Birgitta: Vi blev vänner tack vare våra barnbarn
Min dotter Anna var 40 år när hon blev gravid och skulle göra mig till mormor för första gången. Jag hade gått i pension från mitt jobb som förskollärare och såg fram emot att få träffa mitt barnbarn.
När Leo kom till världen följde jag hans liv och utveckling med stort intresse. Under tiden då Anna var föräldraledig fanns jag där för att hjälpa henne nästan varje dag. Hon tyckte mycket om sin mammagrupp där hon träffade tre andra kvinnor som, likt henne, hade blivit mammor lite senare i livet. Deras egna mammor hade gått i pension, precis som jag, och var mycket engagerade i sina nya barnbarn.
När Annas föräldraledighet var slut var Leo omkring ett år och skulle börja i förskolan. Vid den tiden hade kvinnorna i mammagruppen kommit på den geniala idén att vi fyra pensionerade mormödrar ju skulle kunna ha en mormorsgrupp.
Våra vuxna döttrar ordnade den första träffen, där vi fick möjlighet att hälsa på varandra och träffa de små guldklimparna. Mötet gick så bra att vi bestämde oss för att fortsätta träffas och turas om att ses hemma hos varandra, med våra barnbarn.
Lärde känna varandra bättre
Vi kände inte varandra speciellt bra men hade hittat något gemensamt i våra barn, och de små kände sig trygga i vårt sällskap. Bara att skåda Leo tillsammans med de andra tre små barnen var en helt ny upplevelse, det var något annat än när jag var ensam med honom. Här fick jag på verkligen upp ögonen för hans personlighet och se hur han interagerade med andra barn.
När vi hade lagt barnen för att sova i barnvagnarna, slog vi oss ner för att dricka en välförtjänt kopp kaffe, och på det sättet lärde vi känna varandra bättre.
I dag när Leo är två år har han fortfarande en dag i veckan ledig då han är med mig. Om vädret tillåter träffas vi gärna tillsammans med våra barnbarn i barnvagnarna. Ibland går vi till lekparken eller till skogen. Vi har också varit i badhuset flera gånger, där vi ligger i barnbassängen och njuter av att få vara med de små. Det är härligt att kunna dela dessa stunder med varandra.
Än så länge är vi överens om att fortsätta träffas, tills barnbarnen inte står ut med oss längre. När den tiden kommer lär vi dock fortsätta att träffas – utan barnbarn.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]