Annika: Vår mamma återförenades med sin ungdomskärlek – vid 70 års ålder
Det vi inte hade räknat med var att hon vid 70 års ålder hade hittat sitt livs kärlek.
Jag och mina syskon blev glatt överraskade när vår mamma för drygt tio år sedan berättade att det fanns en person hon ville att vi skulle träffa. Hon hade varit änka i nästan tre år och precis fyllt 70.
Vi märkte direkt på henne att det var något särskilt på gång, men vad det var skulle vi inte få veta förrän hon samlade oss alla till en familjemiddag. Vi antog att hon hade skaffat sig en ny vän, men vad vi inte visste var att det var inget mindre än hennes livs kärlek vi skulle få träffa den kvällen.
Mamma och pappa hade levt tillsammans i ett långt och ganska olyckligt äktenskap. De var alldeles för olika, och anledningen till att de överhuvudtaget gifte sig en gång i tiden handlade mer om moral än om kärlek.
Vår mamma hade aldrig berättat hela historien, men utifrån de fragment som hade sipprat fram genom åren förstod vi att hon av någon anledning inte hade kunnat få sin ungdomskärlek.
Hon hade sökt tröst hos vår far, som då arbetade på grannens gård. Kort därefter blev mamma gravid. De gifte sig och fick ytterligare tre barn. De hade som sagt aldrig varit lyckliga, men de tog hand om varandra och höll ihop tills vår far gick bort.
Återförenades med sin ungdomskärlek: ”Älskat honom hela mitt liv”
Tre år senare var vi så inbjudna till familjemiddagen där vi presenterades för Gunnar.
– Den här mannen har jag älskat i hela mitt liv, sa vår mamma uppriktigt, samtidigt som hon höll hårt i hans arm och såg lycklig ut.
Hon var gråhårig och rynkig, men hade en ung, förälskad flickas blick. Hon var förtrollande att se på. Gunnar såg lite blyg ut där han stod, men samtidigt väldigt glad och trevlig, så det var inte svårt att direkt fatta tycke för honom.
Den kvällen fick vi veta varför de inte hade fått varandra i ungdomen. När Gunnar var 20 blev han skickad till Kanada för att hjälpa sin farbror som hade blivit allvarligt sjuk strax efter att ha startat en stor maskinstation där.
Ingen hade räknat med att han skulle stanna längre än högst ett halvår, men efter att farbrodern gått bort övertalade hans änka Gunnar att stanna ett tag till. Hon hade lovat honom att hon skulle hitta någon annan som kunde driva maskinstationen vidare.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Gunnar hade aldrig glömt vår mamma
Men tiden gick, ett år blev två, och då hade Gunnar hunnit gifta sig och få två söner. Nu hade hans fru dött och sönerna hade tagit över verksamheten, som genom åren hade vuxit sig ganska stor.
Gunnar hade dock aldrig glömt vår mamma. Efter att ha tagit mod till sig hade han lyckats hitta hennes adress och hört av sig. De hade börjat brevväxla, och efter ett år bestämde sig Gunnar för att säga farväl till Kanada och resa tillbaka hem till Sverige.
– Och nu tänker vi gifta oss! sa vår mamma plötsligt.
Hon såg sig så förskräckt omkring att ingen av oss kunde låta bli att skratta. Då höjde min storebror Jörgen sitt glas.
– Grattis till er båda två.
Vi andra stämde genast in, för vi önskade alla att vår fina mamma skulle få uppleva den äkta kärleken.
Vår relation med Gunnar i dag – efter mammas död
De fick åtta år tillsammans, de lyckligaste åtta åren i deras liv. Men sedan blev mamma tyvärr sjuk. Gunnar vårdade och tog hand om henne in i det sista. Natten hon dog satt han i timmar och höll hennes hand, medan min syster Tove och jag fixade med allt omkring.
– Sov gott, lilla ängel, viskade han vid ett tillfälle, och då förstod vi att det var över.
Tove och jag brast i gråt, men inte Gunnar. I stället hämtade han ett ljus som han satte på nattduksbordet och tände för mamma. Sedan öppnade han fönstret på glänt så att hennes själ kunde flyga ut. Allt var tyst och stilla.
Gunnar lämnade sin egen familj i Kanada för att återvända hem och gifta sig med vår mamma, och därför sviker vi honom inte nu heller.
Han är en väldigt viktig del av vår historia, för han var den som gjorde vår mamma lycklig. Vi kommer att ta hand om honom till den dag då han inte längre är med oss. Det har han verkligen förtjänat.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]