Petra: Min son Julle föddes som flicka
Många förstår inte alls. Andra har varit säkra på att det handlat om en fas. För 37-åriga Petra Douhane har de senaste åren till stor del kretsat kring att kämpa för att sonen Julle ska få vara just Julle. Julle som föddes som Julia – men nu ses som storebror av lillebror Hannes.
Se också: Obehagliga saker din telefon vet om dig
– Jag gillade superhjältar jättemycket när jag var liten, säger Julle. Jag minns att jag hade Spidermandräkt på mig och sa jag att jag ville heta Simon.
– Julle var runt tre och ett halvt år då, fyller mamma Petra i. Väldigt ofta sa han också att han inte ville bli en mamma utan i stället en pappa.
Julle ville inte ha klänning
Tioårige Julle ler lite svagt där han sitter vid matbordet i huset på den skånska landsbygden. Han påpekar att han också alltid hatat klänningar och aldrig gillat rosa.
– Du försökte hitta klänningar med bilar, säger han och ser på Petra.
Petra nickar och säger sedan:
– Ja, jag försökte ganska länge. Jag beställde strumpbyxor med apor och min mamma fick sy en klänning med piratskepp.
– Sista gången du hade klänning var vid ett midsommarfirande på dagis. Det var en supercool grön och grå klänning, men du var sur hela tiden.
Petra fick inga råd
Petra funderar ett kort ögonblick innan hon lägger till:
– Jag tänkte själv ganska länge att det var en fas. Eller egentligen trodde jag nog aldrig det innerst inne, men jag kände att det vore bra om det var det.
– Ingen kunde ge mig råd eller säga något konstruktivt. På BVC fick jag höra att det också finns barn som vill vara katter.
– När Julle frågade om han kunde skära bort sina bröst när han blev stor undrade de på BVC vad han såg för filmer hemma.
Men via RFSL kom Petra till slut, för drygt tre år sedan, i kontakt med en annan mamma som tidigare befunnit sig i samma situation som Petra – som en gång även hon suttit hemma med en liten flicka som sa att hon var en pojke.
– Våra situationer var så himla lika. Mycket som jag aldrig tidigare hade kunnat diskutera med andra kunde vi prata om.
– Jag grät sjukt länge. Hon fick lyssna på mig lipandes. Innan hade jag ofta fått förklara mig och upplevt att folk trott att jag var knäpp i huvudet.
Lyssnar på Julle
Petra gör återigen en paus men fortsätter snart:
– Fast jag har ändå hela tiden känt ”om jag inte lyssnar på Julle nu så kommer det att få konsekvenser senare”. Alla människor är olika. Man behöver inte se likadana ut, eller gilla samma saker. Det är inget konstigt egentligen. Många strävar efter att sticka ut. Men ändå går folk runt och bekymrar sig mer om andra än om sig själva.
När Julle började skolan accepterades det, till en början, att namnet Julia försvann. Petra informerade skolan om att Julle inte längre ville bli kallad Julia – och det var då inte några problem med att det stod Julle på böcker och i kapprummet.
Men sedan ändrades det. Och för drygt två år sedan fick han plötsligt inte längre spela fotboll i det lag han varit en del i.
– Från början var lagen blandade, men sedan blev barnen så många att man bestämde sig för att dela upp dem i flick- och pojklag, förklarar Petra.
– Först frågade man mig om det var okej att Julle själv fick välja vilket lag han ville spela i. Då ville han spela i killaget.
Julle kastades ur fotbollslaget
Men efter en tid fick Petra besked om att Julle inte längre fick spela med de andra pojkarna. Julle, vars favoritlag är Malmö FF, blev väldigt ledsen.
– Det kändes trist. Jag väntade på att vi skulle spela en stor cup och hade köpt nya fotbollsskor för mina egna pengar. När jag förstod att jag inte skulle få spela grät jag länge, säger han.
– Det var inte så lätt att förklara, fyller Petra i. Julle trodde att det var för att han var dålig.
– Men vi pratade om det och jag sa att det är bestämt så att om är född som flicka så ska man spela med flickor. ”Fast jag är ju en kille”, blev Julles svar. Han var sedan hemma från skolan flera dagar och bara grät.
Julle pratade i TV4
Men så i somras, efter att Petra och Julle i ett inslag i TV4 berättat om problemet med att Julle inte fick spela i pojklaget, hörde en kvinna av sig. Hon hade själv en son som var fotbollskille och hade blivit så berörd av Julles historia.
– Hon frågade om hon fick prata med sonens klubb, för att se om Julle kunde få börja spela där, berättar Petra. Hon skrev sedan att han var välkommen.
–Det kändes så skönt. Julle vill ju bara spela fotboll, och tränarna i det nya laget är verkligen toppen. I början frågade de mig om allt – ”hur gör vi i en sådan här situation?”.
Dokumentärfilmen ”Rädda våra liv”
Medan Julle visar fotografen fotbollsmålet han har på gården berättar Petra vidare att hon för några år sedan startade en blogg, i syfte att komma i kontakt med andra som befinner sig i en liknande situation som den hon själv är i.
Hon och Julle har även medverkat i dokumentärfilmen ”Rädda våra liv” som handlar om transsexuella barn och som visades under Europridefestivalen i Stockholm i somras.
– Många hörde av sig efteråt. Jag har fått ett helt nytt nätverk. Men jag funderade ganska länge innan vi tackade ja till att vara med.
Petra förklarar att det hon främst tänkte på var om det skulle kunna påverka Julle negativt.
– Det pratade vi om, med Camilla Gisslow som regisserat filmen. Men att gå och bära på en hemlighet är inte heller bra. Då är det bättre att man är stark i den man är, och står för det.
Vill sprida kunskap om transpersoner
Petra och Julle brukar prata om att han ska ha sitt prideparaply uppfällt, då kommer dumma kommentarer att studsa iväg.
– Vi brukar också prata om att de som säger något dumt nog mår dåligt i sig själva. Kunskapsmässigt kändes filmen viktigt. Det blev ett starkt budskap.
Petra ler en aning när hon lägger till:
– Jag och Julle har också börjat fundera på vad mer vi skulle kunna göra för att sprida kunskap. Vi har landat i att vi skulle vilja åka runt och föreläsa på skolor.
– Jag tror att det är en jättebra grej att göra tillsammans. Det skulle nog vara till stor hjälp för många andra. Alla förtjänar att bli bemötta med respekt.
Självklart att Julle är en kille
Samtidigt som hon lutar sig fram över bordet konstaterar Petra att hon, under åren som gått, känt sig motarbetad från många håll när hon försökt förklara att det för Julle är självklart att han är en kille.
– Fast jag förstår också att det är läskigt med sådant man inte vet någonting om, därför känns det så viktigt att sprida kunskap. Om jag själv träffade någon som behandlade sitt barn utifrån ett annat kön än det kön som barnet föddes med, och om jag då inte hade kunskap… Jag kan sätta mig in i hur det skulle vara.
– Men om man skapar ett utanförskap för den här gruppen så kommer de aldrig ta sig in i ett innanförskap. När Julle inte längre fick spela i sitt fotbollslag tappade han också sin samhörighet och gemenskap.
En kort stund senare när Julle kommit in igen visar han ett fotografi från sommarens fotbollsskola med Malmö FF.
– Där är jag, säger han med ett leende.
Vill byta namn till Simon
Han snurrar på Batmanringen han har på fingret och förklarar att han än i dag gillar superhjältar – mest Batman. När han tar fram mobilen och öppnar sitt Instagramkonto visar det sig att Julle kallar sig Simon på Instagram. Det är fortfarande ett namn han tycker om och som han kanske, längre fram, vill byta till.
– Många har sagt ”tänk om han ångrar sig”, berättar Petra. Ja då gör han väl det. Jag skulle inte älska Julle mindre för det.
– Men någon gång har jag tänkt ”ja tänk vad skönt om han skulle göra det”, då skulle han slippa kampen som det många gånger är. Men jag tror inte att han gör det. För dem som känt Julle alltid, har det varit så himla tydligt. Och oavsett så lever vi här och nu.
Petra har startat bloggen minsonjulia.blogg.se. Hon har också påbörjat ett manus till en bok – allt för att sprida kunskap.
Av Lina Norman
Foto: Karin Oddner
Efterspel…
Efter hård kritik beklagar Julles tidigare klubb det som hänt, och ser fram emot den utredning som görs inom Fotbollsförbundet, där man tittar på hur transpersoner ska inkluderas i sporten.
Läs mer på www.svenskfotboll.se.