Lena: Min mors händer var missbildade men kärleksfulla

Min mammas födelseår var 1952, och hon var ovanligt liten till växten och mätte bara 151 centimeter. Dessutom var hennes händer små och krokiga, och hon saknade ett finger på ena handen och två på den andra.

Även mammas fötter var små och krokiga, men hon hade fortfarande alla tio tår. Att köpa skor var alltid ett problem för henne, men hon hade aldrig problem med att hålla balansen.

Min mammas missbildade händer klarade dock det mesta – det var hon som bytte blöjor och gav mig nappflaska när jag kom till världen 1978, och det var hennes händer som torkade bort mina tårar och gav mig uppmuntrande klappar på kinden.

relationerCecilia: Mina så kallade väninnor tog all min energi

Föddes för tidigt

Min mamma var en bra mamma, utåtriktad och glad. När jag blev gammal nog att märka skillnaden mellan min mammas och andra mödrars händer, så frågade jag henne om det.

Mamma tog upp mig i sitt knä och förklarade att hon hade fötts hela tre månader för tidigt. Min farmor hade bara varit gravid i vecka 27 när hon fick sammandragningar.

– Och det hände nog för att min ettåriga storasyster trampade på min mammas mage medan jag låg där inne, sa mamma.

– Men jag klarade ju mig ändå!

Det var kanske inte den enda anledningen till att min mamma föddes så tidigt, men där och då var jag nöjd med förklaringen. Som vuxen har jag sett det som lite av ett mirakel att min mamma överlevde, för hos de som föds så tidigt är lungorna inte färdigutvecklade och de är ofta så små att de inte heller klarar av att äta själva.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Under hela sitt yrkesverksamma liv arbetade min mamma i en verkstad, och hon var extremt samvetsgrann. Hon lagade mat till sig själv och pappa, städade och handlade och gjorde allt annat. På många sätt uppfattade jag henne som den starkaste av mina föräldrar.

Tyvärr drabbades mamma av olika hälsoutmaningar när hon var i 50-årsåldern. En av gångerna som hon var inlagd på sjukhus pratade jag i telefon med en sköterska som frågade om mamma behövde några speciella bestick.

Jag svarade att mamma bara åt med vanlig kniv och gaffel som alla andra.För fyra år sedan stannade mammas hjärta, och hon dog vid 67 års ålder. Jag saknar henne fortfarande och ser ofta hennes händer för mitt inre när jag tänker på henne. De må ha varit missbildade, men de var alltid kärleksfulla och varma.