Mirijam blev sjuk av att vara småbarnsmamma

Vi brukar säga att vår dotter inte sov på två och ett halvt år. Klart att det är en överdrift. Men när ett och ett halvt år hade gått sa min kropp ifrån, berättar Mirijam Geyerhofer, 39, egenföretagare och debuterande författare med boken Lite trött bara, annars bra (Ehrlin Publishing). I den berättar hon om hur livet som småbarnsförälder så sakteliga bröt ned henne och slutligen ledde fram till ambulansfärd till sjukhuset en decemberdag 2016.

Mirijam hade lämnat barnen Juno och Sigge på förskolan, gått ut en sväng med hunden och satt sig ner vid datorn för att jobba. Hon skrev mejl och kände att det kändes lite konstigt i armarna och domnade i fingrarna.

– När jag tog min kopp för att gå ut i köket och hämta kaffe så var det precis som att jag klev genom golvet, säger Mirijam och försöker förklara känslan.

– Det var som att gå uppför en trappa men istället för steg så är där bara luft.

Mirijam satte sig ner och kunde inte komma upp. Med stigande panik sträckte hon sig efter telefonen på bordet intill. Hon visste att en granne var hemma som hon skulle kunna larma men tankarna rusade iväg åt alla håll. Axlarna och armarna kändes blytunga när hon sträckte sig efter luren. En oerhört obehaglig känsla. Tänk om det skulle sprida sig till lungorna.

–  Tänk om jag inte skulle kunna andas. Jag blev skiträdd.

I det här virrvarret av rädsla och panik lyckades Mirijam slå numret och komma fram till SOS. Operatören på andra sidan luren ställde de ”klassiska strokefrågorna”. Åkte båda mungiporna upp när Mirijam log? Kunde hon lyfta på armarna?

– Och jag kunde göra allt. Ansiktet var inga konstigheter men det var jättesvårt att hålla armarna över huvudet.

Misstänkte stroke

I väntan på ambulansen skickade Mirijam ett sms till sin granne som kom ner och höll henne sällskap. När ambulanspersonalen kollade sjukvårdarna upp om hon till exempel kunde blunda och sätta pekfingret på näsan. Det gick inte alls.

– Jag tryckte mig i ögat hela tiden. Sedan hör jag när de larmar in till akuten att de kommer in med ett misstänkt stroke-larm.

Tankarna fortsatte virvla. Hon hade känt märkliga domningar och stickningar i kroppen under de senaste månaderna. Längs ena sidan kändes det som att det rann kallt vatten. Mirijam trodde det värsta.

– Jag tänkte nu har jag fått hjärntumör och kommer att dö.

När Mirijam rullades in på akuten stod ett helt stroketeam beredda. Tio eller elva man i full mundering. Hon skickades iväg för en röntgenundersökning. Samtidigt fick sjukhuset tag på Mirijams sambo Tobbe så att han kunde komma dit. Tobbe, som är sjuksköterska, fanns redan på sjukhuset men på en annan avdelning.

Efter att alla undersökningar gjorts satte läkaren, en neurolog, Mirijam och Tobbe sig ner. Man hade inte hittat någonting avvikande i testresultaten, ingen hjärnblödning, ingen tumör, hennes ärende skulle utredas vidare.

– Då började han prata om MS, att de skulle göra en utredning för multipel skleros.

Med det beskedet skickades Mirijam hem. Hon fördjupade sig i symtom på MS och kunde, oroväckande nog, bocka av de flesta.

– Det var väldigt, väldigt mycket som stämde. Som yngre var jag storrökare, jag har jobbat natt. Jag är uppvuxen i Norrland och har fått lite ljus och D-vitamin. Sedan kan det komma skov i samband med graviditet eller utlösas av det. Det var mycket sådant som stämde in.

Efter ett par veckor fick Mirijam komma tillbaks för en ny undersökning, den här gången en mer avancerad magnetkameraundersökning som undersökte både huvud, nacke och rygg.

– Allting var bra, blodprover allt! Sedan pratade vi lite med neurologen om vår familjesituation. Berättade att vi hade två småbarn som fötts med 19 månaders mellanrum.

Levde i ovisshet

Mirijam och Tobbe fick återvända hem med oklara besked. I väntan på provsvaren genomgick Mirijam en inre kris och spelade upp det värsta scenariot. Skulle hon hamna i rullstol vid 45? Skulle hon rentav få sin dödsdom?

Det blev en vecka i ovisshet.

– Sedan ringer han och säger ”du är fullt frisk, du är nog bara lite trött”.

Det var alltså sömnbrist i kombination med stress som gjort att Mirijam blivit sjuk.

– Först tänkte jag att de hade missat något. Sedan när det sjönk in kände jag mig såklart lättad men samtidigt också lurad.

– Jag var 34 när jag födde mitt första barn. Jag hade aldrig hört talas om någon som blivit så sjuk av att vara småbarnsförälder. Vi har många föräldrar i vår kompiskrets men jag känner ingen som har blivit så sjuk.

Sömnbrist vanligt bland småbarnsföräldrar

Fast när Mirijam berättade vad hon varit med om i sina sociala kanaler förstod hon att hon var långtifrån ensam. Hon fick ett ”extremt stort gensvar” av andra kvinnor som också varit nere på botten av sömnbrist.

Det är de erfarenheterna som ligger bakom boken som släpptes nu i höst. Det handlar bland annat om att utmana uppfattningen att ”småbarnsföräldrar får räkna med att bli trötta”. När sömnbristen är så allvarlig att det ger ambulansfärd till sjukhuset med misstankar om stroke så handlar det om ett tillstånd som behöver behandling.

Och det, menar Mirijam Geyerhofer, är inget man får veta på BVC.

När det handlar om sömnbesvär generellt finns det en uppsjö av litteratur och information att tillgå.

– Det finns ju en miljard självhjälpsböcker som handlar om hur du ska ha svalt i sovrummet, vad du ska äta, vad du ska undvika att äta, hur du ska träna och när. Men för småbarnsföräldrar som blir väckta ändå, finns det liksom ingenting. Det finns ingen tröst, inga goda råd. Bara en klapp på axeln.

– Det spelar ingen roll hur svalt det är i sovrummet barnet är ju vaket ändå. Det här är den självhjälpsbok med expertråd som jag själv hade behövt läsa, istället för att bara härda ut när jag mådde dåligt.

Inte återhämtad än

Numera sover både dottern Juno och mamma Mirijam så mycket de behöver. För Mirijams del innebär det 7,5 timmar om natten. Men det kräver disciplin. Sviterna efter den där sömnkraschen för några år sedan lever kvar. Mirijam berättar att hon, som brukade vara hur spontan som helst, behöver ett mer strukturerat schema för att bolla med vardagen.

–  Är det nåt som ändras blir det jobbigt. En del av min kognitiva förmåga är inte helt återhämtad. Det är som efter en utmattningsdepression. Man är inte helt frisk.

– Jag har en läggtid fast jag är snart 40. Då går jag och lägger mig med en bok och lämnar telefonen utanför sovrummet. Jag måste planera min sömn.

I boken pratar Mirijam med auktoriteter på området som forskaren Tarja Stenberg vid Helsingfors universitet och den svenska sömnexperten Marianne Ors om allt från sömncykler till vikten av återhämtning. Hon ägnar också ett kapitel åt ”Den livsviktiga hjärntvätten”. Ett kapitel som reder ut hur hjärnan spolas ren från det plack som kan orsaka alzheimer. Och utan riktig sömn ingen renspolning av hjärnan. Det räcker inte att vila.

KBT-terapeuten och sömnexperten Helena Kubicec Boye berättar om hur man kan tänka för att få bättre sömn. Mindfulness.

– Och hade du sagt till en trött småbarnsmorsa att testa mindfulness hade du antagligen fått en smäll på käften men vet man om det innan kan man förbereda sig på ett annat sätt.

Påfrestande för relationen

En annan viktig del är hur man får relationen att överleva sömnbrist när båda parter är lika utmattade. Det är också ett kapitel, som liksom kraschen, kommer av egna erfarenheter. Ett problem som för många är svårt att prata om.

– Man är inte en rolig, snäll och bjussig människa när man inte får sova. Tvärtom blir man ego i sömnbristbubblan. Och två såna egon är inte optimalt i en kärleksrelation, säger Mirijam.

En sak hon har lärt sig under arbetet med boken är att effekterna av sömnbrist tar tid att bota. Mirjiam berättar att hon åkte på semester till en kompis på Hawaii två år efter kraschen. När de var på ett kafé råkade kompisen ta te istället för kaffe och det fick Mirijam att bryta ihop i ett skrattanfall.

– Jag kunde inte minnas när jag hade skrattat så hjärtligt senast. Jag hade mest bara varit trött och sur. Det var så att jag höll på att kissa på mig.

Faktum är att sömnbrist kan ”komma tillbaka” som depression många år efteråt. Tidigare har man antagit att depressionen orsakat sömnbristen. Enligt Tarja Stenbergs forskning kan sambandet dock vara tvärtom. Om man har sovit dåligt under en period så finns det en ökad risk för att utveckla depression så sent som femton år senare, fastslår Mirijam i boken.

Och det är en bumerang de flesta vill slippa.

Nu hoppas Mirijam att boken sätter fokus på ett problem som det inte pratas om.  Själv önskar hon att hon hade fått  information redan på MVC om att det som anses vara ”normal sömnbrist” påverkar människor olika mycket.

– Det jag har märkt när jag pratat med andra är att många känner sig klena för att sömnbristen påverkar dem så mycket och tänker ”Varför klarar inte jag av det här – alla andra klarar det ju!”

Enligt Mirijam har BVC ett ansvar att ge stöd och hjälp, men hon upplevde att hon blev nonchalerad när  hon vände sig dit.

– Jag fick höra att det är så här det är att ha småbarn och fick rådet att vi skulle dela på nätterna, men det hade vi redan gjort i två år. Det hjälper ju inte när man bor i en liten lägenhet.

Problemet blir bortviftat

I den enkätundersökning, med tusen svar, som hon gjorde under arbetet med boken visar det sig att många upplever att just sömnproblem blivit bortviftade när de sökt stöd på BVC.

Men faktum är att många småbarnsföräldrar vittnar om utmattningssyndrom, förvirring och depression.

Med boken Lite trött bara, annars bra vill Mirijam ändra attityden att sömnproblem under småbarnsåren är ”naturligt” och något som man bara får ta sig igenom. Och hon vill hjälpa småbarnsföräldrar att klara sömnbristen med hjärna, kropp och relationen i behåll.

–  Det är viktigt att man tar det på allvar, och att våga prata om att man mår dåligt. Och att man kan få avlastning och samtalsstöd.

Mirijam arbetade med boken parallellt med sitt vanliga jobb och vardagspusslet.

–  De veckorna jag hade manuset till redigering satt jag uppe till långt efter midnatt. Och det var ju väldigt ironiskt att jag gör det när jag arbetar med en bok om riskerna med att inte sova ordentligt. Men det kan jag skratta lite åt. Nu vet jag att det var under en begränsad period, säger hon.

Boken har en egen Facebooksida där man kan diskutera ämnet.

Av Henrik Högström, Malin Aunsbjerg