Cecilia: Jag blev stalkad av en klasskamrat – i flera år

Vi gick i samma klass i låg- och mellanstadiet, jag och Kalle. Men Kalle och jag hade aldrig varit kompisar, jag hade faktiskt knappt skänkt honom en tanke under åren som gick efter det.

I skolan var han den tystlåtna typen som inte märktes av. Det var ingen som var dum mot honom, men Kalle hade inte så många kompisar. Han var lite speciell, en kuf skulle jag nog beskriva honom som. När vi började i högstadiet och senare i gymnasiet gick jag och Kalle i samma skolor, men båda var stora skolor och vi gick i olika klasser så man sågs i princip aldrig.

Efter reklamen: Se också: Kändisar som fått hantera riktigt galna stalkers

Men strax efter studenten fick jag syn på honom. Han cyklade förbi mig medan jag väntade på bussen och jag hann tänka ”där var Kalle”, inte något mer än så.

Han sa att han var kär

Bara några dagar senare hade jag många missade samtal på min telefon medan jag haft den avstängd när jag jobbade. Alla från ett nummer jag inte kände igen. Personen i fråga hade också spelat in flera meddelanden där hen inte sa något utan det lät mest en massa bakgrundsljud. Jag trodde att det helt enkelt var en fickringning.

Så fel jag hade. Senare samma dag ringde det igen från samma nummer. Jag svarade.

– Hej det är Kalle Andersson, du kanske inte kommer ihåg mig, men vi gick i samma klass i låg- och mellanstadiet?

Jag svarade glatt att jag visst kom ihåg honom och ställde några artiga frågor om vad han gjorde nu för tiden. Efter en stund, när han ännu inte berättat sitt ärende, frågade jag honom varför han ringde mig.

Det blev först tyst i luren, sedan stakade han sig och sa:

– Jag ville bara berätta att jag är kär i dig ...

Då trodde jag att det var någon som skojade. Jag lade på, men det fortsatte bara att ringa frenetiskt. Till slut svarade jag och förklarade att jag inte var kär i honom. Dessutom hade jag ju pojkvän, vilket jag också framförde. Där och då trodde jag att det skulle vara det sista jag skulle höra ifrån Kalle, men så blev det inte.

relationerLäsarberättelse: Efter skilsmässan ville jag aldrig mer ha sex

Han började ringa på nätterna

Det började ringa runt tretiden på nätterna. Många samtal i rad. Jag satte telefonen på ljudlöst och hoppades på att det skulle gå över. När det inte gjorde det bad jag min pojkvän att svara och han skrek till Kalle att han aldrig skulle ringa igen.

Då höll det uppe i någon månad, men sen fortsatte det på samma sätt. Många nattliga samtal.

Till slut skrek jag åt Kalle att jag tänkte polisanmäla honom. Då slutade han ringa i ett års tid, men sedan började det komma samtal igen, från ett nytt nummer. Ingenting fungerade och jag trodde att polisen ändå inte skulle prioritera mitt ärende, att det nog inte var någon idé att polisanmäla, trots att jag hade sagt det.

Senare hörde jag historier från andra kvinnliga skolkamrater att Kalle även ringt dem. Förloppet var likadant, han ringde för att berätta att han var kär i dem, men när de avvisade honom fortsatte han att ringa, mycket på nätterna. Det var aldrig i samma skala som när han ringde mig, men tillräckligt obehagligt ändå.

Jag kan villigt erkänna att jag var rädd för Kalle och visste inte alls vad han var kapabel till att göra. Skulle han dyka upp i mitt hem? Satt han på nattbussen jag åkte med? Visste han var jag jobbade?

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Han ringde från olika nummer

När det hade gått flera år av påringningar i perioder började det också komma sms från ytterligare ett nummer. Personen ville veta var jag var och vad jag gjorde. Jag skrev att hen hade fel nummer, men jag förstod att det måste vara Kalle som skrev.

När personen fortsatte skriva låtsades jag vara en man som svarade tillbaka, men avsändaren sa att han visste att jag var tjej. Då stod det klart att det faktiskt var Kalle som skrev eftersom jag hade tagit bort mitt telefonnummer från alla nummertjänster online.

När jag började kolla upp Kalle på nätet så såg jag att han hade lagt ut en massa sexannonser i sitt namn där han sålde sex till både män och kvinnor. Då kände jag att nu får det vara nog och att jag var tvungen att polisanmäla dessa år av trakasserier. Bära eller brista. Karln verkade ju galen.

På polisstationen gjorde jag en anmälan och hade inte så höga förhoppningar om att det skulle leda till något. Poliserna berättade också att Kalle bodde på ett hem för personer med speciella behov, vilket förklarade en del.

Jag försökte höra av mig till hemmet som Kalle bodde på för att föra en dialog med personalen där och berätta vad jag varit med om. Men de slog dövörat till och hävdade sekretess.

En tid senare blev jag kallad till förhör. Det var en kvinnlig polis som förhörde mig och hon såg allvarligt på det jag berättade. Det här var innan den nya stalking-lagen kom, men hon sa att den här typen av förbrytare ofta brukar börja med den här typen av brott för att sedan göra grövre saker.

Även åklagaren tyckte att det höll för ett åtal. Bara månader senare satt jag i samma rum som mannen som jag varit så rädd för i många år och vittnade om vad han hade utsatt mig för. Som bevisning hade jag antecknat varenda samtal som han gjort och vad jag eller han sagt till varandra.

relationerLäsarberättelse: Jag skämdes för min ensamhet

Han erkände samtalen

Det visade sig att Kalle hade erkänt alla samtal när han blev kallad till förhör på polisstationen. Jag blev chockad. Han erkände inte sms:en, men jag vet att det var han som skrev dem.

I pausen var det som att all luft gick ur mig. Jag storgrät och tröstades av vänner och familj. Det surrealistiska var bara att Kalle var i samma rum, men jag bestämde mig för att skita i det och istället visa hur mycket han faktiskt påverkat mig genom åren.

Vi blev inkallade igen och då fick han sin dom, dagsböter för ofredande. Det kan tyckas att det var ett milt straff, men för mig var det en vinst. Det viktigaste av allt är att jag inte har hört från honom igen. Ibland undrar jag om han trakasserar andra kvinnor eller om han gjort något grövre brott efter det här.

Jag googlar honom ibland och nyligen såg jag att han till slut flyttat från hemmet där han bodde till en egen lägenhet, bara en mil från där jag bor nu. Det är nog förmodligen bara en olycklig slump, men gatan han bor på nu är gatan jag bodde på då han ringde som mest. Han bor i mitt förra grannhus ...

/Cecilia