket han alltid sa ja till.
Sedan slängde han sig i soffan och väntade på att maten skulle serveras. Han hjälpte aldrig till med någonting eller tackade för maten; tvärtom kunde han klaga över det jag serverade.
Om han ville ha en läsk eller öl gick han bara till kylskåpet och tog utan att fråga.
När Julia fyllde år bjöd jag alltid in honom och hans föräldrar, men han erbjöd sig aldrig att dela på kostnaderna, och han hjälpte aldrig till.
Jag fortsatte att tolerera det för min dotters skull, eftersom det var viktigt att hon såg att hennes mamma och pappa fortfarande kunde vara tillsammans.
I mitt inre tänkte jag att Stefans beteende skulle förändras när en av oss började bo tillsammans med en ny partner.
Åren gick, och varken Stefan eller jag flyttade ihop med någon. Lyckligtvis blev det längre mellan gångerna han kom hem till mig och Julia, eftersom Julia blev äldre och inte längre behövde bli hämtad och lämnad.
Ändå fortsatte jag att bjuda in honom till födelsedagar och julmys, och han fortsatte att bete sig som om vi fortfarande bodde tillsammans.
Det irriterade mig enormt, men av hänsyn till min dotter höll jag tyst.
Hon fyllde 18 år
När Julia nyligen fyllde 18 år tog jag dock ett beslut att nu fick det vara nog. Jag hade en lång pratstund med henne där jag sa som det var: Att jag älskade hennes pappa, men att jag var trött på att alltid vara den som ordnade och serverade honom.
Om hon i framtiden ville ha med honom på sin födelsedag skulle hon själv få bjuda in honom och ordna kalaset. Jag skulle gärna hjälpa till, men jag ville inte längre stå modell för Stefans lathet, snålhet och hans syrliga kommentarer.
Lättnaden var stor när Julia omedelbart tog ansvaret och genomförde planen. Hennes 18-årsdag gick smidigt, och hon gav sin pappa i uppgift att handla och hjälpa till med matlagning och dukning.
Stefan betedde sig helt annorlunda, eftersom det var Julia själv som ansvarade för bjudningen, och han klagade inte en enda gång, inte ens över att han betalade för hela kalaset.
Jag kunde slappna av helt, och det var nästan som om jag tyckte att det var trevligt att ha honom med.
Hans dotter har blivit vuxen, och kanske har han insett att det nu är hans tur att uppföra sig.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]