Sussi: Olyckan fick oss att äntligen flytta till lägenhet
Men en dag blev jag smärtsamt varse att det fanns fler nackdelar än fördelar med ett alldeles för stort hus.
År 1974 köpte Karl och jag det stora gamla huset som kom att bli inramningen till vårt liv som familj. Han var 24 och jag var 23, och trots husets fel och brister så älskade vi det från start. Där blev vi under de kommande tio åren föräldrar till fyra barn. Barnen hade sina rum på övervåningen, medan jag och Karl sov på nedre plan, och i källaren fanns det plats för diverse hobbies.
För 28 år sedan började våra barn att flytta från boet. Det var vemodigt att bli ensamma i huset, men samtidigt var det skönt att ha massor av plats när vi fick besök av våra barn och deras familjer. Jag slog dövörat till när folk omkring oss frågade om huset och underhållet av det snart inte var för mycket för oss.
I det gamla barnrummet på gaveln inredde jag ett hemmakontor. Att ha det kontoret var i min mening ännu en fördel med att bo kvar.
Allt eftersom åren gick så blev huset ett hett ämne för mig och Karl. Han ville sälja, jag vill inte. Så var det fortsatt på hösten 2022, när vi fyllde 71 och 72 år. Karls hörsel var dålig, men i övrigt var vi pigga och friska.
Ramlade och skadade svanskotan
En söndag gick jag upp på hemmakontoret medan Karl såg på sport i vardagsrummet. När jag satte mig på stolen av hårdplast, så råkade jag sätta mig så långt ut att stolen välte framåt. Jag satte mig med en smäll ner på trägolvet, och stolens rygg smällde rakt in i mitt bakhuvud.
Jag såg både sol, måne och stjärnor, och hade så ont i svanskotan att jag trodde den var bruten. Det var omöjligt för mig att ta mig upp igen. Jag ropade på Karl, men han kunde inte höra mig. Det tog mig en hel timme att krypa bort till skrivbordet och dra i sladden till min mobil som satt på laddning. Först då kunde jag äntligen få kontakt med Karl.
På akuten sa de att jag hade stukat svanskotan och dessutom dragit på mig hjärnskakning. Jag fick också veta att smärtan i svanskotan kunde bli långvarig. Det visade sig stämma, för när vi sålde huset den sista juni, så hade jag fortfarande ont.
Nu har vi flyttat in i ett trevligt radhus. Här kan vi inte ha alla barnen på besök samtidigt, men vi kan hyra ett mysigt hus tillsammans.
Storleken på vårt nya hem är naturligtvis ingen försäkring mot nya olyckor, men vi kan i alla fall höra varandra när vi ropar.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]