Sara: Ingen kan ersätta vår älskade Hampus
Han sprang gärna dit även när det inte behövdes.
Men en dag blev det helt nödvändigt.
Jag tänker ofta tillbaka på den tid då Hampus, vår golden retriever, tog promenader tillsammans med oss nere vid sjökanten. Det har hunnit gå några år sedan dess. Han nosade ivrigt och lyfte på benet allt eftersom vi gick stigen fram.
Att koppla honom behövdes inte just där, han kunde gå fritt som han ville. Några andra hundar syntes ju sällan till.
Men simma hade Hampus aldrig varit förtjust i, även om han kunde det. Det var bara tassarna och lite till som han blötte ner, trots att han tillhörde en ras som brukar älskar att bada.
Att hämta saker i vattnet var därför inte heller något han gillade. Det lämnade han hellre till andra hundar att göra. Hamnade han i vattnet tog han sig snabbt tillbaka till stranden, där han fick fast mark att stå på.
Min hund Hampus älskade veterinären Jan
Veterinären Jan var Hampus absoluta favorit. När det var dags för veterinärbesök var vi tvungna att komma före utsatt tid. Trots att Hampus var en lugn herre visade han det inte i veterinärens väntrum. Han skällde och rispade på dörren och ville in till veterinären på minuten.
Vid ett tillfälle visade det sig särskilt tydligt hur mycket han tyckte om veterinären. Det var när Hampus och jag var nere vid sjön på vår vanliga promenad. Då det var dags att gå tillbaka till bilen gick han lydigt med, och jag öppnade bagageluckan så att han kunde hoppa in på sin plats.
Till min stora förvåning tittade han bara på mig och gjorde ingen ansats att hoppa in. Sedan vände han sig om och började snabbt springa vägen fram. Efter några meter svängde han till höger och fortsatte sedan vidare.
Jag blev överraskad och undrade vart han var på väg.
– ”Hampus! Hampus, stanna!”, ropade jag efter honom.
Han var ingen hund som sprang fort i vanliga fall, men just denna gången verkade han ha bråttom. Jag försökte att hänga med, men lyckades dåligt. I slutet av vägen fanns en trafikerad gata som gjorde mig nervös.
Jag hade dock inte behövt oroa mig, för Hampus svängde målmedvetet in i en trädgård. Och det var till veterinärens hus, där han hade sin klinik. Tyvärr fick Hampus gå tillbaka till bilen utan godis, för veterinären var inte hemma. Jag tyckte nästan synd om honom.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Veterinären frågade om vi ville avliva honom
Det var många fina år som vår familj fick tillsammans med Hampus. Men strax innan han fyllde 14 år fick vi åka iväg med honom till djursjukhuset. Han hade börjat få kramper.
När veterinären gjort sin undersökning frågade han oss:
– Vill ni att vi avlivar honom här?
Svaret från oss blev nej. Vi hade bestämt att ta en dag i taget och noga följa hans hälsotillstånd. Han fick absolut inte ha ont, men vi ville ha honom kvar. När det sedan, efter en ganska kort tid, blev dags att ta det stora steget var vi beredda.
Hampus somnade in vid 14 års ålder
Den dagen tog min son med sig Hampus till sjökanten på en sista promenad, och sedan gick de sakta upp till veterinärens hus. I hans trädgård fick Hampus lite godis. Samtidigt gav veterinären Hampus en spruta. Nästan som vanligt.
Veterinären sa till min son:
– Jag kommer snart tillbaka.
Men Hampus stannade inte kvar hos min son i trädgården, utan följde efter veterinären in mot i kliniken. Och där, strax innanför dörren, somnade han in.
Vilket fint och värdigt avslut på sitt liv som han fick, vår älskade gosse Hampus. Vi saknar honom fortfarande väldigt mycket, trots att det gått en del år sedan den där dagen. Hampus blev 14 år gammal.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]