Läsarberättelse: Döttrarnas lek spred glädje i coronatider
Jag, min man och våra två döttrar på sex och nio år i en lägenhet på femte våningen i en större stad. Men vi har också en härlig kolonilott med en mysig stuga. Normalt sett är vi där mest under sommarhalvåret, men när coronakrisen bröt ut kändes lägenheten instängd och vi drog dit redan på våren. Det var fler som fått den idén och vi hälsade på varandra över häckarna och höll avstånd.
Se också: Så gör du egen handsprit
I koloniområdet har våra döttrar en rar 13-årig kompis, som de umgås med. De tre brukar baka, fläta hår, måla naglarna och hitta på kreativa saker ihop. Och våra döttrar har alltid fått bre ut sig med sina projekt.
En vårdag kom kompisen förbi och barnen började snart massproducera bilder. De målade med glada färger på papper som de vek på mitten. När de vek upp arken igen var resultatet fina abstrakta bilder som liknade fjärilar, planeter och allt möjligt annat.
Solen sken den dagen och jag tog en lur i hängmattan. När jag vaknade var både teckningarna och flickorna borta, och jag tänkte att de måste ha gått över till kompisens familj.
Fick helt plötsligt tackkort från grannarna
En timme senare kom de tillbaka, glada och med rosiga kinder. De fnissade och viskade med varann.
– Var har ni gjort av alla fina bilder? frågade jag och fick ett svepande svar om att de stoppat undan dem.
Men snart upptäckte jag att det inte var hela sanningen, för nu började vi få tackkort i vår brevlåda. Våra döttrar och deras kompis hade nämligen fått idén att gå runt och lämna bilder till nästan alla i koloniområdet. Och på de små konstverken hade de skrivit ”Ta hand om er”.
Det visade sig att denna enkla lilla hälsning spridit otroligt mycket glädje och uppmuntran. Koloniföreningen har en Facebook-sida, och även där tackade folk. Vissa koloniägare kom till och med över med glass till barnen.
Flickorna hade på eget initiativ glatt andra och stärkt samhörigheten under en svår tid, och min man och jag är onekligen lite stolta över dem.
/ Paulina
