Maria och Nazuk: ”En upplevelse att vara med i Bäst i köket”

När benen var så blåslagna att Maria Turdieva, 47, inte kunde vara barbent på somrarna växte hatet mot föräldrarna som slog henne. Då växte också vissheten om att hon aldrig skulle låta någon göra så mot hennes egna barn. Ingen skulle få ta sig rätten att begå våld mot hennes barn!

– I efterhand förstår jag att min egen mamma inte visste något annat. Hon hade själv blivit misshandlad genom hela livet, berättar Maria.

Maria växte upp i Kazakstan med föräldrar som var uigurer. Föräldrarna skildes när hon var tre år gammal och pappan försvann då ur deras liv. I familjen brukades våld istället för samtal, och levnadsförhållandena var enkla.

– När mamma och pappa skildes minns jag att de bråkade om vem som skulle få ta min storebror. Mig brydde sig ingen om, och känslan av att vara oönskad har följt mig genom livet. Det slutade med att pappa kidnappade min bror. Det var mammas största sorg, säger Maria.

Grät inombords

Hon minns hur mamman köpte presenter till sonen. Dessa fick Maria leverera till sin bror, när hon hälsade på hemma hos pappans nya familj.

– Där möttes jag av en hånfull och elak stymor. ”Jaså, nu kommer kossan!” sa hon till mig, och när jag blivit åtta år kallade hon mig för hora. Hon klagade på allt som jag gjorde. Härmade hur jag pratade och hur jag åt. Jag var ledsen, men höll gråten inom mig. Jag ville så förtvivlat gärna bli älskad, säger Maria.

relationerLaleh var ”postorderbrud”: Jag flydde till friheten

Hon berättar att hennes mamma också slog henne, vilket fick henne att många gånger i hemlighet önska att mamman skulle dö.

– Hon kunde slå mig över munnen så att jag inte ens klarade av att äta, minns Maria. Då ville hon mata mig, och förnedringen var total för mig.

Marias mamma dog av hjärnblödning

När Maria var 13 år gammal dog hennes mamma av en hjärnblödning. Kanske berodde den på att modern genom åren, både i barndomen och senare av Marias pappa, blivit utsatt för misshandel.

– Jag stöttade henne nedför trapporna till ambulansen. Hon hade då en treårig son och var dessutom höggravid. Både hon och bebisen dog och jag blev som en mor för min lillebror. Hans pappa försvann under ett helt år. Jag kämpade på med skola, restaurangjobb och skötsel av min lillebror. Efter ett år hämtades min bror av sin pappa. Då var jag så ledsen och blev helt ensam i världen, berättar Maria.

Se också: Claudia Galli om sin medverkan i "Sveriges Mästerkock V.I.P"

Efter reklamen: Claudia Galli i Sveriges mästerkock VIP: "Jag lagade falafel till tre på natten"

Men plötsligt dök okända släktingar upp. Det var Marias faster och hennes familj, som sa att de nu skulle ta hand om Maria. De flyttade in i lägenheten och livet tog en ny vändning.

– Ett nytt kapitel av helvetet i mitt liv tog vid. Fasters familj slog mig och tog allt jag ägde. Det slutade med att jag lämnade dem och istället hamnade på gatan. Rektorn på min skola såg att jag sov i trappuppgångar och lät mig sova hos henne. Jag övertalades att gå tillbaka hem. Men så fort jag var hemma igen fortsatte misshandeln, men nu blev den min räddning, förklarar Maria.

Hon berättar att en granne som hört henne skrika stoppade misshandeln och larmade ambulans.

– När polisen skulle förhöra mig lovade jag min faster att jag inte skulle berätta om misshandeln ifall de lämnade lägenheten och aldrig kom tillbaka.

Maria berättar att hon trots allt hade mycket skinn på näsan och lyckades få tillbaka sina tillgångar. Hon var bara tonåring, men klarade sig tack vare jobbet på en restaurang.

Lämnade sin man

Maria träffade sedan en man och fick två flickor tillsammans med honom. Ipara, 28, och Nazuk, 27. Hon hade längtat efter barn och en egen familj, men äktenskapet var inte bra, och Maria blev snabbt ensam med sina barn.

– När jag kom hem från BB efter att jag fött min andra flicka var lilla Ipara som förbytt. Hon, som alltid varit glad och lättsam, var nu grinig och motsträvig. Jag vet inte vad pappan hade gjort, men det avgjorde saken. Jag lämnade honom, säger Maria.

Döttrarna Ipara och Nazuk betydde allt för Maria. Hon ville skydda dem från våld och fattigdom. Ingen skulle få göra dem illa.

När klassklyftorna i Kazakstan växte och hon såg hur fattiga småflickor sålde sina kroppar på gatan bestämde hon sig för att försöka fly därifrån med sina barn. På vinst och förlust bytte hon sin lägenhet mot flygbiljetter.

– Jag hade hört att Sverige var ett paradis, men när vi kom hit hamnade vi i ett transitläger där andra flyktingar tipsade om att låtsas att barnen var apatiska. Jag sa aldrig! Jag hade kommit hit för att ge mina barn, som då var fem och fyra år gamla, ett BÄTTRE liv. Jag skulle aldrig göra något som skadade dem. Ville de inte ha oss här fick vi väl åka vidare, säger Maria.

I transitlägret träffade Maria en man från Afghanistan, de blev ett par och flyttade tillsammans till Norrbotten. Maria och barnen fick uppehållstillstånd när hon väntade dottern Frida, 18. Ganska snart föddes också sonen David, 17.

– Men jag skilde mig när de små var tre och ett år gamla. Jag tolererade inte att man höjde rösten åt barnen. Sedan dess har jag tagit hand om alla mina barn helt själv, förklarar Maria.

Hon säger att hennes traumatiska barndom kom i kapp henne när hon själv var i 30-årsåldern.

– Jag fick ont i kroppen, i hjärtat och fick samtalsstöd hos en kurator. Mina barn fick också ta del av vad jag hade upplevt och jag minns att Nazuk grät när jag berättade om min barndom. Hon förstod inte hur man kunde behandla barn så som jag hade blivit behandlad.

Se också: 5 saker du kanske inte visste om Tareq Taylor

Efter reklamen: 5 saker du inte visste om Tareq Taylor

Fostrade sina barn på egen hand

Maria har fostrat sina barn på egen hand och de har en tajt relation. Dottern Ipara bor med man och barn i närheten, dottern Frida och sonen David bor ännu hemma och dottern Nazuk bor på gångavstånd från sin mamma. De pratar med varandra varje dag och träffas flera gånger i veckan.

– Vi har alltid stått varandra nära. När vi var små sov jag, min syster Ipara och mamma tillsammans och jag minns hur mamma berättade om livet i Kazakstan. Vi grät och vi skrattade. Jag beundrar mamma för hennes styrka och för allt hon har gjort för oss, säger dottern Nazuk.

Maria säger att hennes enda mål i livet har varit att ge barnen ett bättre liv.

– Min största rädsla var att jag skulle misslyckas som mamma, att mina barn också skulle önska att jag var död. Jag ville vara en bra förebild för dem. Nu när jag har blivit mormor och ser hur fin Ipara är med sin bebis Milla påminns jag om alla fina stunder jag har haft med mina barn, berättar Maria.

Maria säger att hon och barnen alltid haft mycket kärlek, men lite pengar. Flickorna bidrog till hushållskassan så fort de kunde börja sommarjobba.

– Nazuk och Ipara har alltid varit måna om att köpa nya kläder till sina småsyskon. Vi har klarat oss bra, vi har ju haft varandra, säger Maria.

Familjen samlas ofta hemma hos Maria. De älskar att laga mat tillsammans och det uiguriska köket är en favorit. Maria minns ännu hur hungern ofta värkte i magen som barn. Det är något som hennes egna barn aldrig har behövt uppleva. Nu njuter de istället av att umgås kring den traditionella kokkonsten från hemlandet.

– Det är mat som tar många timmar att tillaga. Vi hjälps åt, umgås och har jätteroligt tillsammans, säger Nazuk som har ett matlagningsintresse utöver det vanliga.

Hon lagar mat från grunden varenda dag och lägger tid på att maten även ska vara vacker. Den andra mars startade hon instagramkontot Vilse i kladdkakan. Den första bilden föreställer ett matbord som dignar av olika rätter, med texten: ” Lite så här ser ofta våra familjemiddagar ut. Jag och mamma ska alltid laga något litet, och det slutar ofta i ett fullproppat bord med lite av varje!”

– Mamma har också alltid lagat mat från grunden. När jag kom hem från skolan doftade det gott av hemlagad mat. Ordet lagom finns inte för oss, skrattar Nazuk och konstaterar att hennes mamma har gett henne allt, även kunskaperna i köket.

tvNytt matlagningsprogram med Tareq Taylor – Vem är bäst i köket?

Kärleken till mat, och den starka livsberättelsen, tog mor och dotter hela vägen till SVT-programmet – Bäst i köket. Där medverkade även Nazuks bror David. Och familjen vann tävlingen!

– Det var en fantastisk upplevelse att få vara med om inspelningarna och att träffa kända kockar som vi ser upp till. De visade sig också vara fantastiska människor, säger Nazuk, som själv drömmer om att en dag jobba som matkreatör.

Att mamma Maria är stolt över dottern Nazuk och de andra barnen är det ingen tvekan om.

– Barnen är min rikedom. Jag ser på dem idag att jag lyckades med det som var min högsta önskan och det viktigaste för mig. Att ge dem ett bra liv.