Marias praliner faller kung Carl Gustaf i smaken: ”Jag fick nypa mig i armen!”
Nu kan inte ens kung Carl XVI Gustaf motstå hennes handmålade sötsaker!
Det är varmt i köket hemma hos Maria Wennergren, 44. På spisen håller hon på att smälta choklad, och det doftar sött och gott.
– Jag är en riktig pralinnörd, säger hon med ett skratt. Just nu håller jag på att temperera chokladen. Det innebär att man värmer upp den till 45 grader. Sedan ska den ner till 27 grader innan man höjer den igen till 30 grader.
Med van hand häller hon över chokladen i en bunke innan hon torkar av händerna och slår sig ner på en stol.
Kronan på verket
Året Runt är på besök hemma hos chokladhantverkaren Maria Wennergren i Vejbystrand strax norr om Ängelholm. Härifrån köket i familjens villa driver hon sitt eget företag i sötsaksbranschen. Fem dagar i veckan tillverkas här exklusiva praliner på beställning.
– Varje pralin är unik. Det finns inte två praliner som ser exakt likadana ut eftersom jag handmålar allt, säger hon.
På ett sätt är det ett vanligt villakök vi befinner oss i, men samtidigt inte.
– När man handskas med livsmedel ställs en hel del krav och man måste gå igenom flera kontroller. Det var en hel del arbete med det, men nu är mitt kök godkänt för livsmedelstillverkning, berättar Maria.
På den stora köksöns bänk ligger förpackning efter förpackning med färdiga praliner. Där finns hennes lyxgräddbullar, chokladhjärtan, kanelbullepraliner och prinsesstårtor. Men också kronan på verket; kungapralinerna.
– Kungen måste ha gillat mina praliner, för en av hovdamerna beställde en hel kartong till slottet, berättar Maria.
Blev utbränd
Maria Wennergren är en före detta förskollärare som mer eller mindre tvingades sluta med sitt jobb och skaffa sig en ny yrkeskarriär.
Det här är Maria
Namn: Maria Wennergren
Ålder: 44 år.
Yrke: Chokladhantverkare.
Familj: Maken Calle, 45, och sönerna Viggo, 15, och Lucas, 18.
Bor: Villa i Vejbystrand.
– Det var en stor sorg för mig, berättar hon. Jag älskade verkligen mitt arbete. Jag jobbade med de minsta barnen, från ett till tre år, och i den åldern är de helt underbara.
Anledningen till att hon tvingades byta bana var att hon blev utbränd. Det yttrade sig i att hon i perioder drabbades av utmattningsdepressioner.
– Jag försökte gång på gång komma tillbaka till jobbet ändå. Jag ville inte acceptera att jag inte klarade ett arbete som jag tyckte var så oerhört roligt.
– Men till slut chef kallade in chef mig till ett möte och vi kom fram till att det var bäst att jag slutade. Det blev en livskris för mig. Jag visste inte vad jag skulle göra om jag inte kunde arbeta med barn. Men jag hade inget val, min kropp sa ifrån.
Är helt självlärd
Efter en tid började Maria fundera på vad hon skulle göra i stället. Då kom hon att tänka på att baka tårtor och andra sötsaker.
– Jag började baka när jag gick på mellanstadiet. Både mamma och farmor bakade och när jag var riktigt liten var jag hos farmor i stället för i förskolan om dagarna. Jag stod ofta bredvid henne i köket när hon bakade sju sorters kakor till kalasen.
Marias mamma var dessutom skogsmulleledare, och från tidig ålder fick Maria följa med ut i skogen och lära sig namnen på olika blommor och växter. Något hon har nytta av i dag i pralintillverkningen.
– Jag dekorerar gärna mina praliner med torkade blommor och växter från vår trädgård och från naturen.
Förutom en kort surdegsperiod har Maria hållit sig till tårtor och bakverk:
– Det var tidigare bara en hobby för mig. När min man Calle satt och tittade på ishockey på tv:n i vardagsrummet stod jag i köket och experimenterade, säger Maria och tillägger med ett skratt:
– Jag minns en kväll när jag för första gången skulle baka franska macarons. Jag slängde plåt efter plåt innan jag till slut blev nöjd.
Hon läste böcker och tittade på bakningsprogram på tv för att hela tiden utveckla sitt bakande. Resultatet fick maken och sönerna smaka på, eller så gav hon bort det.
– Jag är helt självlärd och det jag kan har jag lärt mig via nätet, böcker eller genom tv-program som Hela Sverige bakar. Det är där jag har lärt mig grunderna. Sedan har jag experimenterat och lärt mig genom mina misstag.
God smak i det lilla formatet
Det är inte mer än fyra år sedan hon började med praliner och det var det valet föll på när hon funderade på att starta eget för ett par år sedan.
– Jag tycker själv om praliner. Jag gillar god smak i det lilla formatet och att det ser vackert ut, säger Maria.
En kollega pushade henne och uppmuntrade henne att ta steget och våga satsa på ett eget företag, samtidigt som maken Calle stöttade henne.
– Jag gick en kvällskurs för att lära mig grunderna i att starta ett eget företag. Där blev jag varmt mottagen och det kändes som alla bitarna föll på plats. Sedan kompletterade jag den utbildningen med kurser i webbteknik och färglära.
– Sedan följde en lång process med att få mitt kök godkänt av livsmedelsverket. Jag har även läst en av myndighetens kurser i livsmedelsdistribution.
I april 2022 var alla förberedelser klara och företaget Marias söta i Vejbystrand kunde starta verksamheten.
– I början bakade jag även tårtor, men det slutade jag med. Jag låg vaken på nätterna och oroade mig för att de skulle sjunka ihop. Dessutom köpte mina kunder huvudsakligen praliner.
Marias kunder har även fått lära sig att utbudet av hennes praliner varierar ganska mycket. De kan inte vara säkra på att de kan köpa samma pralin till hösten som de gjorde på våren.
– Anledningen är att jag själv tröttnar snabbt och vill testa nya smaker.
Tre dagars arbete
Men några favoriter har hängt med sedan starten för drygt två år sedan. En av dem är tre sorters praliner i en liten ask som fått namnet ”Svensk fika”. En av pralinerna ser ut som en kanelbulle i miniatyr och den smakar också som en sådan.
– Innehållet i den är brynt smörkola och kanelganache, berättar Maria.
De andra två pralinerna i asken består av en semla i miniatyr och en dito prinsesstårta. Den senare smakar verkligen prinsesstårta, kan Året Runts utsände intyga.
Här finns även pralinerna som är dekorerade med torkade penséer och andra blommor, handmålade praliner med olika motiv och så lyxgräddbullarna med olika goda fyllningar av dulce de leche, choklad, päronsirap och hasselnötskrokant.
Det tar normalt tre dagar för Maria att tillverka en omgång praliner.
– Dag ett målar jag och gjuter chokladen. Andra dagen gör jag fyllningarna med olika ganacher och sedan får de torka under natten innan jag ”lockar” dem, vilket innebär att jag låser dem, det vill säga sätter fast pralinernas botten.
Fick nypa sig i armen
Hur var det då med de kungliga pralinerna? Jo, Maria fick uppdraget att tillverka praliner i samband med Carl XVI Gustafs och drottning Silvias jubileumsbesök på Halmstad slott i augusti förra året. Bakgrunden var att husföreståndaren Christoffer McNamara på Halmstad slott tidigare hade beställt Marias praliner.
– Det var ett verkligt ärofyllt uppdrag. Jag fick nypa mig i armen för att förstå att lilla jag i mitt kök i Vejbystrand skulle tillverka praliner åt kungen. Det kändes surrealistiskt, säger hon.
Det skulle vara en blå pralin dekorerad med en handmålad kungakrona, lik den som var symbol för kungens 50-årsjubileum på tronen. Den skulle också representera Halland i smakerna.
Maria gjorde en pralin av extra fin vit choklad med en fyllning av rabarber- och fläderkompott och en ganache på choklad smaksatt med några droppar Hallands fläder.
Vad kungen och drottningen tyckte om pralinerna vet Maria inte, men hon tror att de uppskattade den.
– Hovdamen som var med ville ha med sig en ask upp till Stockholm, och hon ville dessutom att en ask skickades till hovets kockar!
Mår mycket bättre idag
Maria säljer bara praliner på beställning till privatpersoner och hon skickar sina sötsaker över hela Sverige. Med tanke på vilket arbete hon lägger ner är normalpriset 22 kronor per pralin knappast något överpris.
– Ibland står jag på mässor och andra evenemang. Men jag har ingen försäljning här hemma. Det skulle inte funka.
Hon är också numera vaksam på sin kropps signaler och anpassar sitt arbete därefter.
– Jag har kvar utbrändheten i kroppen, men jag mår mycket bättre i dag. Jag kan fortfarande bli sjuk och få feber, men det sker inte så ofta längre.
Om Maria får drömma om framtiden hoppas hon kunna bygga om förrådet till en chokladverkstad så hon slipper stå i köket. Och om verksamheten går riktigt bra hoppas hon kunna anställa en medhjälpare.
– Det hade varit skönt om jag kunde släppa all städning i köket och koncentrera mig på pralintillverkningen, säger hon med ett leende.