Marielle höll på att dö – blev äventyrare: "Det kan låta konstigt, men jag är glad över olyckan”

Marielle Enkvist, 38, har precis bryggt sin första kopp kaffe för dagen. Om hon får välja ska det helst vara kokkaffe, utomhus över öppen eld.

– Den doften är magisk, men i dag nöjer jag mig med bryggkaffe, säger hon.

Hon sätter sig vid köksbordet i sin och sambons lägenhet i Sundsvall. Här har hon bott i ett år, och stortrivs i sin nya stad. Bakom sig har hon ett liv som de senaste tio åren har varit fyllda av äventyr av alla de slag, ett liv som tagit henne till platser som lockat med spännande utmaningar. När det till slut blev dags att slå sig till ro föll valet på Sundsvall – av en anledning.

– Sundsvall är ett paradis för klättrare. Det kommer folk från hela världen hit för att klättra, berättar Marielle.

Uppväxten i Järvsö, Hälsingland, är en av anledningarna till att denna levnadsglada tjej haft äventyr som sin största drivkraft under så många år. Skogen fanns nära och som barn byggde Marielle kojor som hon övernattade i, klättrade i träd och vandrade mycket. Skogen var helt enkelt hennes lekplats.

Men det var även en bilolycka år 2010 som gav Marielle ett riktigt uppvaknande och en tankeställare. Olyckan höll på att kosta henne livet, och hon ställde sig frågan: ”Lever jag det liv jag innerst inne längtar efter?”

En insikt

Marielle försöker minnas tillbaka till dagen då hennes liv hade kunnat ta slut.

– Det är jobbigt att prata om, och jag minns inte alla detaljer. Men det var en hemsk krasch, jag fick inre blödningar, bröt ryggen och mitt skallben skars upp av bilplåten. Jag vara nära att dö …

Det tog henne ett halvår att komma tillbaka, och under denna period fick hon svaret på frågan hon ställt sig själv – nej, hon levde inte det liv hon ville leva.

– Det kan låta konstigt, men jag är glad över olyckan, eftersom den fick mig att vakna upp. Där och då insåg jag att livet är till låns och att jag ville börja göra det jag längtat efter – att utforska min inre kraft och styrka i äventyren, och inte låta min rädsla styra de val jag gör i livet.

Före olyckan bodde Marielle i ett hus i Järvsö tillsammans med sambo och katter, ett tryggt och stabilt liv utan större äventyr, utöver bergsklättring då och då i grannkommunen.

Så när hon ett halvår efter olyckan fick frågan av en vän om hon ville följa med på en surfresa till Portugal, svarade hon ja. Och hon blev fast. Hon ville mer.

– Förhållandet med min dåvarande sambo tog slut. Vi var överens, vi ville inte längre samma saker, vi ville åt olika håll i livet.

Klättring och cykling i Nya Zeeland

Marielle sålde av det hon kunde i materiella ting och sa upp sig från sitt jobb. Efter Portugal åkte hon till Australien, som kom att bli hennes hem under det följande året.

relationerÄventyraren Linda: Stadig ekonomi är inte viktigt för mig

När hon kom fram hade hon ingenstans att bo, ingen inkomst, men hon fick snabbt jobb på en juicebar, där det dessutom var enkelt att få ledigt när hon ville surfa.

– Jag fick ledigt när vågorna var snälla. Den frihet som finns på havet, att bli ett med vågorna och att ha respekt för dess kraft, är en helt fantastisk känsla. Jag kände mig stolt varje gång jag klarade av att surfa. Kraften och mäktigheten bär jag med mig hela livet, berättar Marielle.

När visumtiden gick ut åkte hon hem till Järvsö för att reda upp en del saker. Under sommaren arbetade hon i en cykelpark, ett naturområde där man kan hyra cyklar, och Marielle planerade för sin nästa långresa.

Nu var det klättring och cykling som lockade, och hon sökte visum för att åka till Nya Zeeland.

Efter reklamen: Se också: Sandra bor i sin bil – var som helst i världen

Väl på plats fick Marielle tag på en bostad via en vän, och hon jobbade i en cykelpark som sjukvårdare och med att bygga cykelleder.

Guidade turer i vildmarken

Efter ett år återvände hon till Järvsö för att ladda om batterierna. Hon återgick till jobbet i cykelparken innan hon tog ett arbete som säljare i en friluftsbutik i Stockholm.

Där stannade hon i fyra månader, och gav sig sedan av till Lofoten för att studera på Lofotens Folkhögskola. Hon fick lära sig att sätta ihop expeditioner, fotografera, göra toppturer för klättrare och mycket mer.

Efter drygt åtta månader och avslutad utbildning åkte Marielle till Ishotellet i Jukkasjärvi för att jobba som vildmarksguide. Hon ansvarade bland annat för guidade turer med skoter, och när hon var ledig passade hon på att äventyra på egen hand. Hon åkte ut på långa skidturer och klättrade i vinterlandskap.

De följande fyra åren varvade hon sin tid mellan Jukkasjärvi under vintersäsongen och Järvsö om somrarna. Hon hann även besöka Senegal, Kanada och många andra platser runt om i världen.

– Jag passade på att leva och utforska det jag ville och kunde, säger Marielle.

Pluggade till brandman på Sandö

För att ha råd med sitt äventyrslystna liv snålade Marielle under perioderna i Sverige – och hon jobbade hårt. När hon bodde i Jukkasjärvi sov hon stundtals i tält även när termometern visade minus 40 grader. Vissa perioder fick hon låna en husvagn av andra äventyrare som gett sig av på expeditioner, och hon kunde se efter ett hus under en tid då en vän åkte utomlands för att tävla med sina draghundar.

– Det fanns alltid någonstans att bo eller sova. Jag var aldrig utan bostad och att ibland sova utomhus mitt i vintern triggade mig och lärde mig att känna mig själv bra, vad kroppen klarade av och inte.

Efter fyra år bestämde sig Marielle för att satsa på att få ett fast jobb som hon kunde tänka sig att jobba med på längre sikt. För två år sedan sökte hon och kom in på brandmansutbildningen på Sandö utanför Kramfors.

– Det kändes rätt. Jag var 36 år och ville få en mer fast tillvaro. Jag hade hunnit med mycket och skaffat mig erfarenhet, konstaterar Marielle.

Hon köpte en husbil som hon bodde i under de två åren som utbildningen pågick och sökte sedan jobb på brandstationen i Sundsvall. Genom klättringen träffade hon sin nuvarande sambo, som även han nyligen hade bosatt sig i staden.

– Han var på samma nivå i livet som jag, vi ville båda stanna upp men samtidigt inte sluta att göra äventyr. Han är min själsfrände, säger Marielle.

Inte låtit sig begränsas av oro och rädsla

På frågan om Marielle någon gång under sina äventyr varit rädd kommer svaret snabbt:

– Nej, aldrig! Inför varje resa bestämde jag mig för att jag inte skulle gå runt och vara rädd hela tiden, eller oroa mig för vad som skulle kunna hända. Gör man det så begränsar man sig själv, och det skulle jag inte må bra av. Jag har inte låtit känslor som oro och rädsla stoppa mig från att leva.

Äventyren har gett Marielle ett starkt självförtroende. Hon vet att hon kan klara av kniviga situationer, lösa problem, klara värme, kyla och klara sig utan mat under längre perioder.

– Jag har lärt mig mycket om var mina gränser går, och att jag är uthållig.

De tio åren fyllda av äventyr beskriver hon som det bästa hon gjort och hon ångrar ingenting. I stället lyfter hon fram att hon blivit en tryggare, säkrare och lyckligare människa.

– Om jag inte hade gjort detta hade risken varit att jag blivit bitter och arg, och känt att jag inte gjort det jag längtat efter eller drömt om. Det hade blivit väldigt fel.

Familjen har uppmuntrat till äventyr

Ett speciellt minne som hon bär med sig från sina resor är när hon surfade och fick chansen att simma tillsammans med delfiner och valar.

– Det var mäktigt, en underbar känsla som gör mig lycklig att tänka tillbaka på, säger hon.

Hennes familj och vänner har stöttat henne under alla år, och uppmuntrat henne att åka iväg på sina äventyr. Och är det något hon gärna återkommer till, så är det hur viktigt det är att omge sig med personer som stöttar en.

– Min mamma har varit en av de som pushat mig att söka nya upplevelser, för hon har sett hur glad jag varit när jag kommit hem.

Marielles mål just nu är att njuta av livet med sin sambo i deras nya lägenhet där de har nära till stadens södra berg. Fritiden fyller hon med skidåkning och klättring.

– Jag är tacksam för livet och allt det vackra jag har runt omkring mig, säger Marielle.