Laleh var ”postorderbrud”: Jag flydde till friheten

Doften av färska örter och kryddor var förföriska och Laleh Maghonaki ville inte lämna sin mammas sida i köket. Hon var nio år gammal och dofterna gjorde henne lycklig. Redan då fick hon lära sig att röra i grytorna. Det var en förtrollad värld för den unga flickan, som växte upp i en stor familj i södra Iran. Uppväxten var kärleksfull och trygg. Sedan kom revolutionen och kriget och Laleh fick lära sig att springa för sitt liv.

– Jag fick tidigt vänja mig vid att springa snabbt, snabbt till skolan. Ett bombanfall kunde komma när som helst och jag kunde aldrig vara säker på att komma hem helskinnad efter skoldagen. Vännerna dog när bomberna föll och flera gånger tvingades vi lämna vårt hem, hals över huvud, säger Laleh, 54.

Redan som 12-åring arbetade hon på fältsjukhus och hon lärde sig att stoppa blödningar, att sätta droppnålar i patienternas handryggar och att ge sprutor. Alla som kunde fick hjälpa till med att rädda liv. Samtidigt gick Laleh i skolan.

Hon hade lätt för att lära, var duktig i skolan och bestämde sig för att bli läkare.

– Så småningom kom jag in på det bästa universitetet i Iran, men myndigheterna stoppade mig. Det räckte inte med bra betyg, du måste vara en regimanhängare också. Jag fick inte utbilda mig, eftersom jag inte var bokstavstroende religiös. Jag vägrade bära heltäckande kläder och jag var regimkritisk. Även om jag var det i hemlighet, för att överleva, så var jag övervakad och registrerad.

Laleh fick inte plugga eller jobba

Hon fick varken plugga eller jobba. Livet var begränsat och när en bekant till familjen presenterade en framtida make för Laleh kändes erbjudandet som en möjlighet.

– Jag fick se ett fotografi på kvinnans bror som bodde i Sverige. Han såg helt okej ut, var ungefär i min ålder och jag fick veta att han studerade. Mina mostrar och fastrar hade också blivit bortgifta i arrangerade äktenskap och det var väldigt vanligt. Eftersom jag som flicka inte hade någon framtid i Iran såg jag ingen annan utväg än att säga okej till att bli en ”postorderbrud”, säger Laleh och berättar att många män flydde från Iran under 1980-talet och de kunde aldrig återvända för att finna sig en fru.

Eftersom de flesta ville gifta sig med en landsmaninna friade de på detta sätt och fick på så vis en fru skickad till sig i Sverige. Laleh var 19 år när hon beställdes och sattes på flyget till Sverige, där hon skulle gifta sig med den iranske mannen som bodde i Falun.

– I samband med att jag reste åkte runt 10 andra kvinnor i min omgivning också iväg för att ingå arrangerade äktenskap. Det var jättevanligt, säger Laleh och berättar att hon slängde sin slöja i en sopkorg på en flygplats, så fort hon kom utanför landet.

– Det var en befrielse! Jag hade arbets- och studieförbud i Iran, för att jag inte var tillräckligt religiös och att prata med en pojke jag inte kände kunde medföra piskrapp. Jag hade inget liv och jag flydde till friheten. Att kasta slöjan var en del av det.

Greps av gränspolis när hon kom till Sverige

När Laleh landade i Sverige blev ingenting som hon hade föreställt sig. Istället för att mötas av sin blivande man blev hon gripen av gränspolisen. Laleh blev så rädd att hon svimmade, och flyttades till sjukhus.

– Jag förklarade att min man väntade på mig i ankomsthallen, men vi var ju inte gifta ännu så polisen tog mig till förhör. Jag berättade som det var, att jag var en politiskt aktiv regimmotståndare och ständigt övervakad i mitt hemland. Om jag avslöjades kunde jag bli avrättad. Jag fick stanna i Sverige på grund av förföljelsen i mitt hemland.

När Laleh äntligen fick träffa sin blivande man visste hon på en gång att det var ett stort misstag.

– Det var en chock att möta honom, han var inte alls den jag hade föreställt mig och det fanns absolut ingen attraktion mellan oss. Jag tänkte ”Oh, my God, vad har jag gjort?!” Men jag visste att jag måste ge äktenskapet en chans. Kanske skulle kärleken växa fram?

Gifte sig och bet ihop

Laleh gifte sig med mannen men mådde hela tiden dåligt. Hon bet ihop och kämpade men efter två år gick det inte längre.

– Han var aldrig dum med mig, men det vara bara så fel. Vi var som vatten och olja. Jag var aktiv, driven och social. Han var tillbakadragen. Jag jobbade i en förskola och utbildade mig till tolk. Men hemma var jag fruktansvärt olycklig och även om det var ett svårt steg sa jag till slut att jag ville skiljas.

Laleh berättar att kvinnor i Iran bara får begära skilsmässa om mannen är narkoman eller gör något annat allvarligt fel, men nu var hon i Sverige!

– Han ville inte skiljas, men jag höll på att kvävas och grät mig till sömns varje kväll. Det blev en uppslitande skilsmässa, säger Laleh och berättar att hon trots allt snabbt tog sig vidare i livet.

När hon hamnade på IS:s dödslista var hennes enda utväg att tillsammans med sin lilla dotter lämna landet.

relationerShamima tvingades fly från hemlandet: ”Mina vänner halshöggs på väg till jobbet”

Förälskad i Sverige

Hon var inte kär i sin man, men desto mer förälskad i sitt nya hemland. Hon hade tagit sig in i samhället, hade lärt sig svenska och lärde känna svenskar.

– I början var det vissa saker som inte var helt självklara för mig, som mörkret, kylan, att ”mysa” hemma för sig själv och att alla var helt tysta på bussen. Man pratade inte med varandra. Men jag vande mig och hade så många framtidsplaner.

Se också: Irene lämnade sina barn för att hitta sig själv

Efter reklamen: Irene lämnade sina barn för att hitta sig själv

Drömmen om att bli läkare brann fortfarande inom henne och parallellt med sitt jobb som tolk pluggade Laleh till undersköterska. Hon fick jobb på lasarettet i Falun, men efter en tid släppte hon läkardrömmen. Laleh gick istället en starta eget kurs och drog igång en egen tolkbyrå.

– I den vevan träffade jag också en ny man, och jag flyttade till honom i Uppsala.

Tillsammans fick de barnen David, 21 och Arvid, 18 år. Laleh hade Pedram, 30, sen förut. Livet rullade på och Lalehs engagemang för integrationsfrågor växte.

– Jag har träffat hundratals kvinnor som flyttat till Sverige genom arrangerade äktenskap. En del har klarat sig fint. Andra lever i ren misär, isolerade från omgivningen med misshandlande makar. Kvinnor som kommer hit är väldigt utsatta om de hamnar snett. De kan inte språket, har inget kontaktnät och är helt beroende av sin man. De skäms över sin situation.

Laleh har i många år engagerat sig i kvinnoföreningar och när hon får höra talas om arrangerade äktenskap avråder hon från det.

samhälleSara sa upp sig – för att skapa nyttigare godis

Växlade spår med sitt matlagninsintresse

Med tiden växlade hon om till att jobba med marknadsföring och integration och började bygga broar mellan kulturerna med hjälp av sitt matlagningsintresse – och de där förföriska dofterna av örter och kryddor som löpt som en röd tråd genom hennes liv.

– Jag engagerade mig bland annat i ungdomar och föreläste i skolor. Samtidigt som eleverna fick lära sig att laga persisk mat pratade vi om varför så många iranier kommit till Sverige. De fick lära sig om kriget och kampen för mänskliga rättigheter. Hemma i Iran hade vi alltid samlats kring maten och jag upptäckte att maten bryter isen, man får igång bra diskussioner.

Laleh berättar om hjärtevärmande kommentarer från ungdomar som ska åka hem och ”impa” på mamma och pappa med sina nya matlagningskunskaper.

Hennes egen pappa, som kom med nyfångad fisk till köket hemma i Iran, och mamman - som lärde henne kökets hemligheter, fick Laleh återse först tio år efter att hon lämnat sitt hemland.

– Jag kan aldrig åka tillbaka till Iran igen, men mina föräldrar hälsade på hos mig och det var en stor glädje att träffas igen. De hade accepterat min skilsmässa och mitt liv, mina föräldrar var inte bokstavstrogna muslimer. Tyvärr var det den enda gången vi träffades igen. Nu är de döda.

Lalehs sju syskon bor utspridda runtom i världen, och de håller tät telefonkontakt med varandra. Men inte heller dem har Laleh träffat sedan deras vägar skildes åt för mer än 30 år sedan.

– Nu har jag bott längre tid i Sverige än i Iran och jag längtar enormt mycket efter att träffa syskon och syskonbarn. Att få prata mitt modersmål och att återse min barndoms gator och lekplatser, men jag har förlikat mig med att det inte är möjligt. Ibland åker jag till länder som påminner om Iran för att få uppleva känslan från barndomen igen.

Laleh var med i Sveriges Mästerkock 2011

När det kommer till matlagningen så mixar Laleh gärna det bästa ur persisk och svensk kokkonst och hon har medverkat i en rad TV- och radioprogram med sin matlagning. 2011 var hon bland annat med i Sveriges mästerkock.

Lalehs egen favoriträtt är Drottninggryta, som också var Farah Dibas favoritmat.

– Det är en auberginegryta som man äter med ett gott ris. Vi äter ofta Drottninggryta hemma hos oss, säger Laleh och berättar att hon gläds åt att yngste sonen David, 18, ärvt henne matlagningsintresse.

Han bjuder ofta hem vänner på mat som han själv tillagat.

– De möts genom maten, precis som vi gjort i generationer före honom världen över. Vi människor är i grund och botten väldigt lika. Visst finns det kulturella skillnader, men vi har samma behov och samma känslor. Och de flesta av oss älskar god mat!

Läs mer om Laleh på hennes hemsida.