Lästips: Relationsproblem Vänner för livet Vår familj Föräldraskap Att leva med missbruk

Laura: ”Min granne smygtittade på mig genom staketet”

22 okt, 2024
author Anonym läsarberättelse
Anonym läsarberättelse
En medelålders man kikar fram mellan buskar och grenar.
Foto: Shutterstock/TT
Varje gång jag gick bort till planket hörde jag honom andas på andra sidan, den nya grannen.
Men han svarade mig aldrig.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons
Se också: Så beskär du trädgårdshortensia på rätt sättBrand logo
Se också: Så beskär du trädgårdshortensia på rätt sätt

De senaste 20 åren har jag bott i villa, och även om husen ligger tätt och tomterna är små, älskade jag både huset, trädgården och grannskapet. Under åren som gick växte trädgårdarna upp. Både till höger och till vänster fanns det ett mindre vackert plank, som i alla fall bitvis var täckt av buskar och träd.

Under 2019 var det flera saker som förändrades. Dels flyttade vårt yngsta barn hemifrån, dels gick barnens pappa och jag skilda vägar, och dessutom fick vi nya grannar på ena sidan. Det var ett par i pensionsålder, där kvinnan led av gikt och därför sällan var utomhus. Det var dock mannen desto oftare, men det tog ett tag innan jag insåg att det var ett problem.

Jag köpte ut min exman från huset, vilket jag hade råd med tack vare mitt välbetalda heltidsjobb. Det var jag glad för, och jag bestämde mig för att inleda mitt nya liv med att klippa ner och rensa ur buskaget ­intill planket på båda sidor. Jag ville också plantera ­någon fin marktäckare, så det var en hel del ogräs som skulle bort. Jag sprang fram och tillbaka med skottkärran och diverse trädgårdsredskap på min fritid.

Kikade genom brädorna

Det dröjde inte länge förrän jag upptäckte att så snart jag påbörjade trädgårdsarbetet intill planket mot mina nya grannar, så dök mannen upp och spanade på mig. Jag kunde se honom mellan de gamla brädorna, men han ­ville inte prata med mig.

Han stod och gömde sig tätt mot planket, och där blev han stående länge, även om jag tog mod till mig och frågade:

Annons

– Är det någon där? Kan du vara snäll och sluta med det där?

Något svar fick jag aldrig, och jag vet faktiskt inte om det gjorde det hela ännu mer spännande för honom. Jag misstänkte tyvärr att jag ­visste precis vad det var han pysslade med när han stod där. Det kändes väldigt ­obehagligt.

Dagen till ära var Ivar iklädd en tajt, kortärmad t-shirt

En dag berättade jag för mina kollegor om problemet.

– Gudarna vet om han hade uppfört sig på samma sätt om min exman fortfarande hade bott där? funderade jag under fikarasten.

En av mina kollegor är det hårt arbetande muskelknippet Ivar, som precis som många andra unga människor hade mängder av tatueringar på sina svällande armar. På jobbet döljer han dem under en långärmad skjorta. Han har aldrig gjort någon hemlighet av att han är tillsammans med en annan man.

Nu böjde sig den fina människan över bordet och frågade om jag inte kunde bjuda på en kopp kaffe någon dag, för kanske kunde hans närvaro sätta stopp för grannens förehavanden.

Visade sina muskler

Så bestämde vi det. Ivar skulle dyka upp en lördag kl 15, en kvart innan jag gick till planket och började bearbeta jorden under buskarna med en handräfsa.

Inte många minuter senare kunde jag se grannen mellan brädorna, och där stod han kvar när Ivar kom runt huset och fram till mig. Dagen till ära var Ivar iklädd en tajt, kortärmad t-shirt, så att alla hans tatueringar och muskler verkligen kom till sin rätt.

– Hej på dig, Vivi, hälsade han högljutt. Vilken härlig trädgård! Men jag håller med dig om att grannarna är ­väldigt närgångna. Om det någonsin blir ett problem, så säger du bara till mig, ok?

– Tusen tack, svarade jag, och fick bita mig i läppen för att inte börja skratta, för på andra sidan planket hade grannen fått väldigt bråttom därifrån.

Ivar och jag drack kaffe på terrassen i en timme, och när jag gav honom en kram ­hejdå, så sa han att han gärna skulle komma förbi igenom om det blev nödvändigt.

Min kära kollega kommer alltid att vara välkommen hos mig, men sedan den dagen har grannen slutat med att stå och gömma sig på andra sidan planket när jag arbetar där. Och jag njuter av att kunna röra mig fritt i min trädgård.

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]

Annons