Maria är pilot och småbarnsmamma: ”Jag älskar utsikten från mitt kontor”

Maria Pettersson behöver inte ”köpa vingar för pengarna” för att ”flyga ut över ängarna”. Den frihetskänslan får hon gratis på jobbet när hon styr sitt Boeing-plan med passagerare från London till andra platser i Europa.

Efter reklamen: Se också: 5 saker flygpersonalen stör sig på att du gör

Under kontot Pilotmaria har hon gjort sig ett namn på Instagram. Där får man som läsare och betraktare ta del av hennes vardag som pilot och småbarnsmamma. Där lägger hon ut personliga bilder på sig själv, sin vardag, de platser hon får se världen över och förstås lilla pärlan Alice. Där bevisar hon att det går att ha barn, vara en god förälder och vid sidan av det göra karriär. Men Maria vill inte beskrivas som ”ensamstående” även om hon lever singelliv med sin dotter.

– Jag vänder mig lite mot att kallas för ensamstående mamma. Jag och Alices pappa Tomas hjälps åt, även om jag har Alice den mesta tiden, 80 procent ungefär.

Det har bara blivit så, förklarar Maria.

– Jag är ledig mer än vad hennes pappa är. Han har också många hobbyer han tycker om att syssla med. Min hobby är numera Alice.

Mormor backar upp

För att få vardagen att fungera ser Maria till att ha backup om arbetspasset tar sin början redan i gryningen.

– Förskolan öppnar först klockan sju på morgonen och någon nattförskola finns inte här i England, så ibland tar Alice pappa Tomas vid, andra gånger reser min mamma hit från Göteborg. Jag skickar henne mitt schema varje månad.

De har även en barnvakt som kan, vill och orkar ställa upp och ta hand om Alice på udda tider eller helger vid behov.

– Ska jag åka hemifrån vid fyra på morgonen för att hinna i tid till flygplatsen så lägger jag mig tidigt, redan när min dotter ska sova vid åtta på kvällen. Jag drar för gardiner och persienner och har öronproppar vid behov. Det kan bli ganska slitsamt om det är flera tidiga dagar i rad det handlar om, konstaterar Maria.

– Innan jag fick barn kunde jag återhämta mig på ett annat vis, nu har jag en två- åring som vill ut och leka om dagarna, oavsett om jag är trött eller inte …

Maria Pettersson

Bor: Chelmsford i grevskapet Essex i England med pendlingsavstånd till London. Är född och uppvuxen i Göteborg.

Ålder: 38 år.

Familj: Alice, två år.

Gör: Pilot.

Följ: @pilotmaria

Arbetspassen varierar

Antingen är hon hemma vid 15 eller så börjar hon då.

– Jag har tur med mitt schema och jobbar fem dagar i rad, sedan har jag ledigt i fyra dagar. Jag är väldigt sällan borta en hel dag. Och övernattar heller aldrig på annan ort när jag jobbar. Så jag får gott om tid med Alice, hon kommer alltid först i mitt liv.

Att få barn förändrar livet totalt, tycker Maria som njuter av att få uppleva tillvarons alla nyanser genom dotterns ögon nu:

– Jag får se Alices lycka i saker vi vuxna för länge sedan börjat ta för givna. Som när hon upptäcker nya smaker hon tycker om, när vi gör något kul tillsammans och glädjen i hennes ögon när hon öppnar en present. Det är underbart att se och det får mig att uppskatta livet ännu mer.

Dottern associerar redan flygplan med sin mamma. Kan peka på dem och säga ”mamma”. Säkert med spirande stolthet då hennes mamma ju är en pionjär som bryter ny mark genom att ha valt ett icke-traditionellt yrke som kvinna.

resorAnn cyklade till Nya Zeeland – och mötte den stora kärleken

Maria är aldrig rädd när hon flyger

Maria skulle, om hon ska vara ärlig, hellre bo i Sverige och flyga ut i Europa härifrån.

– Men eftersom Alices pappa bor i England, så blir vi kvar här.

Maria svarar pedagogiskt och med humor på frågor som en flygneurotisk person kan ha. Som om hon som pilot någonsin är rädd när planet hamnar i ett oväder eller turbulens, eller större luftgropar då det kan kännas som att planet är i fritt fall.

– Jag är inte flygrädd alls. Jag vet hur säkert det är att flyga och hur liten risken är för att något ska gå fel under en resa, lugnar hon.

Hon är fast besluten och fullt övertygad om att hon alltid ska komma hem från jobbet vid arbetsdagens slut.

– Jag tror flygrädsla till stor del handlar om okunskap, säger Maria.

Men hon har också förståelse för att människor i allmänhet förstås inte kan veta lika mycket om hur ett flygplan fungerar som en pilot gör. Efter 13 år i yrket, kan Maria fortfarande anfallas av känslor av typen, ”wow, vad häftigt”. Till exempel när hon känner kraften i motorerna när det 75 ton tunga planet accelererar innan det lyfter från startbanan.

– Och vid en jättefin soluppgång eller solnedgång känner jag tacksamhet för att min arbetsplats erbjuder en sådan fin utsikt från mitt ”kontor”.

Det är en mansdominerad bransch

Maria arbetar som styrman och instruktör på ett lågprisbolag och funderar kring de fördomar man som resenär kan ha om billigare bolag.

– Säkerheten är inte sämre hos oss än hos andra dyrare bolag, plus att vi har nya flygplan i vår ”flotta”.

Maria var 23 år när hon vågade tänka tanken att hon som kvinna skulle kunna satsa på en karriär inom det kommersiella flyget:

– Jag är ju inte som stereotypen av en flygkapten: Det vill säga en man med gråsilvrigt hår och tjock mustasch, beskriver hon.

Nu är Maria del av den statistik som säger att nästan sex procent av världens kommersiella piloter av flygplan eller helikopter är kvinnor. Trots mansdominansen inom yrket anser Maria att hon får respekt från såväl kollegor som passagerare. Hon tycker inte att hon blir diskriminerad som mindre kunnig eller inte lika duktig bara för att hon är kvinna.

– Jag tror att det underlättar lite att jag enbart flyger inom Europa. Här har vi kommit lite längre i synsättet att även kvinnor kan ha mansdominerade yrken. Och passagerarna brukar tycka det är roligt med en kvinnlig pilot.

Medan beslutet om det framtida yrkesvalet växte fram, provade sig Maria fram som man ju gör som ung vuxen och bestämde sig för att studera under en period:

– Jag pluggade psykologi på universitetet, jag tycker det är fascinerande hur människohjärnan fungerar och att vi är så olika, jag skulle gärna ta upp de studierna igen. I utländsk press har Maria uppmärksammats och kallats för ”The blond bombshell”. Man kan tycka att beskrivningen ”det blonda bombnedslaget” känns förlegad och också lite förminskande:

– Det var för sex år sedan jag blev kallad just det, säger Maria.

– Då var jag blondare och mer vältränad. Epitetet ”blont bombnedslag” är inget jag identifierar mig med.

Hon väljer ändå att se det som en komplimang i stället för något förnedrande.

– Jag tror inte det var illa menat, själv hade jag hellre fått komplimanger för andra saker än utseendet. Det finaste någon skulle kunna säga till mig är att jag är en bra mamma.

5 snabba frågor till Maria

Angående flygsäkerhet, det händer ju ändå att passagerarplan störtar...

– Flygolyckor, när de händer, blir väldigt omskriva. Många drabbas och ofta flera nationaliteter vilket skapar rubriker i flera länder. Statistiskt sett är flyget fortfarande det säkraste sättet att transporteras på. Bilolyckor händer dagligen, ändå sätter vi oss i bilen och kör, säger Maria.

resorFamiljen seglade jorden runt i fyra år: ”Nu har vi klivit i land för gott”

Dina tankar kring flyg kontra miljöskam? Flyg är ju inte okontroversiellt i dessa klimatkamp-tider?

– Jag förstår att många har åsikter kring detta, men tror att flyget är här för att stanna. Människan har liksom vant sig med bekvämligheten att kunna ta sig från A till B fort. Det forskas mycket på hur man kan göra flyget mer miljövänligt. Några exempel är fler direktflyg och mer bränslesnåla flygplan. Det finns mycket annat man kan göra också för en bättre miljö. Själv äter jag inte kött, undviker korta turer med bilen samt källsorterar.

Har du arbetat med något annat än som pilot?

– Jag har jobbat som städare, vikarie inom skola och förskola, i kiosk, varit servitris, bartender och barchef, säkerhetskontrollant på en flygplats och schemaläggare för ett annat flygbolag.

Några högtflygande planer inför framtiden?

– Jag vill jättegärna släppa en barnbok som jag har filat på ett tag nu. En dag kommer den ut, bara tiden som skall räcka till nu.

Vad var det med pilotutbildningen som lockade?

– Efter gymnasiet ”backpackade” jag mycket. Reste långt och länge med endast en ryggsäck. När det kom till att välja yrke ville jag göra karriär inom något där jag kunde fortsätta resa och se världen.