Läsarberättelse: Svägerskan ljög om min bror
Pelle och Lena hade bott ihop i tre år. Min bror hade haft otur med kärleken och hade en del struliga förhållanden bakom sig. Det här var första gången som han levt med någon så länge.
När de träffades blev han både jättekär och lättad – han var så glad över att äntligen fått träffa den rätta. Att hon hade en dotter sedan tidigare hade han inga som helst problem med. Tvärtom trivdes han riktigt bra med familjelivet, han hade inte längre något behov av att hänga ute på krogen med sina kompisar.
– Det här ger vardagen en helt annan mening, sa han.
Det värmde i hjärtat att få se min bror så lycklig. Jag hoppades att de snart skulle skaffa barn tillsammans, jag var helt säker på att de skulle leva ihop i resten av sina liv.
Fick en chock
Under åren som följde träffades vi regelbundet. De var alltid med på födelsedagskalas och andra evenemang i släkten. Lena och hennes dotter Elise var alltid så trevliga, pratsamma och glada. Det märktes att Pelle var stolt över sin lilla familj.
Jag såg aldrig några tecken på problem. Ändå är jag en av dem som känner min bror bäst. Men det är möjligt att jag var så säker på att de var lyckliga att det kanske bidrog till att jag var blind för det som egentligen pågick. Dessutom fanns det en problematik där som jag inte hade någon kunskap om – jag hade nog inte kunnat tolka tecknen rätt även om jag sett dem.
De hade varit tillsammans i tre år när jag fick en riktig chock. Lena kom förbi och vi drack kaffe ute i trädgården. Hon verkade ur balans och jag frågade om något var fel. Då började hon plötsligt gråta.
– Förlåt, sa hon. Men det har varit så mycket. Jag vet inte hur jag ska orka med det här längre…
Och så började hon berätta om min bror och deras förhållande. Om hur han tappade humöret, var kränkande och elak, gjorde Elise ledsen, fick dem båda att gå som på äggskal för att inte reta upp honom.
– Han har ju inte haft det så lätt, med er pappa och allt…
Jag satt tyst, chockad och förtvivlad. Jag kunde bara inte tro det jag fått höra.
Pappa var sjuk
Det hon beskrev var så likt hur vår pappa betett sig. Pelle måste ha färgats djupare av uppväxten än jag förstått. Var detta anledningen till att alla hans tidigare förhållanden hade tagit slut så fort? Hade han alltid behandlat sina flickvänner illa?
– Han tar medicin nu och jag hoppas det blir bättre…
Mina föräldrar hade haft ett intensivt äktenskap som blivit alltmer obalanserat och våldsamt. När jag som vuxen såg tillbaka på min barndom insåg jag att pappa nog alltid varit lite paranoid, men över tiden förvärrades problemen och han blev till slut diagnosticerad som schizofren.
Han medicinerades och var intagen på kliniker i omgångar, innan han sorgligt nog tog sitt liv. Då var jag 17 år och Pelle 15. Jag hade inte velat tro att pappas problem kunde vara ärftliga, samtidigt hade jag alltid burit på en rädsla för just detta.
Lena fick mig att lova att inte säga något till Pelle och jag lovade att hon alltid kunde vända sig till mig om hon behövde hjälp och stöttning.
Ville ha råd
Några månader senare kom Pelle hem till mig. Han verkade bedrövad och ville prata och få råd.
– Jag tror att jag måste lämna Lena, sa han. Jag står snart inte ut med det här längre.
Jag trodde att det var sjukdomen eller medicinerna som talade.
– Men det menar du inte, Pelle, sa jag. Jag vet ju hur kär du är, och hur bra hon är för dig.
Han ryckte till och såg plötsligt väldigt arg ut. Jag kunde inte låta bli att bli rädd – jag hade många minnen av pappas utbrott.
– Bra för mig? fnös han. Då vet du ingenting, kära syster. Hon är den falskaste, mest manipulativa människa jag någonsin har mött.
Han började prata om hur dåligt han mådde av deras relation, hur hon fick honom att ifrågasätta sig själv och känna sig som en förlorare. Han påstod att hennes trevlighet var en fasad och att hon bara brydde sig om sig själv.
Jag bestämde mig för att vara ärlig.
– Pelle, jag vet om dina problem, sa jag. Jag vill hjälpa dig på alla sätt jag kan.
Han verkade först helt perplex, men när han förstod att jag hade pratat med Lena stirrade han på mig och ville veta vad hon hade sagt. När jag berättat bara satt han där och skakade på huvudet.
– Hon är inte klok, sa han. Hon är verkligen inte riktigt klok.
Och så fick jag veta sanningen.
Mådde dåligt
Medicinen som min bror tog var insomningstabletter. Han stod på gränsen till depression med symtom på utbrändhet. Han hade fått tabletter för att kunna sova.
Anledningen till att han mådde dåligt var förhållandet. Han menade att Lena i verkligheten var tvärtemot den älskvärda person vi alla lärt känna. Det hon påstått om min bror stämde i stället in på hur hon själv betedde sig. Nu stod han inte ut längre. Han behövde prata med någon och hade valt mig – och jag hade trott att han var psykiskt sjuk.
För mig var det svårt att lägga allt det där bakom mig – att någon kunde ljuga som Lena hade gjort, och att min bror i det utsatta läget fick uppleva att jag till en början stod på hennes sida. Jag hade ju faktiskt trott på hennes historia. Vem tror att någon ljuger om något sådant?!
Fasaden rämnade
Men min bror var ärlig. I dag är jag helt säker på den saken. Han lämnade nämligen Lena, och då visade hon sitt rätta ansikte. När hon inte längre hade något att vinna på att spela sin roll rämnade fasaden och därunder fanns en väldigt obehaglig och otrevlig människa. Hon är definitivt inte frisk.
Pelle pratade med en terapeut och informerade socialen om Elises utsatta situation. Om det har lett till något vet vi inte.
I dag mår min bror bra igen, och vi är verkligen så tacksamma för att de inte skaffade barn ihop!
/ Charlotte
Foto: Shutterstock/TT (Obs! Bilden är arrangerad)
