10 ovanliga hundraser – som definitivt kommer få dig att vända dig om på gatan
Ja, då har du prickat in både vanligaste rasen och hundnamnet.
Vill du hellre ha en hund som får folk att vända sig om på gatan?
Här är några hundraser som det bara finns enstaka individer av i Sverige.
Länge var schäfern svenskarnas favorithund, men 2011 gick labradoren om.
Och det finns såklart goda skäl till att vi älskar labradorer. Det är en utåtriktad hundras med jämnt temperament. Smart, snäll och vänlig. Och en bra första hund för familjer som inte haft hund tidigare.
I grunden är labbarna avlade för att jaga, mer specifikt för att hämta fågel och småvilt som jägaren skjutit, men numera finns det två avelslinjer: jaktlabrador och showlabrador. Jaktlabben är mindre och smäckrare och jobbar hellre än kelar. Showlabbarna är trofasta följeslagare som älskar att vara nära sin familj. Matglada jyckar, som man får vara uppmärksam på att de inte blir för runda och därmed för tunga för sina leder.
Enligt svenska kennelklubben finns det 358 raser och rasvarianteter i Sverige. Antalet nyregistrerade hundar fortsatte att gå ner 2024, men kennelklubben är försiktigt optimistisk, för nedgången planade ut under året och under december 2024 registrerades fler nya hundar än under december 2023.
Pudel och spaniel på väg uppåt
Två hundraser som fortfarande ligger under 10-i-topp, men är på uppgång är dvärgpudel och engelsk springer spaniel.
Sett till mängden hundar stod den italienska vinthunden och salukin för de största ökningarna.
Det största tappet i popularitet bland hundarna på 10-i-topp-listan stod Staffordshire bullterrier för (21,9%) följt av Jämthundar nu är nere i under 1000 hundar (minus 21,6 procent).
Vill du hellre ha en ovanlig hundras så är detta några av de minst vanliga raserna som du har en chans – fast den är rätt liten – att få se i Sverige.
American eskimo dog – en lättlärd spets
Finns i tre olika storlekar; dvärg, mellan och standard och är alltid vita. De minsta är cirka 23 centimeter höga och de största 48 centimeter.
Den vita pälsen har en kort, tjock underull och längre täckhår. Runt halsen har de som en längre, kraftig man. Trots det är pälsen lättskött – att borsta och kamma från hårbottnen en gång i veckan brukar räcka för att hålla pälsen vit och fri från tovor.
De är lättlärda, alerta och vänliga men kan vara lite avvaktande mot främlingar. Hemma är de ofta vaksamma och larmar när det kommer någon genom att skälla.
Rasen gillar att bli aktiverad och träna och är duktig bland annat i lydnad.
Hundrasen utvecklades i delstaten New York, USA och blev godkänd av amerikanska kennelklubben 1995. Den finns beskriven sedan 1800-talet och härstammar troligen från olika europeiska spetshundar. Den är erkänd i de nordiska länderna och får tävla i hundsporter och vara med på utställningar, men rasen är inte erkänd av den internationella sammanslutningen av kennelklubbar.
2024 fanns det en registrerad hund i Sverige.
Kishu – en utpräglad jakthund
Kishu är en asiatisk spetshund och används främst som jakthund på vildsvin men även för att spåra upp hjort. Den kallas också Kishu Inu eller Kishu Ken. Den har en stark jaktinstinkt, så är du inte jägare ska du nog tänka igen.
Kishu är en modig hundras, som är mycket lojala mot sin familj och vaktar hemmet, men kan vara reserverade mot främlingar.
Kishun är medelstor och blir ungefär 50 centimeter och kan vara enfärgat vita, röda, bruna eller brunsvarta med mörkare eller ljusare skiftningar, kallat sesamfärg. Pälsen är dubbel med tåliga täckhår och mjuk, tjock underull och är lättskött.
Rasen är ovanlig utanför sitt hemland Japan och den första kishun registrerades i Sverige 2020. Förra året fanns det en registrerad kishu i Sverige.
I Japan godkändes den som hundras redan 1934 och räknas tillsammans med kai (som är lite vanligare, 18 hundar i Sverige förra året) och shikoku (nio hundar i Sverige förra året) till shika-hundarna.
Rasen har fått sitt namn efter den historiska provinsen Kishū på Kiihalvön på sydöstra Honshu där den blev känd för sin vita päls och sina fina jaktegenskaper.
Otterhound – jägare som blivit sällskapshund
Jakt på utter är inte tillåtet vare sig i England, som den här hunden kommer ifrån, eller i Norden, så den specialiserade utterjägaren otterhound har utvecklats till en utställnings- och sällskapshund.
Det är en stor, stark hund – hanarna blir cirka 67 cm höga – som är byggd för ett hårt dagsverke i vatten, men också för arbete i galopp på land. Får den jaga så arbetar i flock.
Den har raggig päls som håller vattnet borta från kroppen och ett vackert format huvud. Både täckhår och underull kan ha lite oljig struktur, vilket gör dem vattentäta. Rasen ska inte trimmas, utan visas naturlig på utställning.
Otterhounds kan ha flera färger, som gråsprängd (grizzle), sandfärgad, rör, vetefärgad, blå med vita tecken, vit med gula, blå eller grävlingsfärgade fläckar eller svart med brun (tan) teckning runt ögon och nos.
Rasen har ett fantastiskt luktsinne och är en väldigt duktiga och uthålliga simmare.
Täckhåret är ca 4-8 cm långt, tätt, raggigt och hårt, men inte strävt. Både täckhår och underull får ha en lätt oljig struktur, vilket gör dem vattentäta. Rasen ska inte trimmas, utan visas naturlig på utställning.
Otterhound är en av de äldsta brittiska hundraserna, men är nu ganska sällsynt även i England. 1978 registrerades de första exemplaren i Sverige. Inga kullar har registrerats här under de senaste 20 åren, men det finns åtta otterhounds registrerade i Sverige.
Mexikansk nakenhund – eller Xoloitzcuintle
Mexikos nationalhund xoloitzcuintle importerades för första gången till Sverige redan 1983, men kallades då mexikansk nakenhund. Nu har hundarna officiellt fått sitt riktiga namn även i Sverige och rasen heter sedan 2016 xoloitzcuintle även här.
Hundarna finns i tre storlekar; liten , mellan och stor. De flesta är nakna och helt utan päls, men det finns varianter med päls.
Den nakna varianten kan behöva smörjas med hudolja om huden är torr. På sommaren kan den behöva solskyddsmedel och vid kallt väder behöver den täcke. Pälsen på den pälsade varianten är lättskött.
Oftast är de enfärgade i olika mörka nyanser.
Xoloitzcuintle är intelligenta, livliga och alerta hundar som används till utställning, lydnad och agility – och sällskap förstås. Den ska också besitta styrka och stor uthållighet.
Det händer att hundarna får hudproblem och vissa tänder kan saknas på grund av anlaget för hårlöshet.
Nakenhundar har funnits i tusentals år i Central- och Sydamerika. Hundarna har haft en betydande plats i flera av de centralamerikanska indiankulturerna. Bland annat har man funnit statyetter i lera från Colimakulturen daterat cirka år 3000 f.kr.
Förra året fanns totalt 61 Xolos i Sverige, alla tre storlekarna inräknade.
Ceský fousek – en och användbar jakthund
Det här en en stående fågelhund, avlad för sin förmåga att söka viltet i farten på båda sidorna om jägaren. När hunden hittar en fågel ska den stanna på lämpligt avstånd, utan att resa fågeln, alltså utan att fågeln skräms och flyger upp, och stå kvar tills föraren hinner fram.
Hunden får resa fågeln först på förarens order. När fågeln flyger i väg ska hunden stanna, så att jägaren kan skjuta.
Före första världskriget var ceský fousek den vanligaste strävhåriga stående fågelhunden i Tjeckien och Slovakien. Rasen dog nästan ut under 1920-talet och har sedan byggs upp igen. Numera är detta den näst mest använda jakthundsrasen i sitt hemland.
Ceský fousek är en allsidig, men har en stark jaktinstinstinkt och passar bäst för den som har jaktmarker och jagar.
Det är en stor hund, hannar blir upp till 66 cm höga och kan väga över 30 kilo. Färgen är mörkgrå med eller utan bruna fläckar, brun med tecken eller brun utan tecken.
Pälsen har mjuk och tät underull och hårda och grova täckhår. På bröstet, ryggen, skuldrorna och i ljumskarna har den hårda stickelhår. Pälsen är lättskött, men den fäller all sin underull under sommaren.
Rasen är stark och uthållig, men också känd för att vara tillgiven sin husse eller matte.