Läsarberättelse: Hon kom in i mitt liv som en frisk fläkt – men snart kände jag mig kvävd
För några år sedan började jag tycka att flera av mina väninnor hade blivit ganska tråkiga. Vi var bara i 25-årsåldern, ändå kretsade det mesta kring bebisar och bolån.
Jag hade ingen pojkvän så jag kände mig rätt utanför. Det gick längre och längre tid mellan spontana kvällar på stan eller en shoppingdag ihop. Därför blev jag jätteglad när jag träffade Maja.
Jag hade gått ut ensam för att lyssna på ett band som spelade live. Där stod jag i baren och kände mig smått dum när jag inte lyckades få bartenderns uppmärksamhet.
För tjejen bredvid mig var det däremot inget problem. Innan jag hann blinka kunde hon, efter en högljudd busvissling, beställa två rosa drinkar till oss. Vi skrattade åt det och det slutade med att vi pratade hela kvällen.
Jag hade aldrig träffat någon som Maja
Jag blev glad när hon skrev till mig nästa dag och frågade om jag ville följa med henne och köpa en klänning. Det jag minns mest från den dagen var att jag skrattade i ett. Jag hade aldrig träffat någon som Maja, som sa precis vad hon tänkte och ständigt hittade på nya galna saker.
Snart började vi ses varje vecka, drog ut på stan eller shoppade. När vi inte sågs messade eller ringde vi. En kväll ringde hon mig och var hon jätteentusiastisk och ivrig.
– Vill du inte med till Kreta, snälla! Kom igen nu, snälla, please!
Hon hade hittat en billig charterresa till sommaren. Egentligen är jag typen som noga vill planera semestern, men nu ville jag inte att Maja skulle tycka att jag var tråkig, så jag sa ja. En hel vecka ihop var dessutom en lyx som jag inte kunde drömma om att få ihop med någon av mina andra väninnor.
En smickrande tanke – men …
Allt eftersom månaderna gick upptäckte jag att jag ryckts med i något som inte passade mig. Maja var helt annorlunda än jag. Hon var snygg, cool och och modig, så tillsammans med henne vågade jag mer.
När jag sa nej till att ses så godtog hon helt enkelt inte det
Men det hade också sitt pris att vara hennes väninna, för hon var så intensiv, och hon ringde, skrev och ville ses hela tiden. Jag har alltid trivts i mitt eget sällskap, men Maja skulle vara i farten hela tiden, så att hon inte blev ensam med sina tankar. När jag sa nej till att ses så godtog hon helt enkelt inte det. Hon tjatade tills jag gav med mig.
För första gången slog det mig att det var märkligt att hon aldrig pratade om några andra väninnor. Det var en smickrande tanke att jag kanske var hennes allra bästa väninna, men ärligt talat började jag känna mig lite kvävd.
Hon var heller inte särskilt bra på att lyssna om jag hade något problem, istället började hon att prata om sig själv. Allt det som tidigare framstått som så kul och uppfriskande med Maja började kännas mer och mer påfrestande, och jag började gruva mig för vår semesterresa.
Jag skämdes över hur jag tänkt
Jag skämdes över att jag tänkt dåligt om mina gamla väninnor. Därför var jag också nervös när jag till slut tog upp dilemmat med Signe, min gamla väninna från skoltiden. Hon lyssnade och när hon såg hur jag ryckte till så fort min telefon plingade, så avbröt hon:
– Om du känner att du inte kan vara den lugna och eftertänksamma Katrin som jag känner tillsammans med henne, så måste du ta dig ur det. Och på ett tydligt sätt, så att även Maja förstår det.
Signe tillade att hon hade hört det snackas om Maja, att hon skulle vara väldigt på och krävande, och att hon bytt väninnor många gånger.
Se också: 5 varningstecken på att er vänskap är på väg att ta slut
Jag hatar att säga nej och göra någon besviken, men jag skrev ett långt och ärligt meddelande till Maja och förde över pengarna för min del av resan. För hennes skull hoppades jag verkligen att hon skulle hitta någon annan som hon passade bättre ihop med, att resa med.
Maja reagerade med att tala in ett långt och dräpande meddelande på min telefonsvarare. Senare fick jag även höra att hon pratat illa om mig på stan. Det gjorde mig både arg och ledsen, men stärkte mig samtidigt i att jag gjort rätt som följt min magkänsla.
Nu har jag hunnit få lite avstånd till det hela. Signe och jag har bestämt oss för att ge oss ut och campa ihop. Det blir bara en enda natt, men jag ser verkligen fram emot det.
/Frida