Nelly: Vi fick omforma den skadade gatuhunden
Men det gick snart upp för oss att hon krävde mer jobb än vad vi hade trott.
Min man John och jag hade länge pratat om att skaffa en hund igen. Det hade gått nästan ett år sedan vi tog farväl av vår åldrande schäfer, Buller, och huset kändes tomt.
John och jag kom överens om att vi helst skulle ha en vuxen hund. Och viktigast av allt: Vi ville ge ett hem till en hund som behövde en andra chans.
Därför började jag leta i olika Facebookgrupper efter hundar som sökte efter ett nytt hem. När jag stötte på ett inlägg om en stor, lurvig korsning vid namn Bianca, visste jag att det måste vara hon.
Hade levt som gatuhund – behövde mycket kärlek och tid
Hennes ägare skrev att Bianca hade bott som gatuhund i Grekland innan ägaren adopterade henne genom en organisation. Men ägaren hade insett att hon inte var kapabel till det arbete som en sådan hund krävde, så nu sökte hon efter en ny familj.
John rynkade pannan när jag visade honom inlägget.
– Är du säker på att vi orkar det? frågade han.
Men jag var redo. Och hon såg riktigt söt ut på bilderna. Så det slutade med att vi hämtade henne dagen efter. Jag hade hittat alla Bullers gamla hundsaker och redan köpt hundmat.
Vi insåg att hon var rädd för män
När Bianca för första gången stod i vårt vardagsrum verkade hon väldigt kuvad. John försökte närma sig henne, men hon backade och gömde sig under soffbordet. Vi bestämde oss för att lämna henne ensam så att hon kunde anpassa sig.
Men när vår nya vardag med Bianca utvecklades började det gå upp för oss att hon var mer präglad av det liv hon levt än vad ägaren sagt. Blyg och reserverad blev hon lätt skrämd av en dörr som smällde eller barn som skrek på gatan.
Bianca var tryggast i hemmet och framför allt med mig. Faktum är att vi insåg att hon var rädd för män, inklusive John.
– Jag tror helt enkelt att hon har blivit sparkad av män på gatan, sa han och skakade på huvudet.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Jag föreställde mig att hon var rädd och hungrig på gatan och blev arg över att någon kunde behandla ett djur så. Jag höll fast vid den tanken varje gång jag höll på att tappa humöret.
För Bianca var verkligen krävande. Vår dotter var också besviken över att familjens nya hund inte ville leka eller gosa.
John och jag pratade mycket om hur vi bäst skulle närma oss Bianca. Vi var överens om att det både handlade om träning, tålamod och kärlek. Varje eftermiddag tränade jag lydnad med henne i trädgården. Med hjälp av lite leverpastej vande vi henne även vid våra händer.
Krävde mer tid än vi trodde – men Bianca är värt det
Allt eftersom veckorna gick såg hon gradvis ut som att hon verkligen njöt av att bli kramad. Det var de små segrarna som höll oss igång. När hon satte en lekfull tass i mitt knä blev jag stolt, både över henne och över oss.
Vid det här laget var Bianca inte rädd för John eller män i allmänhet längre. Det var en stor lättnad.
I dag har vi haft Bianca i flera år. Även om hon nog alltid har sitt bagage med sig, blir hon mer och mer som en vanlig hund. Det har krävt oceaner av tid och ansträngning.
En gatuhund är inte för alla. men när jag en dag hittade Bianca liggande i Johns arm i soffan visste jag att vi hade nått målet. John log mot mig över hennes rufsiga huvud, hennes tunga hängde glatt ut ur mungipan.
Det kan mycket väl vara så att vi underskattade vad vi gav oss in på då, men vår hund har hamnat helt rätt till slut.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]