Efter reklamen: Se också: Frida Boisens mamma tog sitt liv: ”För att hämnas på mig”

Jag hade i ett hopp om försoning köpt tre biljetter till en konsert med en känd musiker som besökte Sverige under sin världsturné. Konserten skulle äga rum på min födelsedag och jag såg väldigt mycket fram emot att gå på den i sällskap med min mamma och Tom, min man. Jag vet att min mamma också var glad. Vi hade inte delat så många fina upplevelser tillsammans under min uppväxt.

Två veckor innan konserten ringde min mamma. Hon hade varit sjuk länge och några dagar tidigare hade hon tagit några blodprov som ­förhoppningsvis skulle ge svar på vad det var för fel på henne. Efter att ha tittat på blodproverna var läkarna så oroliga att de ville lägga in henne för observation. Både hon och jag såg det som en rutinkontroll och hon var övertygad om att hon skulle vara frisk till konserten.

Min mamma var bara 52 men hade haft hälsoproblem i många år. Som vuxen hade hon blivit mer och mer allergisk och hon sa själv att hon var överkänslig mot nästan allt. Trots det så eskalerade hennes alkoholkonsumtion.

– När jag tar något stärkande så mår jag alltid bättre, brukade hon säga.

relationerOwe: Varför respekterade jag inte mina föräldrar?

Hittade blod på kudden

Men hennes kropp påverkades naturligtvis, och de dagliga whiskyglasen blev allt större. Det satte sin prägel på familjens sammanhållning, som förutom min man och mig också bestod av min bror och hans familj.

Senaste gången vi sågs allihop var under julen några veckor tidigare. Det borde ha varit en trevlig familjesammankomst, men det slutade mer eller mindre i kaos – till stor del beroende på mammas drickande.

Över julhelgen bodde hon hos oss några nätter och när jag skulle byta lakan i gästrummet upptäckte jag blod på hennes huvudkudde. När jag oroligt tog upp det avfärdade hon det som ”lite ­näsblod”.

Strax efter mitt ­telefonsamtal med mamma den där morgonen för två veckor sedan ringde min bror för att säga att ambulansen nu hade hämtat mamma och att hon hunnit ta sitt glas whisky innan den kom. Snart ringde min bror upp igen.

– Mamma är död, sa han med entonig röst.

Jag fick en chock. Hon hade drabbats av hjärtstillestånd och återupplivning hade inte varit möjlig.

Tom och jag körde direkt till sjukhuset och det blev en lång resa med många tankar. På sjukhuset låg mamma helt ensam i ett rum, men hon såg fin ut och liknade sig själv. Ändå kunde jag knappt stå ut att vara där, men min man uppmuntrade mig att gå hela vägen fram och berätta för henne att jag älskade henne. Det gjorde jag, och det är jag fortfarande glad över.

På min födelsedag var det därför bara jag och Tom som gick på konserten. Mamma skulle ha suttit bredvid mig, men stolen var tom. Jag hade dock en känsla att hon var med på något sätt ändå. Nu var det för sent för oss att skapa den där relationen jag alltid saknat, men jag tog med mig något av mina erfarenheter.

När jag själv blev mamma några år senare var jag väldigt mån om att ta mitt barn på allt från semestrar, bio, ­kafébesök och teater för att skapa fina minnen tillsammans. Jag tar också bättre hand om mig själv än vad mamma gjorde eftersom jag vill leva ett långt och friskt liv med min familj.