Harriet: Jag kände mig övervakad av mina grannar

Efter reklamen: Se också: Ida och Inka trotsar åldersskillnaden – är världens bästa grannar

Jag var glad och stolt när jag för ett par år sedan flyttade in i det första huset som jag ägde helt själv. Då var jag 52 år och singel. Mitt nya hus var ett mindre hus från 1971, och tomten bara 600 kvadratmeter eftersom kvarteret hade varit kolonilotter från början. Det passade mig fint med en överskådlig trädgård, och även om jag hade grannar på tre sidor så var trädgårdarna tätt uppvuxna så att jag ändå kunde räkna med att få lite privatliv.

Dessvärre hade jag fel. Grannarna till höger och vänster var yrkesaktiva och upptagna människor. Annat var det med det pensionerade paret vars bakre trädgård låg mittemot min. De var alltid hemma, och eftersom jag som sjuksköterska jobbar skift, så var jag också ofta hemma dagtid. Då ville jag gärna påta i trädgården bakom huset eller sitta på terrassen, men så fort jag gick ut så dök den äldre mannen upp vid staketet mellan våra tomter.

Vi hälsade alltid kort på varandra och han verkade inte vilja prata. Det var detsamma när jag hade gäster. Om vi gick ut i trädgården dök antingen mannen eller hans fru omgående upp för att ta sig en titt.

relationerLaura: Min granne smygtittade på mig genom staketet

Skaffade ett larm

Efter ett år hade övervakningen börjat irritera mig. En dag pratade jag med en återinflyttad i grannskapet, som berättade att den tidigare ägaren av mitt hus hade haft inbrott året innan. Tjuven hade tagit sig in genom dörren på baksidan av huset, och det äldre paret hade upptäckt honom och slagit larm. Efter det hade det äldre äkta paret inte kunna sluta prata om den spännande händelsen.

Det fick mig att tänka att de antingen hoppades på, eller var rädda för, att det skulle hända igen. Jag hade redan övervägt att skaffa larm, och nu gjorde jag slag i saken.

När larmet var installerat knackade jag på hos det gamla paret och berättade för dem om larmet.

– Om ni går i samma tankar kan ni få de tre första månaderna gratis, sa jag och gav dem en folder från larmföretaget. Det är så skönt att jag aldrig mer behöver vara rädd för att få inbrott.

Det äldre paret var dock inte intresserade, och jag gick hem till mig igen. Larmet är jag fortsatt glad för, men det bästa med det är att det äldre paret uppenbarligen inte längre kan se någon mening med att hålla koll på vad som händer i min trädgård längre. Nu kan jag vara där utan att någon spionerar på mig.