Maries oro över döttrarnas skärmtid: ”Grooming skrämmer mig”
Hon upplever att hon ständigt ligger steget efter, men hon gör vad hon kan för att vara uppmärksam på barnens skärmliv.
Ensamstående mamman Marie Jönsson minns hur chockad hon blev när hon under en föreläsning av kriminologen Maria Dufva fick höra att mobiltelefoner ger barn omedelbar tillgång till Plattan och narkotikan där. Då var hennes tre döttrar i mellanstadieåldern.
– Jag visste såklart vad som fanns på nätet, men utgick ifrån att mina barn aldrig hade kommit i kontakt med farliga saker eller sett porr. Jag trodde att jag hade koll på dem och fick en chock när det kom fram att ett pornografiskt klipp hade skickats till alla elever i mellandotterns klass. Jag skämdes över min naivitet, säger Marie, som själv var tonåring på 80-talet.
– Mobbning har tyvärr funnits i alla tider, men när jag var barn var det oftast begränsad till skoltid. Hemma var man fredad. I dag är den som mobbas utsatt hela tiden och överallt. Bilder och kommentarer sprids och delas och finns kvar för alltid. Jag förstod inte omfattningen av hur sårbara barn är på nätet …
Chattade med vuxen som låtsades vara barn
Efter den där föreläsningen blev Marie mer uppmärksam på barnens skärmanvändning. Bland annat höll hon koll på vad de googlade på.
Vid ett tillfälle upptäckte hon att den då 12-åriga dottern Anna chattat med någon som uppgav sig för att vara jämnårig med Anna. Marie kände att det var något som inte stämde. När profilen svarade ”ingen orsak” på ett tack förstod hon att det var en vuxen person som låtsades vara ett barn. Insikten gav henne kalla kårar.
– Så skriver inte en tolvåring. Personen försökte grooma min dotter på Moviestarplanet och det skrämde mig. Jag tog kontakt med företaget och berättade. Händelsen var ett slags uppvaknande, jag insåg att jag hela tiden hade legat steget efter, konstaterar Marie med en suck.
Marie och Anna Jönsson
Ålder: 55 och 17 år.
Bor: I Stockholm.
Gör: Marie jobbar inom turism och Anna går andra året på gymnasiet
I hennes krets av tonårsföräldrar finns det några som lägger in spärrar på barnens mobiler och följer varje steg de tar. Hon upplever att det finns en slags prestige i att visa upp vilken engagerad och medveten förälder man är.
– När jag hör sådant kan jag känna mig som en dålig mamma eftersom jag inte gör så. Men vi har en bra och öppen dialog hemma och jag litar på att mina döttrar har sunt förnuft. Att förbjuda kan snarare trigga intresset och att övervaka sina ungdomar kan inge en falsk trygghet. Barn är smarta och hittar sätt att kringgå reglerna. Jag tror mera på att lära sig av sina erfarenheter, säger Marie med ett leende och tillägger att det ändå är bra att fråga ”hur har det varit på nätet i dag?”.
– Att visa intresse och engagemang är viktigt. I dag lever våra barn sina liv på nätet, det händer mycket som vi inte har en aning om.
Det är mycket utseendefixering och en ständig jakt på likes
Marie JönssonI dag är döttrarna 14, 15 och 17 år gamla. Två har en relativt avslappnad attityd till sina mobiltelefoner och sociala medier. Medan en är mer beroende.
– Hur barnen påverkas av all skärmtid oroar mig. Det är mycket utseendefixering och en ständig jakt på likes. Min mardröm är att någon av dem ska vilja sätta botox i läpparna, säger Marie och får nickande medhåll av 17-åriga Anna:
– Jag är rätt ointresserad av sociala medier, det är mest slöseri på tid. Jag har stängt av alla notiser eftersom jag inte vill bli störd hela tiden. Samtidigt kollar jag mobilen typ hela tiden, för man är ju rädd att missa något, säger Anna, som bedömer att hon i snitt tillbringar 4–5 timmar per dag på mobilen. Hon försöker att låta bli den när hon ska sova. Ändå kan hon inte låta bli att kolla snabbt innan hon somnar, utifall att något viktigt har dykt upp.
Hon lägger ofta upp egna grejer och triggas av att få så många likes som möjligt.
– Det ger en kick. Minst hundra likes är mitt mål. Är det färre tar jag bort inlägget. Anledningen till att jag lägger upp grejer är att jag vill bli sedd och omtyckt av andra. Jag vill uppfattas som en social, rolig och härlig person. Egentligen betyder det ingenting, eftersom det inte är det riktiga livet. Men det är så alla gör.
Barnen påverkas av kändisar på sociala medier
Anna följer inga kändisar. Men visst kan hon påverkas av att se inlägg från kända profiler som exempelvis Bianca Ingrosso.
– Hon är alltid snygg. Samtidigt vet vi att hon har haft bulimi och att hon har genomgått plastikkirurgi för att se ut som hon gör. En häftig träningsvideo i flödet kan ge mig ångest när jag ligger i soffan och käkar godis i stället för att träna. Men jag kan skaka av mig känslan, säger hon och rycker på axlarna.
– Barn gör som föräldrarna gör. Jag är inte särskilt aktiv på sociala medier och följer varken bloggar, kändisar eller är på TikTok. Vi pratar mycket med varandra och jag upplever att du har ett sunt förhållande till dina skärmar, säger Marie till dottern.
Så minskar du skärmtiden
• Få koll på ditt eget skärmbeteende. Använd ”Skärmtid” i Iphone och ”Digitalt välmående” i Android (finns under Inställningar). Här kan du överskåda din skärmtid, schemalägga skärmfri tid och begränsa hur mycket du får använda olika appar och webbplatser varje dag.
• Stäng av onödiga push-notiser och ljudpling.
• Radera tidsslukande appar. Vilka behöver du egentligen? Är det nödvändigt att ha kvar Facebook om du känner att flödet är meningslöst?
• Flytta appar du vill behålla, men titta på mer sällan, bort från hemskärmen, för att höja tröskeln för slötittande.
• Lägg undan skärmarna så du inte ser dem. Inför mobilfria zoner i hemmet och ha ett mobilhotell där ni lägger undan mobilerna.
• Skaffa ett vanligt armbandsur och väckarklocka, så du inte behöver ha mobilen på dig, och med dig in i sovrummet.
Ett gemensamt intresse för alla fyra i familjen är ridning och de har bland annat varit på ridläger tillsammans. Mellandottern är inte jätteengagerad men tycker om djur och brukar därför ändå följa med. Fritidsintresset, som innebär utomhusvistelser, härliga ritter i skogen och fysiskt arbete i stallet, tror Marie är en skyddsfaktor för att inte uppslukas av skärmar.
– Grejen med nätet är att det finns något för alla, dygnet runt. Det är både bra och dåligt. Man kan lätt fastna och ägna all vaken tid åt att kolla i mobilen i stället för att gå ut och träffa vänner eller göra något annat. Det känns inte så sunt och många mår nog dåligt av det, funderar Anna.
Skärmtid gör oss dummare visar forskning
Enligt hjärnforskaren Katarina Gospic är det klarlagt att skärmtid påverkar unga hjärnor. Exempelvis psykisk ohälsa kan främjas av sociala medier. Var femte svensk tonåring lägger all sin lediga tid här och kopplingen till psykiska besvär blir allt starkare. De långvariga konsekvenserna är ännu okända.
– Men det är inte skärmarna i sig som är huvudproblemet, utan vad de tar tid ifrån. Fysisk aktivitet, sociala relationer i verkligheten eller läsning. Det blå ljuset påverkar sömnen, sociala medier kittlar uppmärksamheten och man vill bara ha mer. Det är beroendeframkallande, säger Katarina Gospic.
Hon menar att algoritmerna boxar in ungas hjärnor, det blir en manipulering av tankar, känslor och beteenden – som kan ske utan att vi märker det.
– Hjärnans frontallob, som bland annat styr konsekvenstänkande, är inte färdigutvecklad förrän i 25-årsåldern. Förenklat fungerar den som en broms till belöningssystemets gaspedal. En ung person med stort skärmanvändande har ett gasande belöningssystem samtidigt som de har en sämre förmåga att bromsa, säger Katarina Gospic.
Om vår förmåga att läsa förtvinar är det illa
Katarina GospicEn hjärnstudie från 2019 visar på mätbara funktionella och strukturella förändringar i hjärnan hos unga med hög skärmanvändning, vilket naturligtvis är allvarligt. Gospic menar att förlorad tid från läsning gör att vissa banor och kopplingar i hjärnan aldrig byggs upp som de ska. Konsekvensen kan bli att vi blir dummare på sikt.
– Läs- och skrivkunnighet är vårt sätt att mäta utbildningsnivå och vi vet att högre utbildning leder till bättre hälsa och högre inkomst. Om vår förmåga att läsa förtvinar är det illa.
Hon konstaterar att iq-nivån har ökat över tid. Men nu sjunker den som en konsekvens av vårt skärmanvändande och överflödet av information.
Katarina Gospic har tillsammans med ett AI-team utvecklat världens första AI-tonåring, Laika 13. Laika exponerades för innehåll från de mest populära sociala medierna och utvärderades därefter av Lisa Thorell, professor i utvecklingspsykologi vid Karolinska institutet.
Hon identifierade flera oroväckande symptom. Bland annat kunde man se tecken på generaliserat ångestsyndrom, depression, ätstörningar och social media disorder.
Laika avskärmade sig från skolan, fritidsaktiviteter, familj och vänner. Hon led av ångest och depression samt visade starka tecken på narcissism, aggressivitet och ätstörningar. Hennes självbild var mycket låg och hon uppvisade en misstänksamhet gentemot alla som försökte ta kontakt med henne, även de som vill erbjuda henne stöd.
Detta gör henne till en extremt ensam tonåring. Den psykiska ohälsan och hennes ovilja att erkänna problemets omfattning eller söka hjälp gör Laikas situation mycket kritisk.
Hur tar man som förälder makten över skärmanvändandet?
– Om skärmarna tar för mycket fokus från annat är det dags att sätta ner foten. Att lägga ansvaret på barnen tycker jag är fel. Det är lite som att ge dem ett paket cigaretter och säga att de inte ska röka, säger hon.
Hon menar att vill man förändra ett beteende är det klokt att börja med sig själv och föregå med gott exempel.
– Fundera över vad din skärmtid går åt till, är det nödvändigheter eller ändlöst scrollande på sociala medier? Tänk också på allt vad skärmtiden tar tid ifrån, som umgänge, rörelse och läsning. Det är svårt att ändra vanor. Men det går absolut att bryta mönstret, säger Katarina Gospic.