Nina: Jag gjorde abort i hemlighet
Mikael och jag har varit tillsammans i nästan 20 år. Vi skaffade två barn nar vi passerat 30-årsåldern, Agnes och Oliver. En dag insåg jag att jag gått över tiden. Jag borde ha fått mens for en vecka sedan. Jag tänkte att det troligaste var något slags förklimakterium och hormonsvängningar, som gjorde att mensen blev lite oregelbunden.
Jag var ju ändå 44 år. Men så hittade jag ett gammalt graviditetstest i badrumsskåpet och testade. Jag höll på att svimma när det blev positivt.
"Blev eld och lågor"
Ett nytt barn var verkligen inget jag önskade mig. Jag gick och köpte ett nytt test for säkerhets skull. Dessvärre visade det samma resultat. Jag berättade för min man och han reagerade inte som jag trott. Han blev eld och lågor!
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
– Åh, detta har jag önskat i smyg, en liten sladdis! sa han upphetsat.
Jag trodde inte mina öron och försökte dämpa hans entusiasm.
Själv kände jag mig fångad i en fälla. Jag ville verkligen inte börja om med en krävande baby.
Utan att berätta något för min man bokade jag in en tid hos min gynekolog. Jag fick veta att om jag skyndade mig kunde jag få en medicinsk abort, med abortpiller.
Jag handlade sömngångaraktigt, liksom febrigt. Jag fick tid en vecka senare, men sa inget till Alexander. När allt var över kände jag en stor befrielse. Men jag klarade inte av att krossa Alexanders drömmar.
Jag ljög min man rakt upp i ansiktet när han kom hem. Jag hade lagt mig och vilade, eftersom pillret gav mig kraftiga kramper.
– Älskling, jag är så ledsen. Jag har fått missfall.
En så tidig medicinsk abort påminde ju verkligen om ett missfall, en kraftig blödning så var allt över. Alexander blev såklart ledsen, men inte lika ledsen som han skulle varit om jag sagt att jag valt abort.
Jag har nu levt med min lögn i flera år och jag kommer aldrig att berätta det for någon. Jag intalar mig att det inte alls är osannolikt att jag skulle fått missfall i ett senare skede ändå, med tanke på min ålder.
Och jag måste säga att jag inte tror att jag hade orkat med en trotsig treåring, för jag har både problem med knän och rygg, efter att ha jobbat som undersköterska i hela mitt verksamma yrkesliv.
/Nina