Annie: Hunden avslöjade pappas hemlighet
Hur skulle det kännas utan?
År 2019 somnade mina föräldrars underbara labrador Bruno in, och därefter tvivlade de för första gången under sitt långa äktenskap på om de skulle skaffa en ny hund. De hade kommit upp i åren, och ingen av dem var helt frisk längre.
Trots det saknade de verkligen sällskapet av en fyrbent vän i sitt hem. Alla deras tidigare hundar hade de haft från valp, och de hade älskat var och en högt. I deras nuvarande situation vågade de dock inte ta på sig ansvaret med en valp, och det fanns också risk att en ny hund skulle överleva dem.
Genom sitt arbete kom min man i kontakt med ett äldre bondpar som skulle flytta från sin stora gård. De hade en vuxen labrador vid namn Jesper. I bondehuset fick Jesper bara vistas i vedrummet, och även om köksdörren stod öppen korsade han aldrig tröskeln. Jespers ägare hade ingen möjlighet att ta med honom till sitt nya hem, och min man föreslog därför att mina föräldrar kunde överta Jesper.
Blev bortskämt med uppmärksamhet
Efter noggrant övervägande kom min mor och far fram till att de och Jesper nog skulle kunna få några trevliga år tillsammans. Jesper flyttade in hos mina föräldrar, och det krävdes mycket övertalning för att få honom att gå in i köket. Senare presenterade de vardagsrummet och resten av huset för honom rum för rum. De tre blev mycket glada i varandra, och Jesper blev ordentligt bortskämd med uppmärksamhet.
Varje dag tog min mor en lång promenad med Jesper, och han gick alltid fint bredvid henne utan att dra i kopplet eller reagera nämnvärt på andra hundar. Min far hade blivit lite osäker på benen, men när han fick en rullator började han också promenera med Jesper. Det verkade passa hunden utmärkt att gå bredvid rullatorn, och de två kunde vara borta i timmar.
Nu promenerade min mor bara ibland med Jesper, men när det hände noterade hon att han helt otypiskt drog lite i kopplet och viftade övertalande varje gång de nådde ingången till koloniträdgårdsföreningen. Det förundrade henne att den så väluppfostrade hunden plötsligt hade sin egen åsikt om vart promenaden skulle gå.
Verkade känna männen
En dag lät hon Jesper få sin vilja igenom, så de gick in i koloniträdgårdarna. Här styrde hunden henne säkert längs koloniträdgårdens små vägar mot en specifik kolonistuga. I trädgården framför huset satt en grupp äldre män som blev mycket glada när de fick syn på Jesper.
De kallade på honom, och han viftade och verkade glad att se dem, som om han kände dem. Männen delade ut både klappar och godis till honom. Det stod kall öl på trädgårdsbordet, och nu insåg min mor att pappas och Jespers mycket långa promenader kanske inte var så långa ändå. De gick bara till koloniträdgårdarna, där Jesper hade fått nya vänner, och där min far hade njutit av en öl tillsammans med gamla bekanta bland stadens invånare. Under större delen av sitt arbetsliv hade han faktiskt drivit en butik på stadens huvudgata och kände alla och envar i området.
När mamma kom hem retade hon pappa med att Jesper hade avslöjat hans hemlighet. Lyckligtvis påverkade det inte deras goda förhållande.
Ett par år senare drabbades mina föräldrar tyvärr av allvarlig sjukdom. Till deras sorg kunde de inte längre ta hand om Jesper, så vad skulle hända med honom? Som en tillfällig lösning placerades han på ett bra hundpensionat. Det var dyrt, men Jesper förtjänade det bästa, och det fick han också. Hundpensionatets ägare hade nämligen en vuxen son med fru och barn, och de föll för den väluppfostrade hunden.
Familjen tog emot Jesper, och mina föräldrar var lättade över att deras underbara hund fick ett bra och kärleksfullt hem. I dag är min mor och far borta, men så vitt jag vet lever deras sista hund fortfarande i högsta välmående tillsammans med sin nya familj.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]