Ayla: Pappa är min favoritkock
När jag växte upp var det mamma som stod för matlagningen. Men när hon och pappa gick i pension hände något. Mamma hade många intressen och inga problem att sysselsätta sig, men pappa visste inte hur han skulle fördriva tiden.
Efter att ha mött en bekant som börjat på en matlagningskurs för seniorer bestämde han sig för att göra detsamma. Efter det tog han över vid kastrullerna. Han letade nya recept via nätet och experimenterade vilt. Pappa hade funnit en ny hobby och mamma var glad över att slippa stå i köket.
Matlagning var ingenting pappa fick lära sig i skolan. På den tiden var det bara flickorna som fick lära sig att laga mat. Pojkarna ansågs inte ha användning av det och fick i stället lära sig att såga ut bitar i trä, hyvla och sandpappra dem jämna och foga samma till en fågelholk. Detta i kombination med att han jobbade mycket gjorde att han överlät matlagningen åt min mamma.
Pappas paradrätt är boeuf bourguignon
Numera har pappa passerat 75 och mamma lever inte längre. Men matlagningen har fortsatt vara viktig för honom. Han och några kompisar brukar ses en gång i månaden och laga mat tillsammans. Då lagar de trerätters och det blir alltid en liten kaka till kaffet. Det är en fröjd att hälsa på när han har haft ”gubbarna” på besök. Då finns det alltid delikata rester.
Pappas kulinariska äventyr har även inspirerat mig i köket. Och när jag för första gången jag lagade mat till min nyfunna kärlek Daniel lagade jag en av pappas paradrätter: boeuf bourguignon. Hans recept såklart. Daniel hummade nöjt när han smakade grytan – och efter att ha ätit upp tackade han glatt ja till en extra portion.
Har du gått på matlagningskurs i hemlighet?
Daniel är inte så förtjust i att laga mat utan köper gärna halvfabrikat. Däremot är han en väldigt tacksam middagsgäst och han berömmer ofta min matlagning.
– Du är världens bästa kock, brukar han säga och krama om mig.
När vi flyttade ihop var det föga förvånande jag som tog ansvar för maten. Men en dag fick jag en förfrågan som gjorde att vårt upplägg inte längre fungerade. När min vän som drev kafé plötsligt stod utan medhjälpare så erbjöd jag mig att hjälpa till.
Och det blev som det brukar bli. Saker och ting tar längre tid och mer kraft än man tror. Om vi skulle få någon mat måste Daniel ta över ansvaret.
Daniel började plötsligt avancera
Inledningsvis blev det mycket färdiga köttbullar, panerad fisk eller fryspizza. Men en dag när jag kom hem hade han överraskande nog lagat köttfärssås med spagetti. Det smakade gott av örter, vin och tomat.
– Wow, vad har hänt? Har du gått på matlagningskurs i hemlighet eller? sa jag med sås i mungipan.
Daniel log hemlighetsfullt.
– Jag bestämde mig för att ta hjälp av en fantastisk kock. Din pappa.
Daniel berättade att han stött på pappa av en slump på stan och att han då berättat att ”gubbamiddagarna” hade runnit ut i sanden. Han saknade att laga mat ihop med andra.
– Vill du lära mig att laga mat, dristade sig Daniel att fråga.
Pappa hade lyst upp och sagt ja direkt.
– Kom hem till mig i på lördag när Johanna jobbar så ska jag lära dig att laga mat. Vi börjar med köttfärssås. Det vet jag att Johanna älskar.
På den vägen var det. Varannan lördag när jag jobbar sticker Daniel hem till pappa och lagar mat. Nu när jag vet kan jag önska vad Daniel ska få lära sig. I morgon ska han laga sin version av grytan som jag bjöd honom på första gången vi åt hemma hos mig, boeuf bourguignon. Som jag längtar.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]