Lotta har inte ”livets efterrätt”: ”Jag längtar efter barnbarn”

Efter reklamen: Se också: Birgitta har tolv barn: ”Det finns alltid någon att dela glädjen med”

Hennes yrkesliv har handlat – och handlar – mycket om att stötta och peppa barn och unga. Som skolkurator, som förebyggare när det gäller självmord, som stödperson. Lotta Halvardsson Ekdahl, 56, har alltid varit barnkär och fick tidigt en dotter och en son, som i dag är vuxna. Men ännu har det inte blivit några barnbarn.

Hon beskriver det som en dubbel känsla.

– De flesta av mina vänner har fått barnbarn, och samtidigt som jag gläds med dem finns det en smärta i det eftersom jag inte har några för egen del.

Vänner blir mor- och farföräldrar

Efter 50 kan det bli mycket prat om ”livets efterrätt”, och många uppslukas av att bli farmor eller mormor. Flödena i sociala medier fylls av bilder från umgänget med små sötnosar på semestrar och högtider.

Hur bär man sig då åt om man inte kan delta i denna barnbarnsvurm? Det kan vara svårt.

– Jag har syskon och nära vänner som jag kan prata med om det här, men jag går inte direkt ut till andra och visar att jag känner en saknad. Att få barnbarn är en lycka och man ska inte behöva smyga eller hålla igen den glädjen. Jag kan berätta för mina vänner att jag är glad för deras skull, trots att det samtidigt är tufft för mig, säger Lotta.

– Då säger de att de kanske inte ska dela så många bilder på sina barnbarn, men då tycker jag ”Jo, gör det, för jag gläds med er och det är jättehärligt att se”. Jag vill bara så gärna ha det så jag också.

Pratar om längtan med dottern ibland

Barnbarnslängtan är dessvärre ett problem som är svårt, för att inte säga omöjligt, att lösa själv. Det är ju helt upp till barnen, om man har några.

Lotta och hennes man har en 37-årig son som efter en förlossningsskada har fått neurologiska skador, så för honom har det inte blivit några barn. Dottern Lovisa är 36 år, jobbar som socionom och har ingen längtan efter att bli mamma, i alla fall inte just nu.

Är det okej att prata med sina vuxna barn om att man hoppas att de ska skaffa barn?

– Det är en bra och viktig fråga. Lovisa och jag har pratat om det ibland, och hon vet vad jag känner, att det finns en längtan och att jag är väldigt barnkär. Men det är inget vi diskuterar ofta – hon ska inte behöva bära på mina känslor. Det är självklart hennes beslut. Hon kan säga: OM jag skulle få barn skulle du bli den bästa mormorn! Då blir jag jätteglad. Vi har väldigt fin kontakt.

Viktigt att finnas där i vardagen för barnbarnet

Lotta har en bild av hur hon skulle vara som mormor eller farmor.

– En som får barnen att känna att de är fantastiska, underbara och oersättliga. Vi skulle göra mycket bus. Jag tycker att det är viktigt med humor, att ha roligt ihop. Jag skulle stimulera dem kreativt på olika sätt, och försöka stötta dem att bli den de vill vara med allt vad det innebär.

relationerHär bor tre generationer på samma gård: ”Ger livskvalitet”

Hon fortsätter:

– Sedan skulle jag gärna vilja finnas där i vardagen. Liksom ”Kan du hämta på förskolan på onsdag?” ”Javisst, inga problem!” Bara det här lilla vardagliga att fråga om hur det har varit i dag i skolan ...

Hon ser det som att det skulle vara avsevärd skillnad mot att ha egna barn. Först och främst att slippa hela ansvaret, och bara kunna göra en massa mysigt ihop.

– Det jag längtar efter nu när jag blivit så mycket äldre och omvärderat saker är att jag skulle vilja ha någon att ge härliga minnen. Läsa saga, gå i skogen, plocka blåbär … få se hur ett barn reagerar när det får se ett kosläpp första gången, uppleva alla de här fantastiska sakerna som en barndom kan innehålla. Mina barn fick inga påkostade saker, men mycket kärlek och upplevelser med djur och natur. Sådant skulle jag vilja ge barn nu.

Söker på Facebook för att bli extramormor

I hennes släkt finns inte heller en massa barn som hon kan umgås med – tvärtom. De är tre systrar som alla blev mammor tidigt, men ingen av dem har barnbarn.

När människor kommer upp i en viss ålder, och framför allt blir pensionärer, kan det bli mycket fokus på denna ”livets efterrätt”. Lotta har lärt sig att hantera det.

– Ibland har jag dragit mig undan från situationer där jag förstår att det kommer att vara mycket fokus på barnbarn, att folk tar med barnbarnen och gör saker med dem. Jag är jätteglad för deras skull, men jag själv väljer att ta ett steg tillbaka från sådant, som jippon med fiskdamm och aktiviteter för barn.

Att hjälpa människor som behöver det är en mission för Lotta. Den viljan har hon fått efter sin kärleksfulle pappa. Och nu har hon insett att hennes saknad efter barnbarn kan kombineras just med att stödja andra. Det upptäckte hon när hon gick in på Facebook och hittade grupper där familjer söker extra mor- och farföräldrar till sina barn.

– Jag trodde nog att det fanns många som jag, som saknar barnbarn, och det finns det. Men vad jag inte visste var att det finns så många som saknar mor- eller farföräldrar! Många bor ju 80 mil från varandra eller har inte kontakt mellan generationerna av andra skäl.

relationerAnette om svåra sorgen: ”Jag bröt ihop när barnen flyttade”

Lotta skrev en liten annons och har nu kontakt med flera. Med största sannolikhet kommer hon att lyckas knyta band till icke-biologiska barnbarn på det sättet.

– Jag vill gärna ha ett par som jag känner är som mina barnbarn, men i övrigt tänker jag också på barnfamiljer som kanske vill komma ut till oss på landet. Vi har massa lekgrejer, studsmatta, hundar … jag vill inte stänga dörren för något sätt att träffas. Allt måste inte vara på ett visst sätt.

Det finns också de som tycker att deras vuxna barn har för många krav på att de ska passa barnbarnen i tid och otid. Vad tänker du när du hör det resonemanget?

– Det är lite provocerande. Barn är ju skatter! Vad kan vara viktigare eller mer värdefullt om man har barnbarn än att vara med dem?