Olga: Min mamma är alkoholist – jag vågar inte låta henne passa barnbarnet
Jag växte upp ensam med min mamma. Det gjorde att vi blev starkt knutna till varandra och mamma blev min närmaste förtrogna. Det fortsatte hon att vara en bra bit efter jag hade blivit vuxen.
Det var när jag träffade Jesper som vi gled ifrån varandra lite och jag berättade inte längre allt för henne, eller vad jag tänkte, kände och gjorde. Om mamma kände av detta nya avstånd som kommit mellan oss lät hon mig inte märka det. Hon gav snarare intrycket att hon hade fullt upp på jobbet och med sina väninnor. Det såg jag som ett tecken på att jag inte behövde ha dåligt samvete för att jag svek henne.
Mamma tog med sig massor med alkohol
Jesper och jag flyttade ihop. Han hade precis blivit färdig optiker och jag var nybliven lärare. Vi hade båda fått våra första jobb och det skulle firas. Vi bjöd in min mamma och Jespers föräldrar till en helg i ett lånat sommarhus.
Jesper och jag hade lovat att hämta mamma och när vi dök upp hos henne på lördagsförmiddagen var hon klar för avfärd. Hon hade en massa bagage som skulle med.
– Hur länge hade du tänkt vara borta? flög det ur min mun.
– Jag har bara med mig lite till förplägnaden, sa hon med ett leende.
Några flaskor klirrade i hennes påsar. Jag såg att det fanns gott om både rödvin och öl.
– Mamma, så mycket ska vi väl inte dricka? Vi är ju bara fem personer.
Hon ryckte på axlarna och log snett.
– Bäst att vara på den säkra sidan. Och det vi inte dricker kan vi ju ta med hem igen.
Okej. Det kunde vi förstås. Jesper och jag utväxlade ett par blickar medan vi lastade in det sista i bilen. Det hade bara gått en kvart sedan vi kommit fram till sommarstugan när mamma tog sitt första glas vin.
– Nu ska vi ha trevligt, sa hon och frågade om vi andra inte också skulle ha ett glas vin.
– Vi ska ju fira er två. Skål och lycka till med era nya jobb!
Jag skämdes över henne
Jag tyckte att det var pinsamt. Det tyckte säkert Jesper och hans föräldrar också. Jag såg hur det tittade på varandra bakom ryggen på mamma. För att släta över det hela föreslog jag att vi skulle äta en tidig lunch. Det skulle göra det lite mer tillåtet att dricka klockan elva på förmiddagen.
Jesper backade som tur var upp mig och kort därefter satte vi oss till bords. Då var det ju inget konstigt med att dricka en öl. Mamma höll sig till vinet och innan klockan var ett hade hon druckit en hel flaska själv. Den helgen insåg jag att mamma hade problem med alkoholen, något hon lyckats dölja för mig fram till nu. Jag anklagade mig själv.
– Jag borde ha märkt det. Jag har träffat henne för lite, viskade jag till Jesper när vi hade gått och lagt oss i sommarstugan den kvällen.
– Nej, det har du inte. Du har ditt eget liv nu. Du kan inte vara hos din mamma hela tiden.
– Nej, men det känns ändå som att jag har svikit henne. Hon måste ju ha känt sig ensam eftersom hon har börjat dricka.
– Det har hon väl aldrig sagt, tvärtom pratar hon väl ständigt om alla sina väninnor som hon alltid träffar.
– Mmm, men nu undrar jag om hon har ljugit om det.
Jesper kramade om mig och efter en stund lyckades jag somna.
Försökte prata med mamma
Under det kommande året försökte jag ta upp det ett par gånger med mamma. Den ena gången slog hon det ifrån sig och förnekade att hon skulle dricka för mycket. Den andra gången blev hon arg.
– Du ska inte spionera på mig och kolla hur mycket jag dricker. Det händer att jag tar ett glas rödvin till maten, ja. Men det vill jag faktiskt kunna göra utan att behöva stå till svars för dig, sa hon.
Jag drog in känselspröten och lät det vara. Året efter blev jag gravid och när jag var i sjunde månaden köpte vi vårt drömhus. Det skulle målas en hel del innan vi flyttade in och eftersom jag var höggravid ställde vänner och bekanta upp och hjälpte till. Det gjorde mamma också.
Innan hon hade tagit av locket på burken med målarfärg hade hon öppnat sin första öl. Det gjorde mig generad att Jesper, hans storebror och en av våra vänner som höll på att måla i en annan del av huset skulle se min mamma gå runt och dricka öl medan hon målade. Men jag visste inte vad jag skulle göra, så jag låtsades som ingenting.
För att i mitt tillstånd undvika lukten av målarfärg gick jag ut i trädgården. Terassdörren stod öppen och plötsligt hörde jag ett skrik och ett brak. Det var mamma som hade trillat ner från stegen. Hon hade målat taklister när hon hade tappat balansen, trillat ner och vält burken med målarfärg över hela golvet.
Hon var full. Min första reaktion var att bli arg på henne. Jag tyckte att det var så pinsamt, men jag såg ju också att hon hade gjort sig illa så jag fick köra henne till akuten och sedan hem så att hon fick lägga sig. Vi bad henne inte att hjälpa till fler gånger och hon erbjöd sig inte själv heller.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
En dotter föds
När vår dotter Maja kom till världen var mamma förstås lika stolt som Jespers föräldrar. Första barnbarnet – det var stort. Problemet var att jag inte litade på min mamma. Jag kunde inte avgöra om hon luktade alkohol när hon kom till sjukhuset och för första gången fick hålla sitt barnbarn. Så för säkerhets skull tog jag snabbt tillbaka Maja.
– Jag vet faktiskt hur man håller en baby, sa mamma och tittade sårat på mig.
Jag svarade inte, för jag visste inte vad jag skulle säga. Jag kände inte att jag kunde dela glädjen över min dotter med mamma. Helt instinktivt var jag på vakt så fort hon närmade sig Maja. Om jag lät henne byta blöja stod jag alltid bredvid. Misstänkte jag att hon hade druckit fick hon inte närma sig Maja. Och kom mamma med goda råd om det ena eller det andra lyssnade jag inte.
Jag litade inte på mamma
Jag kunde inte lita på mamma och det präglade vårt umgänge. Det enklaste för mig var att träffa henne så lite som möjligt. Jag saknade henne i mitt liv, men det gjorde trots allt mindre ont att sakna henne än att se hennes olyckliga ögon när jag tog Maja ifrån henne. En dag råkade jag säga till mamma att jag hade en tid hos tandläkaren.
– Ska jag passa Maja under tiden? frågade hon.
– Jag har redan frågat Anna i mammagruppen, sa jag för Jesper och jag hade långt tidigare bestämt att mamma inte skulle få vara barnvakt. Vi vågade helt enkelt inte lämna henne ensam med Maja.
Att jag nu avvisade min mamma sårade henne djupt. Jag kunde både se och höra det, och fast hon precis hade kommit för att dricka kaffe gick hon meddetsamma igen. Skuldkänslorna vällde upp inom mig för att jag höll min mamma borta från hennes enda barnbarn.
– Ja, men det är ju faktiskt nödvändigt, sa Jesper. Det är ju inte du som har gjort något fel. Det är din mamma som har valt att dricka.
Jag insåg att jag behövde prata med mamma. Jag kunde inte fortsätta att gå som katten runt het gröt när det gällde hennes alkoholproblem om min dotter skulle få en närvarande mormor. Och det ville jag ju att hon skulle ha.
Jag konfronterade henne
Det tog ett par dagar till jag hade samlat mod att konfrontera mamma. Vi hade inte hörts och hon var fortfarande en smula misslynt när jag kom och ringde på på lördagen. Hon gjorde omgående klart att jag var skyldig henne en ursäkt.
– Du vill inte att jag ska träffa Maja, sa hon anklagande.
Jag sa som det var.
– Nej, det vill jag inte och vet du varför? Det är för att du har tappat kontrollen över ditt drickande.
Jag kunde inte ha varit mer rakt på sak och mamma fick en chock. Hon tittade bestört på mig.
– Vad säger du?
– Du hörde vad jag sa. Vi kommer ingenvart om du fortsätter att förneka det. Kan vi prata om det? frågade jag.
Det var hon inte beredd att göra. Hon bad mig gå och sa att hon skulle ringa mig när hon ville prata. Hon ringde redan samma kväll.
– Du har rätt, sa hon stilla. Jag har ett alkoholproblem och nu har jag bestämt mig för att göra något åt det.
Jag kunde ha kastat mig runt halsen på henne om jag hade varit i närheten.
– Så glad jag blir mamma. Det är det finaste du kan göra för mig, sa jag.
– Och för mig själv. På måndag går jag till min läkare och ber om hjälp, sa hon och det löftet höll hon.
Nu dricker hon inte längre
Mamma bestämde sig för att sluta dricka helt och hållet och hon har inte druckit en droppe på de två år som har gått sedan dess. Jag är jättestolt över henne. Hon berättade att hon hade börjat dricka när jag träffade Jesper. Hon hade känt sig ensam och sökt tröst i flaskan och sedan hade drickandet gått över styr. I dag är mamma en härlig mormor till Maja.
Vi känner oss helt trygga med att lämna vår dotter till henne, för hon tar väl hand om henne. Det är roligt att se hur bra det har det tillsammans. Jag kan ångra att jag inte tog tjuren vid hornen tidigare, men bättre sent än aldrig.
/Olga
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]