Läsarberättelse: Jag var en stor egoist
Jag var 25 år och hade varit singel i ett och ett halvt år när jag en kväll träffade Sven. För mig var det kärlek vid första ögonkastet och trots att jag inte brukade göra så, tog jag med honom hem första kvällen.
När han gick nästa morgon var jag säker på att vi skulle träffas igen. Och när han sms:ade samma kväll och sa att han gladde sig åt att träffas igen, var jag helt säker på att vi skulle bli ett par.
Men så blev det inte.
Min frustration växte
Vi fortsatte att träffas men det var inte frågan om ett kärleksförhållande. Sven var upptagen med så mycket annat och vi sågs inte särskilt ofta. Det hände flera gånger att han ställde in eller att han lät bli att höra av sig på flera dagar och svarade inte på mina sms.
Det sårade mig för jag ville träffa honom och älskade att vara tillsammans med honom även om det kanske bara blev en gång i månaden.
Med tiden blev jag mer och mer frustrerad för jag förstod inte varför han uppförde sig som han gjorde. Ville han ha mig eller ville han inte ha mig?
Någonstans kändes det som att han var intresserad av mig för han fortsatte ju att hålla kontakten och skickade även söta små meddelanden om att han saknade mig och såg fram emot att träffas.
Fick aldrig svar
Jag läste hans sms om och om igen och diskuterade hans beteende med min väninna Tina.
– Han måste ju vara förälskad eftersom han fortsätter att skriva till mig, sa jag och Tina nickade.
– Men varför ställer han in titt som tätt? Och varför träffas vi så sällan?
Tina skakade på huvudet.
– Jag vet inte vad som försiggår i hans huvud och jag tror inte att det är någon idé att försöka ta reda på det, svarade hon.
Men det försökte jag ändå, även om jag aldrig fick något svar.
Dejtade dubbelt
Ibland misströstade jag. Sven och jag skulle nog aldrig bli ett par, men det var inte så att jag gick och höll på mig. När vi var ute kysste jag andra killar, trots att jag helst hade velat kyssa Sven, men han var ju inte där.
En kväll träffade jag Mikael som jag började dejta, liksom vid sidan om Sven. Mikael var gullig och i motsats till Sven ville han träffas ofta. Jag njöt av hans uppmärksamhet.
Men det var Sven jag tänkte på och därför var jag inte så flitig med att svara på Mikaels sms. Det kunde gå flera dagar innan jag hörde av mig.
Jag ställde också in våra träffar flera gånger när det inte passade mig. Å andra sidan ville jag inte vara utan honom. Därför såg jag alltid till att skriva något gulligt som att jag var ledsen för att jag inte kunde komma men att jag såg fram emot att träffa honom nästa gång.
Rakt i hjärtat
En fredagkväll var jag hemma hos Tina. Vi lagade mat tillsammans och drack ett glas vin när jag fick ett sms från Mikael där han frågade om vi skulle ses senare nere på stan.
– Åh, det där orkar jag inte svara på, sa jag och la ifrån mig telefonen.
– Ha, ha, du behandlar Mikael precis som Sven behandlar dig, skrattade Tina.
Den kommentaren drabbade mig rakt i hjärtat. Hon hade rätt! Jag uppförde mig precis lika egoistiskt gentemot Mikael som Sven gjorde mot mig.
Tog ett beslut
Jag kände en underlig blandning av skam och lättnad. Jag skämdes över att jag behandlade Mikael på det hänsynslösa sättet, trots att jag själv visste hur obehagligt det var. Och jag blev lättad över att äntligen förstå varför Sven betedde sig som han gjorde. Han var helt enkelt inte tillräckligt intresserad av mig.
Med det erkännandet avslutade jag nästa dag båda relationerna.
Det är snart två år sedan detta hände. I dag är jag fortfarande singel, men det är bättre än att vara tillsammans med någon jag inte är särskilt intresserad av eller med en som inte är särskilt intresserad av mig.
/Linda
Foto: Shutterstock/TT (Obs! Bilden är arrangerad)