Frida: Svärmor stal alltid hela ­uppmärksamheten

Efter reklamen: Se också: Introvertas guide – så gör vi för att orka med fester under högtiderna

Redan på vår andra dejt varnade min man Kristian mig om sin mamma Birgitta.

– Tänk på den mest pinsamma och klumpiga person du känner och kombinera det med ett högljutt skratt. Det är min mamma, sa han, och jag tänkte att det kanske inte kunde vara så illa.

Men det var det faktiskt. Trots det besatt Birgitta en del charm, vilket räddade henne från de flesta situationer med äran och anseendet intakt. Jag kunde inte låta bli att tycka om henne, även om hon ibland gick över gränsen lite för ofta.

Som när hon slog läger på sjukhuset medan jag födde hennes barnbarn, Sofia. Jag fick inte en enda stund av lugn och till slut fick Kristian uppdraget att skicka hem henne igen.

Blev genast irriterad

När Sofia fyllde ett år ordnade vi en stor fest för familj och vänner. Jag hade gått lite överstyr med ballonger, flaggor och annan dekoration, och jag hade köpt en vansinnigt dyr tårta från en konditor. Den hade flera ­lager och var dekorerad med marsipanblommor och allt möjligt krafs.

Sofia brydde sig inte särskilt mycket om allt ståhej. Hon satt på Kristians arm och var bedårande, tills det knackade högt på dörren. Jag visste direkt att farmor hade kommit. Hon anlände med sina vanliga stora gester, och alla skulle få se vad hon hade med sig. Det var en gigantisk tårta med extra allt – och ­Sofia var helt ­förtrollad av den.

Jag blev genast irriterad eftersom jag redan hade sett till att det fanns tårta, och kunde inte Birgitta åtminstone ha informerat mig i förväg att hon skulle ha med sig en?

Det kändes som om hon helt hade tagit över kalaset, och kanske var det bara jag som var bortskämd men det gjorde mig ledsen. Jag hade verkligen ansträngt mig för att göra Sofias dag helt ­perfekt, och plötsligt kände jag mig otillräcklig.

relationerSara: Jag har tagit avstånd från min mamma

Ville inte starta en konflikt

Dagen gick och jag beslutade mig för att inte säga något till min svärmor, eftersom hon ju som vanligt hade haft de bästa avsikterna. Jag visste att hon bara ville visa hur mycket hon älskade Sofia. Hon var inte alls medveten om att jag kände mig överkörd.

Jag klagade lite för ­Kristian om det när vi gick och la oss på kvällen, men när han erbjöd sig att prata med sin mamma om det backade jag ändå. Det var ju inte världens undergång att Sofia hade en farmor som köpte ­extra tårta.

Jag uppskattade verkligen Birgitta och ville verkligen inte starta en konflikt, men på något sätt var jag tvungen att på ett kärleksfullt sätt visa henne att hon skulle hålla sig borta från mina områden.

Några dagar senare hade jag klurat ut en genialisk plan, om jag själv får säga det. Jag pratade med Kristian om det och han var helt med på den. Så när Birgitta tre veckor ­senare firade sin 65-årsdag med grillbuffé i trädgården hade jag en liten överraskning i rockärmen.

Ombytta roller

De andra gästerna hade redan anlänt när vi gick uppför Birgittas uppfart. Kristian bar på Sofia och jag bar på två stora fat täckta med ungsfolie. Jag var lite spänd över hur min svärmor skulle reagera, och när hon dök upp vid ingången till trädgården kunde jag genast se förvirringen i hennes ögon. Hon hade ju sagt att hon inte önskade sig något, så vad var det jag ­släpade med mig?

– Det är laxrullader, sa jag och kramade Birgitta.

Jag hann se en antydan till irritation i hennes blick innan poletten äntligen trillade ner.

– Åh, vad pinsamt jag är! sa hon och sänkte blicken ett ögonblick innan hon brast ut i skratt. Självklart ska vi ha laxrullader, sa hon sedan och ­kramade mig igen.Förlåt om jag stal showen när jag tog med mig tårtan till Sofias kalas, sa hon sedan, och jag njöt ärligt talat av att se henne smaka på sin egen medicin.

Rollerna hade bytts, för nu hade jag överraskat henne.

Det var uppfriskande, och efteråt gick vi över till de ­andra gästerna och åt både grillmat och laxrullader. Det var en överraskande bra kombination, men jag tror ändå att det är sista gången jag ­behöver göra en sådan grej. Sedan den dagen har ­Birgitta respekterat mina gränser, och det uppskattar jag.