Äventyraren Linda: Stadig ekonomi är inte viktigt för mig
Utåt sett levde Linda Åkerberg ett drömliv som framgångsrik rockfotograf.
– Men trots att karriären gick jättebra, mådde jag bara sämre och sämre. Jag kände mig less och deprimerad och drack mycket för att dämpa ångesten. Det blev som en ond cirkel. Till slut blev jag helt apatisk till livet, vilket inte alls var likt mig som alltid varit rastlös och driven, säger Linda.
Vändningen kom 2015, en kväll i lägenheten på Kungsholmen i Stockholm.
– Jag slentrianskrollade på Facebook när en filmtrailer, om en kvinnlig soloäventyrare, fångade mitt intresse. Först fattade jag ingenting, sedan förstod jag allt. Det var ju så jag ville leva!
Rastlösheten och nyfikenheten har funnits i både kropp och själ, ända sedan hon var barn. Linda föddes 1985, i Karlstad. Båda föräldrarna var elitspelare i handboll.
– Jag var ett ganska livfullt barn, sprallig och nyfiken. Eftersom var jag första barnet i min kusinkull fick jag mycket uppmärksamhet av mina mor- och farföräldrar. Det gav mig nog ett starkt självförtroende i grunden säger Linda.
Linda var snabb i huvudet och lärde sig läsa tidigt. I skolan fick hon hoppa upp till andra klass efter halva ettan.
Se också: Prylarna du måste packa til vandringsresan
– Jag tyckte det var kul att lära mig nya saker, men hade det trixigare med vänner.
I tvåan hade flickorna redan varsin bästis och Linda hamnade lite utanför i det sociala. Böckerna blev en tröst, i dem hittade hon andra förebilder och kompisar.
– Jag minns hur jag klättrade upp i äppelträden hemma i trädgården och läste massor av böcker på sommarlovet. Jag kände igen mig jättemycket i Ronja Rövardotter, som ropade: Hit med lite farligheter!
Linda Åkerberg om de mörka tankarna
Redan då fanns det en känsla av utanförskap och i tonåren började ett sökande.
– Jag gick igenom en massa olika stilar, från skejtare till hippie och fick höra många glåpord. Allt ifrån att jag var en hippiejävel till en nolla, säger Linda.
I högstadiet lärde hon känna ett punkgäng och kände sig hemma där. Många i gänget hade det dock tufft på olika sätt.
– Jag älskar dem verkligen av hela mitt hjärta, fortfarande, även om inte alla lever i dag. Det som räddade oss var dekadensromantiken. Vi kunde skratta åt att allt var elände, tillsammans.
Tillsammans med sina vänner åkte hon runt på musikfestivaler och tog bilder. Fotograferandet blev en passion.
– Gud, det är ju det här jag ska göra! kände jag. Ingen dag var den andra lik, det passade min rastlöshet jättebra att få vara fri, träffa fascinerande människor och dokumentera med kameran, säger Linda.
Efter många timmar i skolans mörkrum och en vidareutbildning inom fotografi fick hon chansen att jobba för de stora rocktidningarna.
– Sedan blev jag fast. Det växte mer och mer, och jag tyckte det var väldigt roligt och kreativt. Jag har aldrig drivits av pengar utan att få leva och ha kul, göra det jag älskar.
På somrarna jobbade hon på festivalerna. Resten av året åkte hon ut på olika reportage, hängde i turnébussar eller gjorde videoinspelningar. Det blev hela tiden fler jobb och allt större artister.
– Samtidigt märkte jag hur mina tyngre perioder kom allt oftare. Livet kändes så inrutat, passionen och kreativiteten försvann. Jag fick rätt mycket negativa tankar och undrade varför jag inte kände att jag passade in, trots att jag hade både vänner och ett drömjobb.
Linda Åkerberg om alkoholen
För att fly sin ångest flydde Linda in i ännu mer jobb, och ut på nattklubbarna.
– Jag kände mig tvungen att mingla på klubbarna för att få bokningar. Det ledde till ett eskalerande alkoholintag, som gav mig ännu mer ångest. Det blev en ond cirkel. Till slut tyckte jag inte att det var roligt att fotografera längre. Då förstod jag att jag måste ha hjälp. Jag gick i psykodynamisk terapi hos en kvinna under två år. Vi hade väldigt många intressanta samtal. Hon fick mig att inse att det bara är jag själv som har makten att påverka mitt liv. Ingen annan kommer att se till att jag får rätt jobb, att jag får bra betalt eller att jag gör de livsval som gör mig lycklig, säger Linda.
Den korta filmsnutten som hon såg på Facebook för sju år sen, och som blev början till ett nytt liv, var reklam för filmen Wild med Reese Witherspoon i huvudrollen.
– Wow! kände jag, och tittade igen och igen. Jag blev helt besatt av den filmen. Plötsligt förstod jag allt. Det var inte så mycket filmen i sig, utan hela grejen som huvudpersonen gjorde. Att på egen hand vandra hela Pacific Crest Trail från mexikanska gränsen till Kanada, 428 mil genom öken, djupa skogar, över höga berg och vulkaniska toppar. Jag fascinerades av att det gick att klara sig själv i naturen, överleva och bara leva på det sättet, säger Linda.
Åkte till Kalifornien och couchsurfade
Ett år senare bokade Linda en biljett till Kalifornien utan att ha en aning om vad hon skulle göra eller bo.
– Jag ”couchsurfade”, sov på främlingars soffor, eller tog in på vandrarhem och åkte tåg och buss längst med västkusten, säger Linda.
Hon hann också med några dagars vandring och två etapper på vandringsleden Pacific Crest Trail. Året därpå åkte hon tillbaka och gick hela sträckan. Den långa vandringen blev som ett uppvaknande.
Det här är Linda!
Namn: Linda Åkerberg
Ålder: 36 år
Gör: Äventyrare, fotograf och författare.
Bor: I lägenhet på Södermalm i Stockholm.
Familj: Pojkvän Tony, filmfotograf och tre bonusbarn.
Aktuell: Med boken ”Expedition Sverige” (Natur&Kultur).
Följ Linda på instagram: @wildernessstories
– Den gav mig tid att reflektera över mig själv och vad jag behöver för att vara lycklig. Jag insåg att jag måste få vara den person jag innerst inne är, och acceptera att det där med fast boende, stadig ekonomi och yrkesmässig framgång inte är viktigt för mig. Det jag behöver är att få möta varje dag med nyfikna ögon, utan att ha en aning om vad som väntar.
Kärleken till fotograferandet fick ny kraft när Linda bytte ut världsartister och de rökiga, mörka klubblokalerna mot stilla sjöar, snöklädda berg och inbjudande skogar.
– När jag vaknar i ett tält på ett berg eller vid havet känner jag mig hemma, säger Linda.
Det har blivit många äventyr sedan den där första vandringen längs med USA:s västkust. För ett par år sedan dök kärleken Tony Öien upp i hennes liv.
– Vi matchade på Tinder. Han är filmfotograf och hade skrivit att han drömde om en pickuptruck i Alaska med en husky och jag svarade med att fråga om det fanns plats för en till i den där pickupen, skrattar Linda.
Linda Åkerberg om boken ”Expedition Sverige”
Naturintresset förenade dem och Tony filmade under vissa etapper av Lindas ”Expedition Sverige”-resa.
– Egentligen hade vi planerat att åka runt i Sverige i min gamla van och göra en webbserie, men tiden räckte inte till att få finansiärer och det kliade för mycket i mina äventyrsben för att skjuta på det ett år. Då hade vi krismöte. Samtidigt trillade polletten ner – jag skulle ju göra samma sak som i USA såklart, ta mig genom landet helt för egen maskin!
Hon ritade några streck på en Sverigekarta och så var rutten satt.
– Jag skulle färdas genom att vandra, cykla eller paddla kajak.
Linda ville se om det var möjligt att få ihop det och samtidigt undersöka hur Sverige stod sig som äventyrsdestination. I boken får vi följa med Linda på hennes äventyr genom Sverige under 125 dagar. Då och då dyker Tony och de tre bonusdöttrarna upp, både på bild och i text. Med dagens teknik kan Linda och Tony ses genom videosamtal, oavsett var de befinner sig. Tiden tillsammans blir dessutom än mer speciell och värdefull.
– Jag hade nog varit en mycket sämre bonusmamma om jag inte fick min tid för mig själv. Tony låter mig vara den jag är och jag älskar honom för det. Under min resa genom landet anslöt Tony med sina tre flickor ibland. Då hade han fått i ordning lägret, gjort upp en eld och lagat mat, när jag kom fram och var hungrig. Helt underbart!
”Jag vill lära barnen att livet inte behöver vara på ett visst sätt”
När familjen anslöt, brukade Linda passa på att ta en ledig dag så de kunde göra något mysigt, en cykelutflykt eller hälsa på barnens farmor.
– Det är väldigt lyxigt att vara bonusmamma. De två yngsta tvillingflickorna är fem år och den äldsta är nio år. Alla har tyckt att det har varit kul att vara ute i naturen. När de fick sina första sovsäckar och liggunderlag blev de jättestolta: ”Min sovsäck”! ropade de. Det var en stor grej. Jag har medvetet undvikit att prata om sådant som kan vara jobbigt, som mygg eller regn. Då har det inte heller blivit något problem, säger Linda.
Hon tror att många vuxna överför sina egna rädslor eller farhågor på barnen, innan de har fått en chans att göra sina egna upplevelser.
– Något jag verkligen vill ge barnen är insikten att livet inte behöver vara på ett visst sätt. Upptäckarlusten och äventyret kan vara en del av livet, även när man är vuxen. Jag vill visa att det är helt normalt för en kvinna, och en mamma, att göra det hon brinner för och behöver för att må bra.
Om du skulle möta den där unga Linda i dag, som mådde dåligt och kände sig misslyckad, vad hade du sagt till henne då?
– Då skulle jag säga som min mormor brukade, på sin fina värmländska: ”Dâ årner sâ!” För även om det var en tuff tid, så är det på grund av allt jag gick igenom som jag är den jag är i dag. Så jag skulle verkligen inte vilja vara utan det.
Vad gör du om fem år?
– Då hoppas jag göra något som jag inte ens i min vildaste fantasi kan drömma om i dag, skrattar Linda.
Om Linda får välja …
Bok i hängmattan: ”Jorden runt på 1000 dagar” av Fredrika Ek. Väldigt spännande. Fredrika bestämde sig för att bara dra iväg och cykla jorden runt. Äventyret utmanade inte bara hennes uthållighet, utan också hennes fördomar om hur farligt det är att resa som kvinna genom olika världsdelar.
TV-serie en regnig dag: Jag tittar väldigt lite på tv. Men filmen ”Wild” (2014), som handlar om en ung kvinnas vandring längs Pacific Crest Trail gick rakt in i hjärtat och förändrade hela mitt liv. Jag lyssnar mycket på radio. ”Sommar i P1” är min absoluta favorit om jag ska ut på en längre vandring.
Godaste sommardrinken: Bella Porcile är en bartender som gör fantastiska naturdrinkar. Till exempel en Wood Sorrelito, med harsyra, rom, mint, socker, citron och mineralvatten. Kolla in hennes instagram: @mixedbybella. Annars gillar jag syrliga öl sommartid, testar gärna en ny sort varje gång!
Smultronställe i Sverige: Ark 56 är ett fantastiskt projekt i Blekinges skärgård. Det är en app man kan ladda hem och själv pussla ihop sin semester, och välja om man vill vandra, cykla eller paddla kajak. Du kan byta färdsätt vid naven. En jättebra grej. Blekinge har en vacker skärgård som inte så många känner till. (Läs mer på: ark56.se)
Min bästa sommar: När jag var liten hade jag ett fantastiskt sommarparadis. Det var min farmor och farfars sommarstuga och det var väldigt spartanskt. Det fanns inget kylskåp i huset, i stället hade de grävt en cementerad grop som de stoppade maten i. Och vi tog vatten från sjön när vi borstade tänderna. Det var så mysigt, enkelt och rofyllt. Jag minns speciellt hur jag kunde sitta med min farfar på bryggan de där vackra och stilla sommarkvällarna och titta ut över sjön och dingla med benen medan jag borstade tänderna. Farfar gick bort när jag var 13 år.
Tidslinje, viktiga årtal:
- 1985 Föddes Linda Åkerberg i Karlstad
- 2000 Började fotografera på gymnasiet
- 2004 Flyttade till Stockholm
- 2006 – 2008 Studerade på Fotoskolan i Stockholm, Yrkeslinjen för fotografi och digital bildbehandling.
- 2007 Startade eget företag som frilansfotograf.
- 2015 Åkte till USA och gick två sektioner av Pacific Crest Trail.
- 2016 Gick hela Pacific Crest Trail, 428 mil. Snöskovandring i Höga Kusten Winter Classic. Träffade Tony.
- 2017 Vandrade till Everest Base Camp, Nepal, besteg Lobuche Peak, Himalaya och besteg Mt Whitney i Sierra Nevada. Körde hundspann i Fjällräven Polar, 300 km.
- 2018 Besteg Kilimanjaro för första gången (av fyra än så länge). Tågluffade genom Europa, surfade på atlantkusten och vandrade i dolomiterna.
- 2019 Utsågs till Årets Äventyrare. Gav sig ut på äventyret Expedition Sverige. Tog sig för egen maskin genom samtliga Sveriges landskap.
- 2021 Boken ”Expedition Sverige” kom ut.