Läsarberättelse: Den smarta presenten från pappas nya kvinna blev en vändpunkt
När min älskade mamma dog av bröstcancer 2014 hade Sofia precis fyllt ett, och utöver den djupa sorg som jag själv kände, så var jag också mycket ledsen över att min dotter aldrig skulle kunna komma ihåg sin mormor. Detsamma skulle förstås gälla hennes kommande syskon, för jag och Emil var överens om att vi ville ha fler barn.
Emils mamma är lyckligtvis en mycket engagerad farmor, och hon gör mycket av det som min mor annars skulle ha gjort. Bland annat hämtar hon Sofia på förskolan varje onsdag och umgås med henne ända till kvällen.
Min far var bara 47 när han blev änkling, och han skulle förstås inte leva ensam resten av livet. Efter en tid sa jag också till honom att om, eller när, han träffade en annan kvinna så skulle jag absolut välkomna henne.
15 månader efter min mammas död började pappa prata om en kvinna som hette Irene, och som han lärt känna genom en idrottsförening där hon drev kafé på ideell basis. Hon var ett par år äldre än pappa, barnlös och sjukpensionerad på grund av reumatism.
Pappas nya partner gjorde inget gott första intryck
Jag var mycket spänd inför mötet med Irene, men mitt första intryck av henne blev inte särskilt gott. Hon sa inte mycket och verkade inte heller särskilt intresserad av att lära känna oss. Jag kunde inte låta bli att tänka att mamma skulle ha hanterat ett sådant möte helt annorlunda.
Efter några månader flyttade de ihop och pappa slutade att komma och äta med oss på vardagarna. Min relation till Irene var avslappnad, men samtidigt ändå mycket distanserad.
Se också: 7 kändispar som du glömt har barn tillsammans
För några år sedan började vi jobba på att ge Sofia ett småsyskon, och det tog inte lång tid innan vi lyckades. Graviditeten var enkel, men Sofia hade nu blivit en stor flicka på fem år, och hon tyckte inte alls att det var en bra idé med en baby. Vi hade trott att hon skulle se fram emot det, men där hade vi fel.
Vår dotter var svartsjuk på sin lillebror
Redan före födseln visade hon tecken på svartsjuka. När det var dags passades hon av sin farmor och farfar, men redan en och en halv timme efter att lillebror kommit till världen fick hon se honom på BB. Då var hon helt oregerlig och vild. Hon klättrade på en fåtölj så att den välte, och en sjuksköterska fick sätta ett stort plåster i pannan på henne.
Vi åkte hem redan samma dag och snart kom släktingar, vänner och grannar förbi med presenter och för att ta en titt på vår nyfödde son. Några av dem hade till min lättnad också med något litet till Sofia. Det stack helt tydligt i ögonen på henne att lillebror fick så många saker, även om det mest var sparkdräkter och andra babykläder.
Vi hade redan haft en hel del besökare när min far och Irene dök upp. De hade med sig en liten present i ljusblått papper och en mycket större i rosa. Pappa avslöjade att det var Irene som ordnat med presenterna, för det var han inte så bra på. Det var däremot Irene, visade det sig.
En gest som gjorde stor skillnad
Till vår lille son hade hon köpt en prickig body. Till Sofia hade hon köpt en jättefin prinsessklänning, en dockvagn till hennes älskade docka samt ett väldigt flott paraply med tofsar, pärlor och guldhandtag.
Vår stora flicka var alldeles förstummad av glädje över de fina presenterna, och det gjorde helt klart stor skillnad för henne att hon fick mycket större och fler saker än sin lillebror. Svartsjukan lättade liksom lite.
Jag tog Irenes hand och viskade ett tack av hela mitt hjärta.
– Jag blev också storasyster i den åldern, och jag minns mycket väl hur det var, sa hon med ett litet leende.
Efter detta har jag fått en ny syn på Irene och vi har kommit varandra närmare. Hon kommer aldrig att bli Sofias mormor, men vi kallar henne extramormor eller bonusmormor. Och det är också något väldigt fint.
/Maja