Lästips:NYTT! Korsord Relationsproblem Vänner för livet Vår familj Föräldraskap Att leva med missbruk

Mirja: Det var inte jag som var sjuk – det var relationen

29 nov, 2024
author Anonym läsarberättelse
Anonym läsarberättelse
En ung kvinna ligger i en säng och ser rädd ut, en man sitter bakom henne.
Foto: Shutterstock/TT
Jag var 41 år och frånskild när jag blev handlöst förälskad.
Men snart började Mikael visa upp flera obehagliga sidor.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons
Se också: Gör så här om du tror att någon blir misshandladBrand logo
Se också: Gör så här om du tror att någon blir misshandlad

Hösten 2021 träffade jag Mikael genom en gemensam bekant. Mikael och jag hade känt varandra lite som unga, men hade inte haft kontakt sedan dess. Nu var vi båda 41 år, skilda och föräldrar. Han bjöd in mig på en dejt, och jag blev omedelbart förälskad i honom. Vi hade en härlig kväll, och nästa dag besökte han mig hemma.

Två veckor senare insåg jag att det inte fanns någon återvändo. Vi var tvungna att vara en del av varandras liv, och människorna runt mig sa att jag strålade. Jag var förälskad och förtrollad.

Mikael och jag hade tolv fantastiska veckor då vi lärde känna varandra på nytt. Våra tonårsbarn träffade varandra ganska snabbt, även om jag egentligen inte hade tänkt att det skulle gå så fort. Barnen verkade entusiastiska, och jag hade rosafärgade ­glasögon på mig.

Massa sms och samtal

Runt jul började vårt förhållande förändras. Min exman och jag hade kommit överens om att fira jul tillsammans, och Mikael blev sårad och avundsjuk över att inte bli inbjuden. Julaftons kväll skulle firas hos mina tidigare svärföräldrar, och jag sa till honom att så var det.

I gengäld föreslog jag att vi kunde vakna tillsammans på julaftons morgon och mysa innan jag skulle ansluta mig till min exman och barnen. Mikael skulle själv vara med sina egna barn, och jag antog att han skulle njuta av julfirandet med dem.

Han började skrika åt mig och ta mig i hårt i armen

Jag hade knappt stigit in hos min exmans föräldrar innan jag började få en ström av förebrående sms och samtal från Mikael. Jag blev osäker och tvivlade på om jag hade prioriterat rätt när det gällde julafton. Var jag hård och kall mot Mikael, som han antydde?

Annons

På nyårsafton var Mikael och jag och våra barn tillsammans, och på natten åkte han och hans barn hem till honom för att sova. På årets första dag har min dotter och jag en tradition att mysa hela dagen bara vi två med pyjamas och film, men det kunde inte Mikael förstå, och återigen blev stämningen mellan oss ansträngd. Mikael sa till och med att om jag lämnade honom skulle han gå under.

Anklagade mig

Normalt sett är jag en stark, oberoende och envis kvinna, men det uttalandet plågade mig. Som han själv sa hade han ju inte gjort annat än att avguda mig, och var det då inte jag som var dum och otacksam?

De följande månaderna pendlande vi mellan hans och min lägenhet. Jag fick allt mer känslan av att inte vara tillräckligt bra för Mikael. Han anklagade mig för att vara empatilös, kärlekslös och för lite engagerad i vår kärlek. Situationen gav mig en fruktansvärd oro inuti, och jag började tro att jag var världens sämsta flickvän.

Under sommarsemestern blev det helt kaos. Han började skrika åt mig och ta mig i hårt i armen offentligt och inför alla våra barn, vilket hans barn inte verkade reagera särskilt mycket på. Jag tänkte att de kanske hade upplevt det tidigare.

Kort därefter bad jag honom att köra mig hem en kväll, för jag trodde att jag började få influensa. När jag var ensam insåg jag att jag inte var sjuk, utan att jag var i en sjuk relation.

Hotade att ta sitt liv

Jag valde att göra slut med honom hemma hos honom, där vi var ensamma. Det utvecklades dramatiskt med gråt och ilska, och till sist knuffade han mig in i väggen, välte omkull mig på golvet och sparkade mig. Jag fick tag i min telefon och skrek att jag skulle anmäla honom. Till sist släppte han mig medan han skrek att om jag gick nu skulle han ta sitt liv.

Annons

På vägen hem kontaktade jag 112 och bad dem följa upp självmordshotet, för han hade sagt det flera gånger. Månaden därpå kontaktade han mig och alla mina privata kontakter och kollegor på alla tänkbara sätt, och jag var tvungen att be dem att blockera honom.

I dag är jag mig själv igen, och när jag tänker på Mikael känner jag bara avsky. Jag har använt tiden till att återuppbygga förhållandet med mina barn, för de påverkades också av allt kaos. Genom omvägar har jag hört att jag inte är den första Mikael har manipulerat på det sättet. Tyvärr är jag förmodligen inte heller den sista.

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]

Annons